Utomkvedshavandeskap (X)

Jag fick utomkveds i november, ena äggledaren sprack och blev därmed borttagen. ingen sa något om att vänta men det tog nio veckor innan mensen kom, efter två menser var jag gravid igen. Men det var förmodligen utomkveds igen, lite osäkert då de inte hittat vart det ligger i så fall. Men det som fanns i livmodern (skrapades) var inte tillräckligt bevis för foster och mina hcg värden är "konstiga".
Väntar nu på att värdet ska ner på noll, det har gått fyra veckor sedan skrapningen.

Någon som vet hur ägglossningen fungerar, måste hcg vara noll för att det ska komma igång?

Jag undrar också, som Emilia007, hur ägglossningen fungerar när man bara har en äggledare.

Lintias - Det var snack om en cellgiftsbehandling för mig också och då fick jag information om att man kan behöva vänta ett tag med ny graviditet pga att medicinerna kan ge fosterskador, 3-12 månader. Kanske inte var samma mediciner och kanske olika behandlingar, eller kanske har den tid som behövdes vänta i ditt fall redan passerat, men dubbelkolla för säkerhetsskull.

Varför säger läkaren 15%? Blir lite orolig då jag haft ett med säkerhet i november och även ett misstänkt i april, lite oklart med det senare vart ägget/äggen satte sig.

Myspysen81 - förlåt min egocentri. Jag håller tummarna att ni träffar in på de där 15% som ger möjligheten till graviditet.

Lintias - Förlåt, inte meningen att skrämmas. Förhoppningsvis sa inte läkaren något för du inte behövde vänta, eller redan har väntat den tid som behövs. Ring imorgon och skriv och berätta vad läkaren säger. Jag håller tummarna att du får klartecken och det sägs ju att man lättare blir gravid precis efter... ;)

Lintias - Jag förstår att du är arg. Men jag tänker ändå såhär att om det var så himla svårt att få fram informationen kanske det inte är hela världen om du blir gravid efter två månader istället för tre. Sjukvården måste ju också ha lite extramarginaler, 3 månader kan ju inte vara kantboll utan väl tilltaget. Har du blivit gravid redan ska du se att det egentligen inte är någon fara.

En liten jämförelse till mig så har jag fått stränga order att vänta med nya graviditetesförsök tills mina hcg värden är nere på noll (för de är osäkra på om jag har fått nytt utomkveds eller inte och vill veta att allt försvunnit). Helt plötsligt upptäcker jag att mina flytningar säger att jag har ägglossning och vi hade sex dagen innan. Min läkare hade sagt att ägglossningen inte kommer igång innan hcg är på noll och det är dom inte, så jag trodde det var safe. Men när jag pratade med läkaren så tyckte hon inte det var speciellt allvarligt och att det nog kunde vara ägglossningen även fast hcg:t inte är noll. Hon trodde dock att det var otroligt att jag skulle bli gravid så snabbt igen men jag hoppas hon har fel, för jag längtar något fruktansvärt.

Lintias - när ska du göra graviditetstest förresten? Jag håller tummarna att det blir plus för jag är övertygad att om den lilla tidsskillnaden inte kan vara någon fara för fostret.

Mina symptom låter som Lintias. Fruktansvärda smärtor och blödning någon dag senare. Samma åter någon vecka senare. Och någon vecka senare. Hade inte ont bara vid sidan utan hela livmodern smärtade. Hade mellan de fruktansvärda smärtorna såpass ont att jag inte kunde ha byxor eller trosor på mig och såg väldigt gravid ut pga att buken var blodfulld. Stod ut från vecka 6/7 till v 10 med detta, sedan sprack äggledaren och jag vart akutoperarad (och när jag vaknade fick jag reda på vad som varit problemet. De trodde det var en cysta innan då jag även hade ett fullt friskt foster i livmodern men som tyvärr inte klarade sig mer än någon vecka därefter).

Nu har mensen kommit och passerat efter sista utomkvedset (eller vad det var) imorgon ska det förhoppningsvis bli sista blodprovet som lämnas för jag tycker att nu ska väl allt hcg vara borta.

Sörjer också för denna månad skulle jag fött om det inte blivit utomkveds och missfall i oktober/november. Svårt med alla som får bebisar runt om just nu. Tänker att vi skulle haft samtidigt.

Nu ska jag hoppas på plus istället och att det hamnar på rätt ställe och stannar kvar. (förr räckte det med att hoppas på plus, nu måste man lägga till en massa för säkerhetsskull). Vilka mer hoppas på samma? Lintias är ni redo?

