Varför är så många tjejer ihop med idioter??

SuperMia1980:
Tecknen finns nog, men kommer smygande på ett lömskt sätt, och är säkert svåra att se och förstå när man sitter mitt uppe i problemet.

Jag har lyckligtvis aldrig själv varit ihop med någon person som jag ens kan beskriva som otrevlig, men av allt jag har hört och alla jag pratat med verkar det som om:
De som råkar ut för detta har lite dåligt självförtroende till att börja med. Det är ju inte ovanligt, periodvis drabbas till och med narcissistiska megalomaner som jag av en släng av självtvivlan!
Det börjar med små gliringar som den som utsätts ofta tolkar som att de själv gjort fel. "Hon skulle inte klaga på att det står disk där om jag bara skärpte mig och skötte hushållet mer, jag gör säkert för lite" eller "Okej, jag ska sluta prata med främmande killar på stan eftersom min partner blir arg av det - det är väl för att han älskar mig så mycket, jag borde känna mig smickrad".
Sedan går det med små steg framåt, och allteftersom den utsatte vänjer sig vid att anpassa sig för att vara på "skitstövelns" goda sida, desto mer normalt blir det beteendet för den utsatte, tills den dag då man läser ett inlägg här i stil med "Jag orkar inte städa mer än jag gör eftersom jag jobbar heltid och tar hand om fem barn, har någon tips på hur jag ska städa bättre och effektivare så att min man slipper slå mig för att det finns dammråttor i hallen när han kommer hem?"
Vid det laget har redan självförtroendet brutits ner så långt att den utsatte visserligen kanske inser att det inte är dennes eget fel, men absolut inte har styrka att stå upp och kräva sitt liv tillbaka.

Så, om det vore så enkelt som:
"Ska vi vara ihop?"
"Okej, för du är trevlig och jag gillar dig!"
SMACK! PANG! TJOFF! "Sådär gör jag för du ska säga att du 'älskar' och inte bara 'gillar' mig. Dessutom tänker jag kalla dig hora och du måste säga upp bekantskapen med alla dina vänner."
skulle ju inte problemen finnas.

Det bästa är ju att det är så många som vänder sig till sådana här forum och får stöd av folk som helt enkelt kan säga att det är dags att vakna och SE tecknen.

Det värsta är att det säkert finns folk som inte ens får använda sådana här forum för sina kontrollfreaks till partners.

Alicat:

Precis! Jag skulle lätt kunna skriva sida upp och sida ner om hur underbar min sambo är, men det skulle ju bli mer en dagbok och skrytigt och inte mycket att diskutera...

Så det är ju bara problemsituationerna man ser här, men lik förbaskat blir man ibland paff över att någon enda människa överhuvudtaget hamnar i en del av de horribla situationer och förhållanden man kan läsa om här...

puss:
Jo, kanske... Om det är samma typ av kommentar som "Min kille tvättar inte, städar inte, plockar inte upp sina saker, och så måste jag göra allt det åt honom! Varför lär han sig aldrig?" ...

SuperMia1980:
"Men mår man dåligt så är det bara att gå."

I bästa fall, givetvis. Men det är ju väldigt många människor som antingen inte är starka nog att rycka upp sig själva och gå utan att få hjälp av någon annan, och väldigt många människor som inte inser hur dåligt de mår, eller snarare inte inser varför.

För jag antar att du menar att man så snart man märker att något känns fel så drar man, snarare än att vänta tills det redan har gått käpprätt åt skogen?

Det som hindrar folk tror jag mycket är dels förälskelse - man bortser gärna från brister när man är nykär, för då är det så mycket annat som känns så bra, dels att man redan har ett så dåligt självförtroende i botten att man tror att det är ens eget fel att man gör saker som gör så att man mår dåligt i förhållandet, och då är nog första tanken att "Jag måste bara skärpa mig lite" snarare än att dra.

Jag försvarar inte alls beteendet, tycker bara att det är en intressant (och säkert för många en väldigt känslig) fråga att diskutera.

Krodan:
Jovisst, men jag har stött på många, många som resonerar så med en relativt ny pojkvän också som de inte har hunnit bygga upp några familjeband på det viset med ännu.

Jag jobbade en gång på ett kontor med (tills jag fick in lite arbetslösa killkompisar där, tack gode gud) bara tjejer, och det verkade vara sport varje fikarast att komma på det dummaste ens pojkvän hade gjort, i lite martyranda. Och då var det ofta på den nivån. Och hela tiden "Ja, män äääär så dåliga på aaaallt sånt där!" Jag slutade snabbt fika med dem, btw.

Tillägg, kom på att jag inte var klar:

Det var en typisk "Min pojkvän är sämst!" "Nähä, min är sämre!" och sa man "Men gör slut och hitta någon bättre då." så blev de skitsura och sådär "Men jag ÄLSKAR ju honom!"

Jaja. Jag har väl glidit mer än bara lite OT nu. Förlåt, TS!

SuperMia1980:

Det är klart man måste, men uppenbarligen fungerar inte de antennerna tillräckligt bra hos en massa människor. (Gäller ju killar också.) Så då är ju frågan, som sagt: Varför fungerar det inte för alla?

Fru sjöström:
Ja, det är intressant det där. En del fattar nog verkligen inte vad det är de just skrivit. Alltså, kanske logiskt, men kan inte ta till sig vad det är som händer.

Ibland skulle det säkert räcka att svara:
"Du. Tänk dig att det är trettio år från nu. Du läser det här inlägget du just har skrivit. Du får veta att det är din egen dotter som har det som det står i texten. Vad skulle du råda henne att göra i så fall?"
eller något sådant, just för det där "OK, just nu är du själv så djupt nere i skiten att du inte ser att du är värd bättre, men med lite perspektiv..."

Anonym (En som vet):

Nej, det är väl så. Man kan inte förstå hur det blir sådär, och det enda man vill göra när man ser någon som befinner sig i situationen är ju att stoppa denne någon under armen och springa därifrån med dem, men det kan man inte, så då svarar man "Du måste dra!" istället, utan att tänka på att det i värsta fall kan få effekten av att sparka på en som redan ligger.

För en del kan det vara vad som behövs, men... Det är inte så mycket annat man kan göra. "Gå och få professionell hjälp" är ju också ett vanligt svar, men det kan ju också vara lättare sagt än gjort...

Vad/hur ska man göra som utomstående i ett sådant läge?