Så stort!
Jag trodde aldrig denna dagen skulle komma....dagen då jag kände mig redo att återvända till mitt födelseland Ecuador. Jag har skyllt på både det ena och det andra, att jag inte kan språket, att jag inte vill veta osv, allt detta har ju stått för rädsla, rädsla för vad som kan finnas där borta. Min pappa har frågat mig varje år sedan jag var 15 år om vi inte ska åka till Ecuador men jag har sagt bestämt NEJ. Jag har inte varit redo. Nu är jag det. Idag när jag öppnade AC:s medlemstidning så blev jag helt varm i hela kroppen när jag såg att de anordnar en gruppresa till Ecuador i höst. Så nu är det jag som frågar min pappa om vi inte ska åka till Ecuador.
Mycket har hänt sedan jag själv blev mamma och fick uppleva sonens ursprungsland och jag känner att många av mina rädslor har lagt sig. Åh, jag är så pirrig i hela kroppen! Nu blir det av!