Loppan25 - Härligt! Det låter som att ett grattis är på plats :). Berätta efter gyn imorgon hur det gått.

Loppan 25 - Hur har det gått?

Lintias - Det kommer att gå bra. Dom säger ju att man blir snabbare gravid efter ett missfall och det borde gälla utomkveds också. Känns konstigt att säga men hoppas du inte får plus i helgen :). Hoppas istället att du får det i juni/juli. Tänk, det är bara två veckor kvar till juni i alla fall. Jag tycker det känns bättre att vara på banan och få hoppas att det blir plus varje månad än att gå runt som i vakuum och bara vänta på att något gammalt ska försvinna.

Jag förstår din rädsla, jag har iof två barn så jag ska inte tro att det går att jämföra helt men jag längtar sedan fyra år något oerhört efter ett till. Nu har jag fått utomkveds två gånger i rad, lite orolig är jag ju att det ska hända igen. Tänk om jag bara hade en fungerande äggledare och det var den dom tog. Men jag försöker tänka att nästa gång ska det gå bra, fast jag vågar inte drömma lika mycket som innan.

Sitter här och väntar på om mensen ska komma eller om det ska bli plus. Svårt när mensen är oregelbunden efter allt strul men senast söndag borde jag vet om det är min månad. Svårt att koncentrera mig på någonting utan tankarna räknar dagar och symptom (vilka är absolut inga iof ).

Loppan25 - har du gjort vul ännu?

Ally - Vad skönt avslappnad du låter om det hela.

Lintias - Länge sedan du skrev något. Hur går det för er?

Kallestropp - Hur gick det med äggledaren nu vid andra x:et?

Jag har funderat en hel del över det där med att om man tagit bort en äggledare borde det väl inte öka risken för ett till x men då i andra äggledaren. Men uppenbarligen gör det det (samma hände för mig) och då undrar man ju hur det kan komma sig? Någon som har en teori?

Hej alla.

Beklagar alla som behövt gå igenom detta.

Idag är jag låg, vill så gärna bli gravid igen men mensen är på gång. Jag blir deppig varje gång. Jag har längtat så länge. Det blir andra mensen efter sista missfallet/utomkvedset, jag hade hoppats på supersnabbt plus. Jag ska väl egentligen vara tacksam att mensen är tillbaks och hcgt är på noll, jag slapp cellgifter, min enda äggledare klarade det sista xet. Men just idag är jag låg, vill kura i ett hörn och gråta.

Kriktor - efter mitt första x mätte jag heller aldrig några hcg nivåer, fick ingen som helst uppföljning faktiskt. Otroligt känns det som. Andra gången lämnade jag blodprov 1-2 gånger i veckan i fem veckor och fick samtal med resultatet efter varje gång. Jag tycker du ska ställa krav på uppföljning, för din egen trygghets skull.

Klart du kan vara sjukskriven längre. Det ärofta psykiskt väldigt jobbigt en tid, så prata med din läkare du så är det säkert inga problem.

Själv var jag sjukskriven tre veckor efter första gången men jag hade tappat så mycket blod så det var därför. Mitt hb låg på 85 och mitt över-blodtryck på 75, så det vart några påsar blod och en massa järn både intravenöst och piller. Och jag hann gå så mycket längre i graviditeten och att jag även hade ett foster i livmodern vars hjärta jag sett ticka några gånger, sörjde mycket att det fostret dog.

Andra gången var jag hemma en vecka, men andra gången var inte alls lika jobbig som första, varken fysiskt eller psykiskt. Första gången borde jag däremot varit hemma mycket längre.

Stella 78 - jag lider med dig.
Hoppas hcg gått ner igen imorgon, då slipper du säkert cellgifterna. Jag förstår precis hur du känner, har gått igenom samma oro med hcg nivåer som gick upp och ner och hot om cellgift (jag slapp) och denna längtan till äl och bim dagar.

Vad ligger hcg nivån på nu?

