• Aniara33

    Bitter?

    Kan inte hjälpa det, men jag blir så otroligt nedstämd så fort jag får höra om någon vän eller bekant som är gravid eller har fått barn. Jag är glad för deras skull, men jag påminns också om min egen olycka och den känslan är större än glädjen.

    Idag fick jag veta att en gammal vän som är 27 år precis fått barn och då blev jag lite deppig, strax därefter fick jag veta att en nuvarande kursare är nygravid, men hon är 38 år gammal och då kändes det genast bättre, då påminns jag om att det inte är helt kört med tiden för min del.
    Jag är 35 år, har PCO och ska förhoppningsvis få hamna i kö för ivf snart...

    Jag är rädd för att jag kommer bli bitter om allt går åt helvete. Någon annan som känner likadant?

  • Svar på tråden Bitter?
  • Aniara33

    Ojojoj vad det är tabu att fråga om det är barn på gång, och absolut inte när man inte ens känner vederbörande! Jag blir SÅ förbannad när någon frågar om inte vi ska skaffa barn snart, eller liknande. Har lust att skrika att vi har försökt i snart tre år snart, men ingen har med det att göra egentligen.
    I ditt fall hade jag blivit skitförbannad och troligtvis frågat kärringen "hurså?" och sedan påpekat om inte HOn var gravid, eftersom det såg så ut.
    Folk lever i sina små bubblor utan en tanke på hur andras liv kan se ut. Så lite vett och ödmjukhet skulle inte skada.


    rosyposy skrev 2009-05-17 19:48:18 följande:
    Känner igen mig i TS. Vi lyckas inte heller bli med barn trots att vi aktivt försökt ett längre tag nu. Vi har dock inte gjort någon utredning då det känns som om det inte gått tillräckligt länge för det. Har väl lite att göra med rädsla att se sanningen i vitögat också antar jag. Den här veckan fick jag reda på att TRE tjejer i bekantskapskretsen är gravida. Jag VET att deras graviditeter varken gör till eller från för mina egna chanser att bli gravid men det svider inne i hjärtat även om jag är glad för dem.... Idag kom grannens jävla morsa (som jag inte ens känner) förbi när vi stod ute på tomten och jobbade, kärringjäveln (förlåt förlåt) frågar om "det är en liten bebis på gång" jag lovar att jag hade kunnat skalla kärringen på plats. Dock höll jag mig och gick bara in i huset utan att säga ett ord. Min stackars man fick hantera situationen istället. Passa er alltså för att ha tröjor som böljar ut lite över magen för det öppnar tydligen får sådana nyfikna jäkla tanter att fråga vad som faller dem in.
  • Aniara33
    Hoppentoss skrev 2009-05-22 19:46:54 följande:
    Så kände jag och min man med. Länge. Vi led när alla omkring oss fick barn. Jag som älskar barn kunde inte ens titta på dem. Det gick så långt att vi slutade träffa folk med barn. Nu har det vänt. Vi har ställt oss på adoption och skickat iväg våra papper till Filipinerna. Nu återstår en lååååång väntan. Men en annorlunda väntan. Den gör inte rikigt lika ont. och hoppet har vänt. Vi skall få ett gemensamt barn efter lång kamp och många ivf. / stycken för att vara exat. Jag hoppas att ni hittar en väg ut ur denna otroligt jobbiga situation. Många stora kramar från mig. Jagf känner igen mig så i dina känslor.
    Tack för dina ord.
Svar på tråden Bitter?