Erfarenheter av Risperdal??

Hej igen. Det är väldigt mycket som stämmer in med svårigheter inom autismspektrum. Hur bra är hon på att kommunicera?

Jag tror att det kan vara flera olika orsaker bakom.

Det första vi brukar titta på är hur vi själva reagerar när det händer. Vår barn brukar vara väldigt känsliga för sinnesstämmningar. Jag har sett hur en familj kan börja bli livrädd för alla typer av förändringar som kan orsaka utbrott. Denna rädsla känner naturligtvis barnet och det förstärker problemen när väl sådana situationer händer.
Om vi kan hitta ett lugn själva i de här situationerna så minskar låsningarna och ritualbehovet.

När vår son var mindre hade vi många utbrott som berodde på att han inte kunde kommunicera sina önskningar. När han blev bättre på att kommunicera blev det istället en del utbrott för att han inte fick som han ville - inte helt skilt från våra "normalstörda" barn

Om er dotter har svårigheter med att kommunicera så kan utbrotten vara ett bra tillfälle att hjälpa henne bli bättre på det. Om det är så kan jag berätta mer om hur man kan gå till väga.

Andra utbrott kan vara orsakade av smärta. Vi har märkt på Nils att han fick myycket utbrott i samband med nya tänder. Har vi en dag när humöret är irriterat under en lång tid så testar vi med en alvedon. Oftast svänger humöret totalt efter en kvart. Han kan ju naturligtvis ha huvudvärk eller ont någon annanstans - då är det inte konstigt om humöret växlar. En del barn har ju värk i benen ofta under uppväxten. Det kan naturligtvis även gälla våra barn med "npf".

Det kan också vara så att er dotter har svårt att hantera hungerkänslor och att det är det som ställer till det på nätterna. Om det är så så tycker jag att det kan vara en rimlig kompromiss att ha förberett ett litet nattmellanmål hon kan få när hon vaknar.

En stor bit är hur vi själva reagerar när själva utbrotten kommer. Om vi ser det som strider finns det en risk att vi själva hetsar upp oss och "strider" med våra barn. Kan vi istället se på det som en chans att lära oss mer om våra barn så kan vi gå in i utbrotten med ett annat fokus. Vi kan vara mer beredda på att vara närvarande och ta in det som händer. Vi har också möjligheten att behålla ett gott humör genom utbrotten istället för att själva gå in i ett liknande tillstånd med irritation och ilska.

Jag hoppas detta kan vara en början. Var inte rädd för att ställa mer frågor

Förlåt TS om jag snor tråden lite men jag vill fråga "Nilsfar" lite...
Har du något förslag på hur man kan arbeta bort ett invant beteendemönster?

Min son har inte någon diagnos och vi lär få vänta ett tag på den, bup har väntetid på 11-12 månader för utredning. Skolan ska göra en basutredning under tiden. Enligt oss föräldrar så tror vi nog mest på ADD och/eller AS. Han har koncentartionssvårigheter, dåligt minne, väldigt rutinstyrd, dålig inpulskoll, blir väldigt störd av obehagliga ljud, då funkar han inte alls. Tex dammsugaren eller om det är stimmigt på skolan. Då håller han för öronen och skriker. Ibland kan han få raserianfall. Mycket har blivit bättre med Omega-3.
En pedagog på skolans elevhälsa har noterar sonen och hon har sett bla tics, De ser vi inte så mycket av här hemma för det verkar uppkomma när han väntar i tex matkön på skolan. Nu tror jag inte att det är ett beteende mönster, att arbeta bort tics.
Men det är en annan sak som jag tänker på, sonen har vissa saker för sig som jag tror bara är invanda. Han gör det för att han alltid har gjort det. Sen är det lite frågan om han ska sluta med det för att vi inte vill att han ska göra det eller om det lika gärna kan vara med det. När vi häller upp mjölk till sonen kanske det bildas en bubbla, den ska han alltid "pluppa", trycka sönder. Vi tycker det är lite ohygieniskt att hålla på att sticka fingrarna i maten på det sättet. Om han gör det här hemma kan ju tyckas hamlöst men jag vill ju inte att han ska hålla på att göra det i skolan och eftersom det är lite si och så med inpulskollen kan det lika gärna vara så att han pluppar någon annans mjölk. Och då blir det ju något helt annat än en lite rolig/udda invand vana.

Har du något konkret förslag? Jag tycker det du skriver verkar vara intressant. Känner tex igen det där med alvedon.

TS, om du inte vill att vi tar det här i tråden säg bara till om du tycker det är OT!

