mobbning? 3 åringar

men har du inte pratat med hennes dagmamma om det här?

faktiskt inte ännu, har vatt en del annat som jag hade tänkt att ta upp, just att hon inte får vara med de andra och leka, tror jag iallafall.... jag är ju inte där hela tiden så jag tänkte avakta denna veckan som vatt o observera lite mer, så nu är det ju mer än en grej att ta upp..... det som är ledsamt är att när hon sa detta nu nyss (hemma och är sjuk) så frågade jag -vad gjorde du då? så svarade hon att hon gick och gömde sej så att de inte kunde se henne... sen sa hon att hon sagt till dagmamman och hon sagt till dem att de inte får göra så, detta vet jag inte om det verkligen hänt, det lät lite som att hon pratade om vad "hon skulle ha gjort" , jag är nog lite för "snäll" och har inte vågat riktigt säga till direkt när jag märkt innan att de vatt så "tajta" men detta går över gränsen.... och saker hopar sej...... skär i hjärtat när hon säger dessa saker..... var mobbad själv....

Min första tanke var.....KAN man vara mobbare vid 3-årsålder??
Jag tycker det låter fruktansvärt tidigt, men jag vet inte......

håller med.... men i brist på bättre ord.... de e elaka mot henne utan att förstå kan man väl säga....

min son, 3½ har också råkat lite illa ut fast på dagis och av dom äldre killarna.
dom va taskiga, sparkade på honom, förstörde för honom osv.
pratade mycket med sonen om att när detta händer ska han bara gå därifrån och hämta fröken och berätta precis vad som hänt.

märkte på han att han började må dåligt och tog samtal med hans pedagog, som i sin tur samtalade med de andra fröknarna. ansvarig fröken för dom killarna pratade enskilt med dom och sen kom lappar upp till alla föräldrar att man ska tänka på hur man beter sig och pratar hemma för barnen för det med sig till dagis och det finns barn på avdelningen som mår dåligt just nu av detta.

mycket bra av dom och nu mår sonen bättre.
allt som dom säger, barnen, ska man nog inte tro på. man får ta det med en nypa salt en del. men prata direkt med dagmamman då detta beteende är väldigt kränkande och kommer någonstans ifrån.

mvh

tack för svaren, har pratat med dagmamman nu, gick jättebra..... än så länge iallafall... hon var medveten om problemet och brukade säga till dem att "så gör vi inte här" , och fick reda på att min dotter igengäld brukar komma till henne när det är nåt... sen är jag väl medveten om att man inte kan alltid ha "superkoll" på barnen hela tiden.
Tyckte förslaget om lapparna var riktigt bra....
tråkigt att föräldrar inte förstår att betende "smittar" av sig i form av ordval osv.
Hoppas på en förbättring nu när jag påpekat detta, annars får man väl föreslå henne att "gå till källan av problemet" som säkert ligger en del hos föräldrana.

Man kanske inte är mobbar vid 3-4 års åldern. Men det är vid denna tidpunkten barnen
skall veta vad som är rätt och fel.
Och det är bra om barnen i frågan får veta det. Genom personalen eller sina egna föräldrar.

Min flicka är 4,5år och en dag kom jag för att hämta henne på dagis.
I min ögonvrå såg jag henne dra av en mössa på en gemnårig. Det visade sig att den andra flickan hade hållt på så hela dagen på min flicka.

Jag sa det högt så den andra tjejen hörde.
- Bara för hon har gjort det på dig, så betyder det inte att det är okej att du gör det också.
Utan då får man säga ifrån till fröken.
Hon har inte haft det problemet efter det.
Senare berättade Jennifer att hon som började dra var nu på skolan. Och jag förklarade att hon känner ingen och känner kanske sig ensam och vill kankse bli kompis med dig.
Jag vet inte hur det har gått sen dess med kompis delen.

Jag har märkt att om man säger ifrån till en annans barn att det hon/han gjorde var fel.
Så verkar det precis som om dom lyssnar mer på det än en om det vore personal eller förälder. Dom kanske uppfattar som att nu är hennes mamma arg eller dyl och att dom vågar inte.
Om det inte blir bättre tycker jag att man får prata alla tillsammans.
Barnen som är inblandade ochderas föräldrar. Ju tidigare man tar tag i det hela dessto
fortare tar det slut.

Min son är snart 4 år och har också varit utsatt på dagis och det slutade med att jag fick ringa upp till personalens chef och hota med att byta dagis om de inte löste problemet. De slutade med att de fick ta in en specialpedagog som verkligen har hjälpt personalen att lösa situationen i gruppen. problemet var ju att personalen är underbemannade och har inte riktigt koll på vad som händer.

Det jag funderar på är ju varför inte dagmamman har berättat något för dig? Hon borde ha bättre koll tycker man. Hur många barn tar hon hand om egentligen?Om det verkligen är så som hon påstår så anser jag att du borde byta dagmamma eller till ett dagis för att det låter ju fruktansvärt!
Det är upp till dagmamman att lösa detta och kan hon inte det så kan ju din dotter få jätte problem om du inte byter.
Hoppas att det ordnar sig med allt.

Barn i den åldern testar ju olika beteenden utan att nån direkt koll på konsekvenserna - att den man är taskig mot blir ledsen och så.
Det kanske inte är mobbing direkt medvetet, men om man inte går in och talar om att så gör man inte, och pratar om VARFÖR man inte gör så, och ber barnen tänka igenom hur de själva skulle må om nån gjorde så, och visa hur man gör istället så har man en fin grogrund för mobbing. Då har barnet lärt sig att det är ok att behandla andra på det sättet utan att nåt speciellt händer, samtidigt som likasinnade barn tycker att man är cool...

Senast imorse vid lämning på dagis sa min 4åriga bonus att L inte fick vara med och leka med honom och A. Vid tillsägelse om att så gör man inte, ALLA som vill måste få vara med, så fick en lycklig L vara med. Bonus påstod att han bara skojat, och fick så klart veta att det inte är roligt att säga så, för den som inte får vara med tror ju att det är allvar och blir ledsen på riktigt. Ögonblicket senare gaddade L och A ihop sig och sa att min bonus inte fick vara med, för att min sambo som lämnade lagt sig i och sagt åt dem att de inte får utesluta nån... jävla ungar, vad gör man liksom? Personalen hade inte märkt nåt alls, vilket får mig att fundera på hur mkt sånt som försegår bakom deras ryggar om dagarna. Troligen en hel del, A är en kaxig unge som gärna slåss och har sönder dagis leksaker med vilje...