Tridde skrev 2009-06-05 11:00:55 följande:
usch, nu är jag inne i en dålig period, förmodligen för att vi ska på samtal på torsdag och att det gör förlossningen mer på riktigt. under flera veckor har jag byggt upp självförtroendet och viljan att föda, jag har känt att det här kommer att gå vägen...men nu är allt bara läskigt igen! jag vill inte vara med om igångsättning eftersom det innebär värkstim.dropp som kanske ger onödig smärta så jag tvingas ta EDA så det blir precis som förra gången...jag vill ABSOLUT inte få kejsarsnitt, så självklart mår jag dåligt över att Harry (vårt arbetsnamn på bebis) nu far runt som en jojo i magen och helst ligger med fötterna neråt, och blir han kvar i säte kommer jag aldrig slippa kejsarsnitt. samtidigt mår jag dåligt över att jag inte har en aning om hur lång tid det kommer att ta, tänk om det går så fort att inte ens barnvakten hinner hit? vi bor på landet och min mamma som ska vara med min son bor minst en timme bort, tänk om det sätter igång mitt i natten för då tar det ju längre tid innan hon ens börjar fara hitåt? och sen har vi minst en halvtimme in till sjukhuset hemifrån...GAH! allt känns verkligen bara USCH USCH USCH!! hur fasen kunde jag vara så dum att jag blev gravid igen??!!?? ni får ursäkta mig idag, dagsformen är allt annat än bra och det är många tårar och mycket ångest över det mesta, inte bara förlossningen. måste försöka peppa mig och hitta det där modet och självförtroendet igen men det verkar vara som bortblåst
Usch, vad jobbigt för dig. Kan tyvärr inte lugna dig så mycket. Men försök att få undan tankarna tills ni hr samtal på torsdag. Tror verkligen att det kommer klara en del efter det. Se till att ta upp alla dessa känslor på samtalet.
Nu vet inte jag hur du fungerar. Men själv så har jag en tendens att få mig själv att må dåligt för att jag just mår dåligt. har jag sagt att jag mår dåligt för att jag måste föda barn så är jag elak mot mig sj'lv sen. Tänker att jag måste vara bättre och förmedla mer glädje och så vidare. Om det skulle vara så att du gör likadant måste du släppa det.
jag kan också känna saker som hur i helvete kunde jag gå och bli på smällen? Det här är ju det läskigaste som finns och ger så mycket ångest. men man måste få känna så.
Och det här med att bebisen ligger med fötterna neråt just nu kan ändras redan idag vet du. Försök att släppa den ångesten i alla fall! (Jag vet att det är svårt!)
Det är lite lustigt med allas våra olika erfarenheter här. Jag kan slås av det ibland när jag läser. För min del är det enda som kan lugna mig en igångsättning med EDA eller kejsarsnitt. Den enes skräck är den andras valium typ.
