Min 2 1/2-aring pratar lite obegriplig blandning av svenska och engelska men haromkvallen da lillebror skulle sova rackte han in handen och klappade honom pa huvudet och sa pa klingande engelska och lillgammalt tonfall: "Little fellow". 
Pa helgerna aker jag och aldsta sonen (2.5 ar) buss till affaren for att handla mat. Det ar vart sondagsnoje eftersom vi inte ses sjalva sa mycket. Jattemysigt och nu borjar han verkligen bli varm i kladerna for han VET hur det gar till, att man ska visa biljetten pa bussen och sedan ska man sitta i kundvagnen i affaren och sa.
Sist vi akte var det fullt av folk i affaren som har erkant tranga gangar och folk stannar garna till och blockerar. Sa dar kom vi och skulle vidare och nagra stod ivagen. Jag ropade lite lekfullt "tut-tuuut" men de horde inte. Min son hangde pa och ropade "tuuuut" han ocksa men de rorde sig inte ur flacken. Da skrek min son sa hogt han kunde "OUT OF THE WAY!!", vilket till slut fick dem att flytta pa sig en smula.