Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Måste fråga- har ni ont i underlivet också? Jag är liksom generellt öm överallt och mer öm på vissa punkter. Vad kan det bero på???

Hella: Ja, binda känslan finns alltid men är mer eller mindre uttalad.

Måste fråga en annan detaljerad fråga- när jag står upp och kollar med spegel så ser det liksom ut som om allt trycker nedåt. De inre blygdläpparna trycks liksom utåt och fickan till de yttre nästan försvinner helt. Antar att det är resultatet av att hela bäckenbotten är för svagad- obefintlig, men är det någon mer som har det så? Inte nog med att väggarna buktar in- allt trycks liksom uppifrån och ner också...

Måste nog till en gynundersökning

För att upptäcka framför måste man nog tyvärr krysta eftersom slidväggarna kan bukta in utan att det är framfall (tydligen). Vet inte om det kan orsakas av muskelskador i mellangården men det skulle jag säkert tro. Muskelskador där är svåra att upptäcka och upptäcks tydligen vid en operation. Jag tror själv jag har något Kinas med mina muskler där. Kan inte knipa, känner mig öppen, bakre och främre slidväggen syns, har liksom inget hål längre utan helt sonika en ganska stor öppning bara...

Hej hur mår alla??? Hoppas ni har kunnat njuta lite av december och julen.
Idag mår jag sådär men det har faktiskt varit lite bättre innan. Fick en svampinfektion, som i sig iof inte var så rolig, men under tiden jag använde svampkrämen kände jag mig riktigt bra i jämförelse. Kunde tom gå några minuter som jag inte kände underlivet. Har funderingar på om det kan vara kortisonet i krämen som gjort så?? Någon som vet? Nåväl, sedan fick jag mens och att ha tampong var inte hit. Jag får in den men det känns ju hela tiden, samt när jag sätter mig ner. Pratat med gyn igen och de ska äntligen skicka iväg remissen till specialisterna nu. Bra- för snart står jag inte ut längre. Har börjat få mer ont också och det känns jobbigt. Är en diffus, generell ömhet så ingen vet ju varför...

Åh, blev så glad så jag grät idag. Fick brev från Linköping och de kan ta emot mig för ett första besök inom 2 månader. Hoppas, hoppas de kan hjälpa mig!!!

Jadu, man ska ju definitivt inte göra något som är obehagligt för kroppen. Men om detta är något som består hela livet vet jag inte. Kanske någon annan har bättre svar??

Tack Pyttis och Sjömamma. Ja- nu hoppas jag igen!!!

Snöfrun: Jag pratar inte heller om det så ofta. Jag är fortfarande mitt uppe i det psykiskt och mår dåligt. Att inte berätta ger mig ett litet andnindshål på något sett. Bara min sambo och en väninna vet. Skönt att ha någon som stöttar när man kraschar ordentligt emellanåt. Kommer definitivt vara mer öppen när/ om jag blir bättre och kan lägga det mer bakom mig.

Lycka till!

Tack pyttis- det ska jag absolut göra!