• annbom

    Faderskapstest när fadern nu är avliden?

    Du får ursäkta men jag tycker att det luktar girighet. Sonen VILLE ta på sig faderskapet och funkade säkert som pappa till barnet också, dvs han var barnets pappa under hela hans uppväxt och bör så förbli.

    Den enda som kan kräva att faderskapet hävs i det här läget är barnet. Ni har ingen juridisk rätt att göra det och moraliskt så anser jag det vara förkastligt att äns tänka tanken. Är det så att du vill att endast din man ska få ärva och därför tar upp frågan?

  • annbom

    Du får ursäkta men jag tycker att det luktar girighet. Sonen VILLE ta på sig faderskapet och funkade säkert som pappa till barnet också, dvs han var barnets pappa under hela hans uppväxt och bör så förbli.

    Den enda som kan kräva att faderskapet hävs i det här läget är barnet. Ni har ingen juridisk rätt att göra det och moraliskt så anser jag det vara förkastligt att äns tänka tanken. Är det så att du vill att endast din man ska få ärva och därför tar upp frågan?

  • annbom

    Fast barnet var ju vuxet när han dog så han hade haft gått om tid att "ställa till rätta". Att komma med att han vid sin dödsbädd ville reda ut det hela håller inte för mig. Han tog ett beslut när barnet föddes och hade massor med år på sig att reda ut det hela och då bör beslutet stå fast. Jag anser att ni ska låta det vara och skona barnet från detta.


    Mamsis skrev 2009-04-01 10:42:36 följande:
    Eftersom vissa inte läst hela tråden uppdaterar jag med ett inlägg från ts.Märker att jag glömt en viktig detalj här! Min mans bror tog på sig faderskapet (dumhet eller kärlek till mamman låter jag vara osagt). MEN mamman ville bara ha en namnteckning och efter förlossningen så fick inte han träffa barnet mera fast han gärna ville och försökte... I efterhand har det kommit fram att det förekommit hot och annat från den vi då antar är den biologiska pappan och att mamman inte ville att han skulle få reda på barnet. SÅ pojken har växt upp utan far, men vet vem som står som fader i pappren... Så pojken har aldrig varit en del av familjen och min mans bror har aldrig varit en del av hans liv. Så det handlar inte om att ta av ngn familjemdelem sitt arv, det handlar om att det ska bli rätt. Innan han dog så tog han upp detta med familjen att han inte är fadern och vill få det rätt, pojken har ju rätt att få veta, men modern vägrar... Svårt då man inte vill göra ngn upprörd, men hans vilja var att reda ut det hela...
  • annbom

    Så bara för att man är vuxen så kan man ta bort hela ens existensvärd? Vad vinner ni på att "ställa till rätta"?

    Varför ska man lyssna på vad pappan ville i det här fallet? Han tog ett beslut när barnet föddes och han stod för det även när barnret blev vuxet. Han är död och påverkas inte av beslutet så jag anser inte att ni kan använda er av det som ursäkt för att skada barnet.


    Mamsis skrev 2009-04-01 11:11:47 följande:
    Fast barnet är ju inte ett barn längre. Jag tycker nog att man i detta fall ska lyssna på vad "pappan" ville i det hela. Finns väl fler som inte tar tag i saker och ting medan tid är?
  • annbom

    Och för vem skull är det det bästa?


    Reglementet skrev 2009-04-01 12:15:31 följande:
    Jag tycker ni ska ta kontakt med denna sonen, och berätta för honom att den som står som pappa i papperen inte är hans riktiga pappa. Att det finns en annan man därute som är hans riktiga pappa. Så kommer mamman få det hett om öronen:)
  • annbom

    Fast det är bara barnet som har rätten att göra några ändringar och det verkar inte vara barnet som har den intentionen utan andra som ska ärva.


    Bodi skrev 2009-04-01 14:33:25 följande:
    Det går att testa hans föräldrar och därefter avgöra om det finns släktskap. Men jag vet inte hur man går tillväga och det kanske är kostsamt.
  • annbom

    Jag vet hur det fungerar, men varför ska farföräldrarna prata med sonen? Pappan gjorde ett aktivt val när han skrev på faderskapet och han tog aldrig tillbaka valet under sin livstid. Varför ska hans föräldrar få förstöra det? För att de inte vill att barnet ska ärva eller vad? Ingen verkar tänka på vilka konsekvenser det kan ge barnet. Att sedan tycka att det är rätt åt mamman som kanske får det hett om öronen är patetiskt. Trots allt så blev pappan INTE tvingad att skriva under faderskapet.

    Man kan faktiskt likställa faderskapet med tyst adoption. Pappan viste om att han inte var biologisk far men tog ändå på sig rollen. Pappan hade på sig ända tills han dog (minst 18år eftersom barnet var vuxen när han dog) men gjorde inget.


    Bodi skrev 2009-04-01 14:41:53 följande:
    Jag vet inte hur det fungerar. Men det bästa är väl att det påstådda faderns föräldrar pratar med sonen.
  • annbom

    Om han hade velat rätta till det så hade han massor med år på sig innan han dog. Att påstå att et är pappans vilja är en efterkonstruktion. Han kanske sa det i slutet, men det är en helt annan sak än att vekligen vilja det. Sedan så är han död och kommer inte lida något, men barnet lever och då är han det viktigaste. Att hedra någon som är död genom att skada en som lever och är helt utan skuld är i mina ögon omänskligt.


    Reglementet skrev 2009-04-01 15:41:53 följande:
    Men det var ju pappan själv som ville det skulle rättas till, alltså hedrar de broderns minne.
  • annbom

    Varför inte? Pappan har ju trots allt valt det från början att barnet ska ärva hans del. Att andra vill ha arvet för sig själv gör det inte rätt att rota i det hela.


    Bodi skrev 2009-04-01 15:03:24 följande:
    annbom:Men varför ska sonen ärva nåt från människor han inte har några släktband med eller aldrig träffat?
  • annbom

    Vilken löjlig ursäkt. Rätt i släktled. På vilket sätt spelar det någon roll om barnet är biologiskt barn eller inte. Det finns massor med fel i hennes släkt som de inte vet något om. Det är ju knappast första gången någon står som far som inte är biologisk far i hennes släkt.

    Jag tycker att du ska säga till din svärmor att hon lägger ner för all framtid om det inte är så att hon vill ha kontakt med honom. Men då ska kontakten vara mellan farmor och barnbarn och inget annat. Hennes son gjorde ett val och det får hon leva med.


    Anonym skrev 2009-04-01 15:14:50 följande:
    Det handlar inte om girighet, eftersom det inte finns något (iaf inget värdefullt) att ärva efter min svärmor! Hon känner helt enkelt att det är fel med ett barnbarn som INTE är hennes barnbarn varken i biologisk eller känslomässig menig. Detta då pojken aldrig träffat henne heller familjen och då hennes son (han som tog på sig faderskapet) inte fick träffa pojken efter att han var född. Så inget fråntagande av arv (då inga pengar finns) och inget fråntagande av far (då han alltid levt med bara mamman)... Mer en känsla av rätt i släktleden... Hon ville bara ha lite tips och råd, men har valt att skjuta kontakttagandet med pojken på framtiden då hon tycker det känns för jobbigt nu
Svar på tråden Faderskapstest när fadern nu är avliden?