Jag och min sambo har gått isär och jag bor kvar i lägenheten. Den är svindyr och jag måste flytta. Jag vill flytta tillbaka till min hemstad som ligger 2,5 mil bort. Är det någon som vet hur långt man FÅR flytta när man har barn ihop och gemensam vårdnad? Finns det någon regel? Har googlat men hittar inga svar någonstans...
Min rädsla är att han kommer motsätta sig att jag flyttar och på så vis "hålla mig kvar" här där jag inte känner någon.
Finns det någon undre gräns? Har för mig att jag har läst 4 mil någonstans?
Är det någon som har någon erfarenhet av något ex som har satt käpparna i hjulet för en flytt? Hur gick det till? Löste det sig?
Det är just av den anledningen jag frågar..
Vi går i familjerätten och min oro är att pappan inte kommer gå med på min flytt vilket också sulle resultera i att vår son behöver byta dagis. Sedan vill jag absolut inte riskera något så att sonen blir skriven hos sin pappa (som bor hemma hos sin moster). Just nu försöker jag vara samarbetsvillg och flexibel för att få pappan att mjukna lite. Det är en skitsvår balansgång!
Var det någon som lyssnade på Kaliber på P1 om föräldrar som flyttar med sina barn utan den andres medgivande igår kl 13:00?
www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?Prog...
Frågan i programmet löd i stort sett: Hur kan en förälder som flyttar med barnen utan lov från den andre (vid gemensam vårdnad) få rätt när den bryter mot föräldrarbalken?
Programmet var väldigt vinklat tyckte jag och enkelspårigt, de som gjorde programmet körde på på den allmänna mediala uppfattningen att det är synd om den föräldern som står där och inte får vara med att bestämma om flytten, oftast pappan.
Visst är det en viktig fråga, men det måste ju finnas en anledning till att det förekommer, tänker jag.
Antagligen ligger problemet väldigt djupt och föräldrarna tänker först och främst på sig själva och inte barnens bästa. Föräldrarna har antagligen också svåra samarbetsproblem och kan inte kommunicera ordentligt med varandra. Många vet väl inte heller vart de ska vända sig.
Jag står själv inför en flytt där pappan motsätter sig. Han vill att vår son ska gå kvar på dagis där han går nu. Jag jobbar och har hela mitt sociala nätverk i den närliggande staden som jag vill flytta till och även vill att sonen ska flytta med till. Jag vill även att pappan ska flytta och bo i närheten (han jobbar också i den staden).
För att min son ska ha det bra så anser jag att det är TIDEN med barnet som är viktigt. Att pendla fram och tillbaka två ggr per dag för att lämna barnet på sitt ursprungliga dagis skulle det ta 3 timmar. Dessutom vill jag ju ordna det socialt och ekonomiskt för mig själv så att det därigenom blir bäst för min son.
Frågan är djupare och mer komplex än vad de i Kaliber lyckades få fram och det irriterar mig innerligt.
Någon annan som lyssnade?
Svar på inlägg #26: Bakom hela separationen ligger en misshandel (pappan misshandlade mig). Egentligen kan jag flytta och byta förskola hur som hellst när det finns en polisanmälan i botten. Men jag vill ändå försöka samarbeta med pappan för sonens skull. Visar det sig i famtiden att det inte fungerar så blir det ensam vårdnad för min del. Så rent krasst så ska pappan vara jävligt glad att jag ens frågar honom.
Ekonomin spelar ju stor roll i detta, jag har inte råd att ha bil som ensamstående. Det innebär att jag skulle pendla fram och tillbaka med kollektivtrafiken och min son skulle behöva vara 11 timmar om dagen på dagis, sedan får man ju plussa på tiden det ar att åka med honom så det skulle gå sammanlagt gå 4 timmar till pendling varje dag. Timmar jag anser är viktigare att ha tillsammans som mor och son.
Alternativet är att jobba mindre=mindre pengar, mindre möjligheter för pojken.
I boken "Handbok för separerade föräldrar" av Mats Klasson står det bland annat såhär:
"Om förhållandena inte är sådana att ett såndant mer genomgripande beslut måste fattas snabbt, torde den förälder som inte deltagit i beslutet i vissa fall kunna hävda att det inte ska gälla. Någon rättslig påföljd drabbar dock inte den förälder som driver igenom sin vilja i strid mot den andras (prop.1975/76:170 s.178)"
"Om en förälder hotat eller misshandlat den andra föräldern, markerar lagstiftningen tydligt att detta kan påverka vårdnadsfråga; en förälder som blivit hotad eller misshandlad har juridisk möjlighet att få ensam vårdnad."
Föräldrarbalken kräver båda föräldrarnas godkännande vid flytt vid gemensam vårdnad, men folkbokföringen skriver barnet där det har sin dygnsvila.