Gifta - egna eller gemensamt konto?

Gift, separat ekonomi. De pengar jag tjänar är mina pengar - och de pengar han tjänar, är hans pengar. Hyra och andra gemensamma utgifter (t ex el) delar vi rakt av. Vad gäller maten, så lägger vi in X kr varje månad på ett gemensamt ICA-kort med Mastercard.

Vi har haft det såhär sedan vi blev tillsammans - och har aldrig tjafsat/bråkat om pengar

Vi är gifta med barn och har enskild ekonomi med egna konton då naturligtvis.
Jag får en summa till gemensamma räkningar samt mat varje månad o sen betalar min man sina egna räkningar själv precis som jag gör med mina.

Egna utgifter är sånt jag köper till mig själv eller mina barn. Det kan vara försäkringen till min hund eller till mina barn osv osv.

jag och min man har ungefär den löneskillnaden som anges i ditt exempel. ingen av oss tittar på siffror utan när räkningarna kommer så fördelar vi dem pålämpligt sätt. den som har mest lön tar de större räkningarna, men vi räknar inte ut hur stor skillnaden blir eller så. När räkningarna är betalda så kommer vi överens om hur mycket pengar som ska sparas - vi har ett varsit sparkonto samt ett gemensamt - och pengarna som sedan är kvar på våra konton handlar vi för. Vid större inköp frågar vi varandra men det är alltid jag som har sista ordet om mina pengar och vice versa...

Min man tjänar ungefär 12000:- mer än jag, men vi har räknat ut det så att vi har lika mycket kvar på våra egna konton när allt annat är betalt.
Vi har alltså separata lönekonton, och därifrån dras det till räkningskonto, matkonto och gemensamma sparkonton. Sen har vi egna sparkonton också.

Vi har även en årsbudget, så det dras alltid samma summa till räkningar oavsett månad. Då slipper man "dåliga" månader.

För mina egna pengar köper jag kläder, smink och såna saker. Går till frissan, fikar med kompisar, eller äter lunch ute.
Äter/fikar vi ute tillsammans så brukar vi ta det på matkontot. Därifrån betalar vi även mindre saker till huset.

Vi har gjort såhär sen vi flyttade ihop, och tycker att det funkar superbra!

Alla gör ju som de vill, men spontant känns det konstigt om man varsin ekonomi med stora löneskillnader att båda betalar lika mycket. Fattar inte hur det funkar, då måste ju en låna av den andra alternativt kan man ju inte göra samma saker. Typ, gå du ut och köka på restaurang idag så äter jag makaroner hemma. Såg något sådant skräckexempel på Lyxfällan.

Vi har ett gemensamt konto där alla kostnader dras ifrån. Funkar kanon för oss - även fast vi tjänar ganska olika

Vi är inte gifta men vi delar på allt.
har varsitt sparkonto
som går till klippningar och lite dyrare saker

Vi gifta och har en salig blandning av enskilt och gemensamt :-O

Vi skall nog se över våra konton någon dag

Vi har två egna konton och ett gemensamt men vi ska öppna ett till gemensamt snart. Trots egna konton så ser vi inkomsterna som våra pengar och vi har inte direkt egna utgifter heller.

Vi tjänar i princip lika mycket så vi sätter av lika mycket pengar.
Vi sätter över x kr i månaden (lika för båda) till ett gemensamnt konto där vi har varsitt kort kopplat. Därifrån gör vi alla matköp, Systemet, mindre heminredning mm.
Sen har vi ett huskonto där båda sätter över lika mycket. Där sätter vi in några tusenlappar mer än vad som behövs för det löpande (räntor, försäkring mm). Så det är väl vårt gemensamma buffertsparande.
Det som blir över får man själv behålla på sitt konto och välja om man vill spara, pensionsspara el bara festa upp pengarna om så är.

Tidigare när våra löner skiljde sig lite mer åt gjorde vi i stället så att vi båda fick ha x kr kvar av lönen (båda lika mycket) sen gick resten in till gemensamma konton.

Vi har olika löner och varsitt lönekonto. Vi betalar så att vi efter sparande och räkningar har lika mycket att röra oss med. Funkar super för oss. Tar den enes pengar slut sätter den andre in. Vi betalar mat och andra gemensamma kostnader från våra lönekonton.

