Trivs inte...
Jag går hemma med min son som är två månader och trivs inte alls med det. Jag älskar sonen såklart och inget om det men jag har så svårt att trivas med hemmalivet. Jag hade tänkt vara hemma ett år men nu överväger jag att börja jobb i augusti efter sommaren istället och låta min man vara hemma 1.5år som vi vill ha innan det är förskoledags. Första perioden med honom var kaos, sömnlöshet och depression för min del. Sen lättade det lite men jag mår ändå inte särskilt bra. Jag trodde hela tiden att det skulle bli bättre men nu har jag inget att skylla på längre, jag sover okej om nätterna, amningen går bra, pappan tar sin del i det här osv. Jag bara saknar mitt gamla liv så jag kan gå av på mitten. Friheten och mina fritidsintressen som inte funkar för tillfället då jag är bunden vid att amma. Jag känner mig så olycklig och tanken på att jag slösar bort de dyrbara föräldradagarna gör att det känns ännu värre. Jag har tappat kontakten med gamla vänner för jag inte orkat träffa någon då jag varit deppig och trött.
Jag vill ha tips från er som går hemma, hur gör ni för att må bra? Hur får ni dagarna att gå trots att ni är ensamma hemma? Finns det fler än jag som behöver mer än att bara se min son le, en fika med en kompis en gång i veckan och oändlig med tid att ta det lugnt för att må bra? Jag älskar som sagt att vara med sonen men det räcker inte bara för mig märker jag och jag vill inte vara deppig i ett år och längta till jobbet. Nåt måste jag väl kunna göra för att förändra min situation?