Oj vad högt det ligger. Jag låg runt 100 under 6-8 veckor, gick upp och ner men innan skrapning. Efter skrapning gick hcg inte ner något nämnvärt, så min läkare tror jag hade en graviditet någon annanstans men de kunde aldrig hitta den. Därför hot om cellgifter för att få bort det sista, som tur var gick det ner till slut efter någon månad. (jag hade en hinnsäck i livmodern också, så förmodligen har jag återigen haft dubbel graviditet dvs en i livmodern och ett x men jag kommer aldrig få veta säkert denna gång)

Min första mens kom för en månad sedan så nu har jag äntligen kunnat få lite distans men det var en fruktansvärd tid, jag grät och grät. Kändes så definitivt med cellgifter. Men som min läkare sa, att det är snabbt och effektivt sätt av få bort det sista. Jag tycker du ska boka tid med en kurator för det är en väldigt jobbig tid att gå och vänta på besked och oroa sig.

Har du fått någon hint om vad det kan handla om när hcg:t leker bergodalbana efter op? Du måste berätta allt vad läkaren säger i em. Lycka till!

Stella 78- även jag hade tvillingar, ett x och ett i livmodern. Vet du attt det är väldigt ovanligt. Väldigt väldigt. Så det är därför läkarna inte upptäcker det i tid. Även jag var på sös föresten så vi borde ökat deras statistik ordentligt.

För mig upptäcktes det som var utomkveds i v 9 då äggledaren sprack (samma som dig gissar jag med akutsmärtor och ambulansfärd) och den andra avstannande någon vecka senare, vilket upptäcktes när jag skulle skriva in mig på mvc. Detta var då i oktober/november.

Det tog tre månader innan mensen kom tillbaks. Sedan var det tre snabba menser och jag var gravid igen. Denna gång utvecklades inte fostret som det skulle men förmodligen hade jag både i och utanför livmodern igen.

Andra gången var inte så illa medan första var riktigt traumatiskt, jag grät i veckor. Och att alla runt oss är/blev/blir gravida (och vid det här laget har ett gäng bebbar anlänt) gör ju inte saken lättare.

Det gör det ytterligare komplicerat, jag har ingen rädsla för missfall utan rädslan är att det ska lägga sig fel och det absolut värsta är ju om jag skulle förlora även andra äggledaren för då försvinner mina chanser på fler barn. Men även om jag har ett foster i livmodern kommer jag inte kunna slappna av, var är det andra kommer jag nog tänka. Observera att jag skriver kommer. För jag kommer bli gravid igen och jag hoppas att det går bra nästa gång.

Vet ni, jag har varit superstressad, inte kunna tänka på annat än att bli gravid och få en till bebis. Men jag övertalade min man att skaffa en hundvalp, så nu har familjen en liten hårig bebis att lägga vår energi på. Och den tar mycket energi och tid så jag hinner inte fundera på så mycket annat, och med två busfrön på 4 resp 5 år hemma på sommarlov så är det verkligen fullt upp.

Det ska gå bra för oss alla! och på vägen dit stöttar vi varandra när det känns tufft.

Trifolium- Jag håller verkligen med om tiden när bebisen skulle kommit var jobbigt. Vårt var beräknat 31 maj, veckorna runt var tunga. Gissar att tiden runt 17 november blir tungt igen då det var nästa bf.

Lintias- Vad skönt att väntetiden är över. Jag håller tummarna för snart plus. Måste tillägga också att även fast det känns så nu så är 26 inte så gammalt. Själv är jag 36 år och försöker intala mig att jag inte ska känna stress. Jag vet att det inte spelar någon roll vad jag säger och att man inte kan göra något åt känslan men jag kunde inte låta bli ändå. Äh va f.n, nu ska vi plussa.

Jag saknar testandet :). Jag har hunnit ha några menser (3-4) sedan senaste x:et men har aldrig misstänkt att jag varit gravid tyvärr. En månad skippade mensen tom men ändå misstänkte jag inte seriöst att jag var gravid, får väl hoppas på nästa månad.

Vet ni, efter all denna längtan (i flera år) och två x/missfall så känner jag helt plötsligt att jag kanske vill vänta. Varför? Jo, jag är så rädd för svininfluensan. I England råder de till att vänta med planerade graviditeter pga detta.

Hur tänker ni andra som inte heller har det lätt som en plätt med barnalstrandet?

Jag vet inte vad jag ska tänka. Delvis är längtan så stark, jag är redan 36 år och vi har inte haft det lätt med att bli gravida denna gång. Delvis är jag rädd då svininfluensan drabbar hårdast mot bland annat gravida, flera som dött. Men kanske är det andra underliggande sjukdomar de haft också, som ni säger så förstorar ju tidningarna upp det dom vill.

Jag önskar jag kunde tänka mer som er, jag är expert på att nojja upp mig.