Såhär ser våran situation ut, och gjorde innan vi gifte oss också i och för sig. Min man jobbar och jag studerar. Vissa månader jobbar jag lite extra. Han får ut ungefär 12-13 000 mer än mig, de månader jag inte jobbar.

* Mitt konto
* Hans konto
* Gemensamt konto

han får in sin lön på sitt konto, jag får in min lön/csn på mitt konto. Vi använder hans konto till att betala räkningar, lån osv.
Sedan använder vi mina (och de som blir över på hans lön) att "leva på; mat, bensin osv.
Från det gemensamma kontot dras en del lån, vi för över pengar från hans lön dit. Där sätter vi även undan pengar de månader vi kan, och tömmer det sedan och sätter in på ett sparkonto.

Alla pengar vi får in är VÅRA pengar, ibland är det han som har inkomst och ibland är det jag, det jämnar ut sig.

Vi har dock fortfarande olika konto och bank eftersom vi inte kan komma överrens om vilken bank som är bäst. Men planen är att vi i framtiden skall ha vars ett kortkonto i samma bank och ett gemensamt sparkonto där 90% av våra pengar bor.

PS: om han skulle ha 20 000 kr på sitt konto och jag 500 på mitt så gör han/jag helt enkelt en överföring på x antal tusenlappar till mitt konto, så det känns lite jämnare

Glömde förtydliga att "egna" pengar har vi i den utsträckningen att vi kan handla till oss själva inom rimlighetens gränser. Om jag vill ha en t-shirt så köper jag det utan att dubbelkolla med honom, ska jag ha en vinterjacka så pratar jag med honom först. På samma sätt kan han köpa ett par hörlurar men inte en stereo utan att kolla med mig.

Vi brukar ha ungefär 2000kr var på våra kort och resten på sparkontona. Den som har pengar på sparkontot när räkningarna ska betalas betalar och den som har penga på kortet och plånboken lättillgänglig betalar när vi handlar.

Har haft gemensam ekonomi sen vi träffades och det fungerar bra.

Före vi fick barn:

Ett gemensamt konto dit vi förde över lika stor summa pengar var. Betalade sedan allt gemensamt därifrån, boende, bil, mat, försäkringar etc. Var och en hade resten av sina pengar kvar på sitt respektive lönekonto och betalade då sina privata utgifter därifrån, tex fritidsintressen & kläder. Vi hade även överföring till ett gemensamt sparkonto. Fungerade utmärkt.

Men när vi fick barn så funkade inte det här längre, med en lön och en på föräldrapenning blev det för rörigt att hålla reda på vilket konto det fanns pengar på och vad som skulle dras varifrån. Så nu går båda lönerna in på det gemensamma kontot och allt dras därifrån. Fungerar också utmärkt...

Kan tillägga att ingen av oss är särsklit intresserad av att "shoppa". Den lösning som vi har kräver nog att man har ungefär lika inställning till hur/på vad man sätter sprätt på tillgångarna

Vi hade från början delad ekonomi och betalade procentuellt lika mycket till gemensamma utgifter. Det fungerade bra så länge vi hade ganska lika inkomster. Med åren förändrades detta genom att vi båda korta perioder stått utan inkomst och då levt på den andra. Det blev då mer praktiskt att inte räkna kronor och ören utan slå ihop inkomsterna. Nu när vi har barn känns det som att det skulle vara en omöjlighet med delad ekonomi. Det är alltför mycket som påverkar inkomsterna. Vi ser inte längre våra inkomster som våra egna utan som hushållets och för oss är det självklart att alla i hushållet ska ha samma levnadsstandard. Alla pengar går in på ett servicekonto varifrån räkningar och sparpengar dras. Vi har separata sparanden men det dras lika mycket till bådas och utöver det har vi ett gemensamt sparande till dottern. Av det som blir kvar plockar vi fritt över till våra privatkonton som vi har kontokorten kopplade till. Större inköp diskuterar vi med varandra innan. 

Gemensam. Har varsitt lönekonto och sparar på detta lika mycket var för slösa saker och resten sätts in på gemensamt konto som räkningar läggs på och även mat handlas från. Har också gemensamt sparkonto (även enskilda). Vi är gifta med barn och tjänar ungefär lika mycket var.