Är det omöjligt att få ett beviljat kejsarsnitt efter det som hänt mig? Läs TS
Måste fråga er som vet om det är svårt att få igenom ett planerat snitt i Stockholm?
Jag har fött tre barn vaginalt och med igångsättning varje gång pga komplikationer.
Första förlossningen tog nästan 6 timmar, men jag öppnade mig helt på mindre än 2 timmar och hade väl fött strax därefter om jag inte hade blivit värksvag av EDA som gavs när jag var öppen 9 cm. Dem ansåg att jag var för trött för att orka med ett utdrivningsskede efter ett så snabbt öppningsskede. Efter det förlossningen var jag rätt så klar i huvudet eftersom det dröjde 4 timmar från fullt öppen tills barnet föddes, men under öppningsvärkarna var jag helt väck och tog väldigt mycket lustgas eftersom jag hade värkstorm och inte kunde förmedla vad jag kände.
Andra förlossningen så tog det nästan 4 timmar. Dem sista 2 cm + utdrivningsskedet gick på mindre än 1 tim. Efter deb förlossningen så var jag så borta och så ledsen eftersom jag inte hann med själv vad som skedde.
Tredje förlossningen var hemsk. Från första värken tills hon var ute tog det 2 tim och 44 min. Jag hängde inte med alls. Jag minns att jag la mig i sängen efter att stått upp i 1 tim för att jag mådde så illa.
Fick då världens värkstorm och tog lustgas hela tiden som jag blev uppmanad till. Mitt i allt så bad jag om EDA och det var inget snack om att jag skulle det. Sedan så försvinner jag tills jag känner att det trycker på nåt hemsk i ryggen och tar i. BM var bara inne på rummet för att säga hejdå då det var skiftbyte. Hon hör att jag krystar helt plötsligt och ska undersöka mig för att se var jag befinner mig och finner att huvudet är på väg. På med handskarna och ropa på förstärkning och sedan är det bara att försöka få in mig i sängen samtidigt som hon försöker hålla emot medans jag vrålar att hon ska ta bort den förbannade handen. Jag fattar inte själv var det är som händer förrän jag känner en hel kropp slinka ur mig.
Jag mådde då fruktansvärt dåligt. jag fattade inte att hon var född, jag kunde inte knyta an förrän flera dagar senare. jag var som drogad hela dagen efter det och jag orkade inte hålla ögonen öppna.
Ingen kan förstå att jag kan vara så missnöjd med den drömförlossningen enligt dem och dem var så stolta över min bedrift. men jag känner inte så. jag känner mig på nåt sätt hur konstigt det än låter för er, mig snuvad på förlossningen.
N undrar man om man har någon möjlighet att få ett kejsarsnitt beviljat om man skulle ha lyckan att berikas med en liten till? Vad tror ni? Jag vet inte om jag skulle fixa att må såhär dåligt och bli deprimerad en gång till.
Jag kan nästan ställa in mig på att det skulle bli en igångsättning igen om jag inte får ett kejsarsnitt beviljat.
Är det medicinska skäl nog eller humanitärt skäl nog eller måste jag kämpa med näbbar och klor?