Nilsfar: Jag tycker med att mkt av hennes svårigheter tillhör autism, men enligt BUP så ser de inget autistiskt alls. Hon har även perceptuella störningar. Överreagerar på beröring o extremt känslig för kläder o även vardagsföremål. (Bestick är kalla, ska vara i plast, glas o tallrik är hårda o ska vara i plast, mjölk är kallt o ska värmas någon sek i mikron mm mm) Däremot känner hon inte smärta som andra, tex hade hon urinvägsinfektion som gick så långt så att vi märkte det när det var fullt av blod i blöjan, då var hon 4 år. Halsfluss utan att säga att hon har ont, skoskav, eller rättare sagt köttsår, framtanden var av en dag, går barbent i brännässlor utan att röra en min etc etc.
Detta respekterar vi fullt ut. Hon får de glas o bestick som hon vill, samt mjuka kläder mm. Innan vi tar i henne, klappar kind, vill ge kram mm så frågar vi eller förbereder så att hon är beredd o med på noterna o att det är okej att ge henne en kram tex. Vill hon inte så respekterar vi det.
Hennes rutiner ruckar vi inte på, för vi vet hur förtvivlad hon blir då. Andra förändringar: Ibland måste det ske.. då förbereder vi noga noga. Vi säger när hon är arg att hon får vara arg, men vi ska nu åka förbi det huset (tex) o lämna in mjölk (tex) sen åker vi hem direkt.
Vi har inga problem att hålla oss lugna när hon är arg. Det matar hennes ilska om vi försäöker prata "tillrätta" eller "jamsa" Funkar bäst att vi är lågmälda o klart o tydligt talar om vad som gäller. När utbrottet pang bom kommer så går det inte att nå henne. Då pratar vi inte med henne. Det matar bara hennes ilska. Går det så är det bästa att låta henne vara. Gör hon sig eller andra illa så måste vi ju ta henne. Då tar jag henne på armen i ett fast grapp o går omkring med henne o pratar tyst eller nynnar på en sång, utan ord, o inte ger henne verbal uppmärksamhet, för det blir värre då.
Ang kommunikationen så är hon väldigt verbal. Hon har blivit det. Talat kom i rasande fart fråån 3,5 års ålder. När hon däremot snöat in på något så går det ju inte att nå henne. Hon har alltid ett speciellt "tänk" o tolkar på eget vis saker o ting.
Hon slutade med blöja, på dagen i somras, nästan helt i af. Natten har hon ännu.
Ang natt mål så går det inte att ge mat på natten. Hon har grava sömnstörningar o har haft sen dag ett. Sov inte ens på BB. Hon somnar inte om hon får mat. Inte på 5-6 timmar iaf o det går ju inte.
Hon medicinerar med Theralen i kombination med Melatonin för sömnen, men sover trots det inte bra. (Går visserligen INTE att jämföra med utan medicin)
Hon är för hyper för att känna hunf´ger, hon har inte tid (tror jag). Hon är mager som en räka. När lugnet lagt sig hemma o lillebror är i säng så får hon macka o mjölk o frukt framför tv:n som vi pillar i henne. Då äter hon. Vakna om nätterna har hon altid gjort, men hon sover ändå bättre nu än när vi gav mat på natten. Innan vi gav k
vällsmål innan läggdags så visste vi ju inte OM det var för att hon var hungrig på natten som hon inte sov. Klart att vi gav henne mat då. Tänkte ju att stackarn, hon har knappt ätit, klart att hon måste vara hungrig. Problemet var att hon inte somnade om då. Det gör hon oftast nu om nätterna på ca 30 min iaf. Ca en gång i veckan är det ca 4 timmar som hon är vaken.

Zander: Helt okej Vi sitter i samma båt!! Vill få livet att fungera så nra som möjligt för våra barn!! Kram

Nilsfar: Glömde skriva att hon är väldigt känslig för ljud med o väldigt ängslig av sig

Jag har sett de som har tagit den medicinen o jag har inte sett possitiva reaktioner så jag skulle vara mkt skeptiskt till just den medicinen. har mkt biverkningar.

Puffar... vill gärna höra fler erfarenheter..

Zander O Cayenne

En grundläggande princip är ju att kommunicera så konktret som möjligt. En av svårigheterna inom autismspektrum är ju att det är svårt att lära sig förstå abstrakt kommunikation. Ett begrepp som hör till detta är "inte". Jämför med om jag säger till dig "Tänk inte på en skär elefant". På samma sätt blir bilden som ditt barn får i huvudet om du t.ex. säger "ta inte på mjölken med fingret" att han skall ta på mjölken. Det blir alltså precis samma sak som en uppmaning att ta på mjölken.

Tänk därför aldrig att du skall lära ett barn med autism att INTE göra något. Fundera istället på vad barnet kan göra istället. T.ex "vänta på att bubblorna spricker av sig själva" eller "dricka upp bubblorna". Jobba sedan med att lära in det beteendet du vill ha.

