Ja nu när jag kommit så långt att jag tänkt fria ville jag kolla lite hur ni gjorde det, om ni gjorde det. Det är la väldigt personligt och det vill jag nog också att det ska vara när jag gör det på det sättet jag kommer göra det för henne. Men lite inspiration är inte dumt. Ältar lite om det ska vara under en middag eller om jag ska ta henne någonstans, alternativen är ju så många.
Så, hur friade du? och om du skulle kunnat göra det annorlunda vad skulle du gjort då?
Då både jag och frugan är biltokiga, och faktiskt träffades under en bilutställning, passade jag på att fria då vi var på En Dag På Strippen i Emmaboda förra året. Svaret blev ja och vi gifte os den 25:e April i år :D Jag tycker att du ska göra det personligt. Bilutställningen var perfekt för oss då det är en så stor del av våra liv, ni kankse har något som för er samman på ungefär samma sätt? Hursomhelst får du lycka till :P
//Henke
>> Rille85
Tack för den delgivningen. Det lät ju väldigt romantiskt faktiskt med solnedgången och skärgården faktiskt. Hoppas det blir en vacker afton och att man får möjlighet att göra det för helt klart skulle något sånt slå högt. Även om du var nervös och sa så, så kommer ni la alltid kunna se tillbaka på det och le? För hela atmosfären med solnedgången oh vad jag tolkar, värmen, slår ut det mesta även om man inte är überformell.
>>KingOfTheRoad
Hehe roligt värre med bilmässan och ett stort grattis i efterskott!! Det var ju inte så länge sedan då ju! Det måste ha känts väääääldigt roligt. Hehe jag får ta och fundera på hur det ska gå till. Men jag är nog lite inne på att ta henne till ett ställe, inomhus som utomhus vet jag inte, och göra det. Men jag vet inte ännu om jag vill att vi ska vara själva eller t.ex. på en trevlig restaurang. Jag har några veckor kvar innan jag hade tänkt köpa ringen :)
Inte alls romantisk.
Jag hade fått ett brev från migrationsverket där det stod att jag var utvisad ur landet. Jag hade 14 dagar till att lämna landet.
Min advokat sa att om jag gifte mig kunde de inte utvisa mig. Jag förklarade situationen för flickvännen och 6 dagar senare vigde borgmästaren oss
Nu, 7 år senare och ett barn rikare, så har vi ett fantastisk förhållande.
Hade planerat det i ganska många år.
Ville göra det på hennes 40-årsdag och cirka ett halvår innan så gick jag till en guldsmed med en ritning jag gjort på hur jag ville att henes vigselring skulle se ut. Han gjorde en ring helt efter min design.
När vi hade alla vänner hemma på hennes 40-årsfest så fick hon förstås presenter. Vid middagen så gick jag och ställde mig vid hennes sida och sade att nu var det min tur att ge henne en present och så föll jag på knä och höll upp det "uppslagna" etuiet med ringen och frågade om hon ville gifta sig med mig.
Det blev ganska tyst runt bordet just i det ögonblicket, inklusive hustrun som annars brukar kunna prata för sig, så jag fick upprepa frågan innan jag fick ett gråtsprucket "Ja" till svar. Vid det laget var det flera vars ögon tårades runt bordet... Tack o lov hade någon sinnesnärvaro nog att fotografera det hela!
Vi gifte oss 10 månader senare med samtliga av kompisarna närvarande som varit med vid frieriet + några till och så våra familjer förstås.
Jag måste med det här få priset som den största fegisen av dem alla:
- För två år sen köpte jag en fantastisk ring innan vi skulle ge oss ut på en länge emotsedd resa jorden runt under två månader. Min tanke var att jag skulle fria i Tokyo, men väl där svek modet och jag hittade faktiskt ingen bra plats som inte kändes klyschig eller för vanlig. Inte heller på något av de andra stoppen lyckades jag så ringen fick glatt vänta på sin mottagare.
- För en dryg månad sen firade vi påsk i Sälen och eftersom vi ofta är där i stugan så hyrde jag en skoter, lät min mamma passa sonen och smög ner en flaska champagne bland fårskinnsfällarna. Till slut var vi uppe på en topp där vi grävde århundradets solgrop (perfekt blötsnö!) och drack varm choklad.
Ner på knä i vårsolen framför en förmodligen ganska chockad sambo och förklarade min eviga kärlek.
Blev till slut ett bra resultat efter att ha trackats oavbrutet under två år av de vänner som visste vad jag hade i tankarna. :)
Vi var och dök och då passade jag på när vi stannade till på 10 meters djup. Solen bröt igem vattenytan och vi stod på knä på botten. Eftersom vi inte kunde prata, så hade jag frågan på en skrivskiva och fick också svaret skriftligt. Ring vad det inte frågan om. Det är lite för pilligt när man har handskar på, så det fick bli ett fint halsband istället.