Jobbiga grannar? skriv av dig här!

Vår ena granne är en riktig kuf. Han är gott och väl över pensionsålder, har bott hemma hos mor och far hela livet och är en petimeter utan dess like...

-När han arbetade som lantbrevbärare räknade han alltid igenom de osprättade rör med 10-öringar han fick av kassörskorna som växelpengar - han trodde alltid att de försökte blåsa honom.

-När hans föräldrar levde stod de tillsammans och kastade sten på andra grannens hundar när de var ute i hundgården. Eller så stod de alla tre i något fönster och stirrade på den granne som råkade befinna sig ute på sin tomt för tillfället.

-Han håller alltid stenkoll på alla tomter som gränsar till hans. Får någon av oss besökare står han och blänger på gästerna och skakar på huvudet innan han vänder på klacken och går.

-Ingen får röra hans staket. En gågn hade någon lutat en cykel mot det. Den sprang han ut och puttade omkull senare på kvällen. Min dotter och henens klasskompis hade råkat sätta sig på staketet medan de väntade på bussen. När han fick syn på dem kom han utspringande och vrålade att han skulle dräpa dem om de satte sig där någon fler gång..!

-Hans garagevägg befinner sig precis intill tomtgränsen och vår uteplats. Ställer vi en blomkruka, i hans tycke, för nära garaget blir han hysterisk och tror att han ska drabbas av ohyra. Han springer förövrigt och strör ut ogräsmedel på vår sida om staketet för att inget gräs ska smyga sig över tomtgränsen.

-Han blev skitsur när grannen på andra sidan klippte ner sin spretiga häck. I vintras kände han sig därför nödgad att bygga upp höga snövallar mot samme granne så att deras lille shih tzu inte skulle råka kliva över tomtgränsen.

-Han hälsar aldrig och yttrar i princip aldrig ett vänligt ord till någon.

Jag har sagt till mina barn att de måste låta spärra in mig permanent om jag blir lika bitter och otrevlig när jag blir gammal...

Överlag har vi jättegulliga grannar, men förutom den kufiske gubbe jag berättade om i mitt tidigare inlägg har vi ytterligare en spännande granne på andra sidan. Mannen i huset är jättetrevlig och stannar gärna och pratar, men kvinnan är ett litet kapitel för sig. Skulle tippa att hon är i 50-års åldern.

För det första hälsar hon aldrig, och varje gång hon passerar vårt hus går hon och riktigt glor in genom alla fönster. Hon kan stå ute på sin bro och stirra in i vårt kök.
För något år sedan fick jag en plötslig och oförtjänad utskällning utan dess like av henne. Någon hade lämnat kvar en s t o r hög hundskit vid deras tomtgräns och det var enligt henne givetvis jag. Trots att jag försäkrade att jag alltid har med mig bajspåsar när jag rastar våra, då 3 till antalet, hundar och trots att högen var på tok för stor för att kunna klämmas ut av en hund i någon av minas storlek (den var producerad av en smärre ponny) vägrade hon ge med sig. Hon tyckte dessutom att jag kunde gå en annan väg än förbi deras hus hädanefter med mina hundar (vägen är "huvudväg" i ett villaområde...), för tänk om någon av hundarna satte sig och sket i diket på andra sidan vägen och hon satt och åt just då, råkade titta ut och få se det skådespelet - gud, så äckligt! Alltså, hur stor är sannolikheten för att allt detta ska råka inträffa samtidigt..? Då kan hon väl titta bort..? Eller kände hon något slags tvångsmässigt behov av att fortsätta titta till ända till hundstackaren är klar?