Fundera sedan på om det på något sätt går att använda barnets intressen i inlärningen.

Hej Pcalma , här kommer lite tankar från mej.....

Vi har ju pratats vid lite i andra trådar och du har även tipsat mej om en del saker...

Jag har en som som är 6 år och som jag medicinerar med risperdal sedan ca 4 månader. Jag har inte märkt en enda biverkning. Tyvärr tycker jag inte heller att medicinen hjälper något nämnvärt-hans humör svänger som innan, frustrationen är låg osv.

Han har adhd och asperger och får huvudsakligen medicinen mot sina humörsvängningar. Han fungerar mycket likt som din dotter när det gäller humöret verkar det som. Snöar in sej på vissa saker/detaljer, frustrerad sår det står härliga till m.m Svänger fort, i ena stunden nöjd, nästa är utbrottet ett faktum. Han är också ljudkänslig och ängslig många gånger.

Han har dock inga sömnproblem och inte heller problem med att känna smärta. Jag har samma tänk som dej när det gäller min son, underlättar tillvaron så gott det går, förebygger och förekommer utbrotten så gått jag kan. Har lärt mej väl hur han fungerar och försöker också tänka på att se till så att alla grundförutsättningar är så bra som de kan bli.

Han är ocså rutinbunden, har svårt för förändringar , nya miljöer , människor osv. Vi har också schema. Han har även en helt fantastisk assistent alla timmar i skolan och fritids och underbara andra fröknar och även hans klasskompisar är toppen som får stå ut med hans ständiga utbrott.

Trots ALLA ÅTGÄRDER RUNT OMKRING HONOM LYCKAS VI DOCK ÄNDÅ INTE ALLTID FÖRHINDRA OCH FÖREKOMMA ALLA UTBROTT.

SÅ´NILSFAR- JAG HAR FULL RESPEKT FÖR VAD DU SKRIVER OCH JAG HÅLLER MED DEJ I DET MESTA- MEN TYVÄRR HJÄLPER DET INTE FULLT UT MED BARA ATT JOBBA MED BETEENDET NÄR DET GÄLLER DESSA BARN ALLTID-JAG ÄR OCKSÅ LUGN IGENOM ALLA SONENS UTBROTT.

Är själv förskollärare och har flera års erfarenhet av barn.

Jag ska träffa sonens läkare i veckan och diskutera byte av medicin. Hoppas sonen ska vara mer hjälpt av en adhd medicin då han har sådana impulsivitetsproblem.

Så pcalma -jag tycker absolut att du kan prova risperdal, den kanske hjälper er. Märker du biverkningar eller att den inte fungerar är det ju bara att sluta. Värt ett försök tycker jag.

pcalma

Det mesta du beskriver är väldigt typiskt för barn inom autismspektrum.

Några frågor kring det

Du skriver att hon har egna tolkningar. Tolkar hon det ni säger bokstavligt?

hur är hennes röstläge. Är det varierat och anpassat efter situationen eller är det monotont och samma tonläge oavsett sammanhang?

Hur hanterar hon sociala sammanhang?

Tillbaks till de problemen frågan gällde.

Om man har svårt med att ta in sinnesintryck så kan en dag bli oerhört stressande även om vi andra tycker att den är "normal". Hur ser hennes dagar ut, kan du beskriva en normal dag? Kan ni se ett samband mellan vad som hänt på dagen och vilka nätter hon inte sover?

Många av våra barn förstår inte riktigt hur de sammanhang de lever i fungerar. I den situationen är det helt naturligt att bli rutinbunden. Så fungerar vi alla.

Vi har använt son-rise som förhållningssätt till vår egen son. En del av son-rise handlar om att minska ner sinnesintrycken och ge barnet mer tid en till en med en vuxen för att därigenom kunna utveckla den sociala förmågan, den kommunikativa förmåganinnan och flexibiliteten för att sedan klara av mer komplexa sociala sammanhang.

En nyckel kan alltså vara att minska komplexiteten i hur dagarna ser ut och de situationer barnet utsätts för och förväntas klara.

Jag vet att Theralen skrivs ut ganska ofta till barn men det finns en tanke kring just denna medicin som jag tycker att det kan vara värt att fundera på.

Autism och epilepsi har ett ganska tydligt samband. Bland de som har svårare autism är det närmare hälften som också har problem med epileptiska anfall.

Theralen är en medicin som är känd för att kunna orsaka epileptiska anfall för den som har epilepsi. Jag har inte sett några forskarrapporter på det men det finns en rimlig grund för att tro att den därför också kan påverka autismen i negativ riktning och göra det svårare att släppa vissa tankar. Att den därför kan förstärka rutinbeteenden. Märker ni inga sådana skillnader så kör på men jag tycker att det kan vara värt att jämföra med och utan och se om det påverkar beteendet.