Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

När jag pratade med narkossköterskan så förklarade jag att illamående är 100% garanterat efter operationen, då jag alltid fått det även om det inte varit så pass att jag kräks.
Hon sa att hon skulle ge mig nån specialblandning, så något fick jag för det var första gången utan illamående efter operationen. Fan så skönt. Det kanske var sånt de fyllde på på uppvaket och inte smärtlindrande. För de kom och tjatade hela tiden om hur ont jag hade, men jag hade inte så ont att jag behövde påfyllning. När jag behövde det så bad jag om det istället.

Vill du ha en detaljerad beskrivning av hur det går till före op, ja och efter för den delen?

Stort lycka till, nötskrikan!

Ja, operationen gick bra. Känns väldigt skönt att ha det gjort, tyckte väntan var absolut värst. Inser att jag har varit pessimist hela tiden och kommer faktiskt att vara förvånad om det blir bra nu, har inte ens vågat hoppats.

Måste kolla upp hur man duschar.

Ska inte lyfta på sex veckor. Var det enda han sa. Det jag fått höra tidigare av kirurgen är inget samliv på fyra veckor, inga lyft, inga barn som drar i mig. Jo och att jag bör ha någon i närheten i 1-2 veckor. Sambon funderar redan på att jobba imorgon och låta mig ha barnen på em...

paincake
Jag pratade med de på operationsplaneringen och förklarade att jag ville prata med kirurgen innan operationsdagen, så hon ringde upp mig så att jag kunde få svar på alla mina frågor. Då frågade även kirurgen om jag ville komma dit dagen före och prata igenom allt. Men det räckte att ta det per telefon. Verkar som att jag har fått ett riktigt bra mottagande.

Förresten så verkar det som att även tarmarna blivit bättre när de drog upp livmodern. Förut så bucktade ju allt, men nu har även ringmuskeln dragit upp sig. Allt känns liksom mer på plats. Men den främre slidväggen är fortfarande kort, då inget håller upp livmodern i framkant. Därmed bucktar även urinblåsan, om än inte lika mycket som innan.
Det känns ju lite meningslöst att gå in och fixa till den främre väggen också, om livmodern ändå bara fortsätter att trycka emot där och på sikt göra att det blir lika igen.
Om det nu inte blir helt bra, så känns det som att alternativet är att ta bort livmodern helt och höja upp slidtoppen, vilket jag tycker att de borde ha gjort när de såg endometriosen. Men då ökar ju risken rejält för sämre sexliv.

Jag är rädd att om slemhinna nu kommer ut i buken och där bildar cystor borde det då inte bli ännu värre nu när jag är steriliserad och de har klippt av äggledarna, eller knyter de ihop de eller nått? 

paincake
Ring och säg att du vill prata med kirurgen innan operation, så att du slipper oroa dig onödan. Ett samtal på 10-15 min ska inte vara så svårt att klämma in.

Så gjorde jag. Först bad jag dock om att få träffa kirurgen när jag träffade narkosläkaren, men det gick inte att få till då hon var på operation under flera timmar. Operationsplaneraren bad henne dock att ringa mig. Jag visste ju inte ens vad de kommit fram till att de skulle fixa.

Minnie
Vet inte. Hon sa bara att de både bränt och klippt. Vet dock inte vad det innebär.

born2011
Är det livmodertappen du känner då och inte slidväggen?
Har du något mellangård kvar? Dvs mer än bara lite tunn hud ytterst?

Stackare:( hur märkte du framfall av tarmarna? Och hur är din livmodertapp??

Dom använde yttre press och värkstimulerande dropp sen vet jag inte vad dom gjorde eller hur lång tid det tog eller hur jag sprack. .hade sådan panik för ville verkligen inte föda vaginalt. Har fortfarande inte fått se min journal fast jag ville veta hur jag sprack. Vet att jag sprack både framåt, bakåt och inuti och hon bm sydde mig länge, fast jag bara hade fått "några skrapsår" enligt henne. Känns som hon som försökte mörka för att jag var så rädd.

får se min journal på återbesöket nästa vecka iallafall.

Kämpade som fan hela graviditeten med att få kejsarsnitt, gick hos mvc-psykolog, klara barnmorska, fick tid hos två olika kvinnliga läkare (vid olika tillfällen) som båda nekade mig snitt trots att jag satt o storgrät för att jag mådde så dåligt. Ska tillägga att jag har redan har ett barn på tre år som föddes med kejsarsnitt, trodde därför att dt skulle vara lättare att få snitt igen, men icke. Alla sa att du kommer må sååå mycket bättre efter en vaginal förlossning, du kan börja träna o bära dina barn mycket fortare. Helt sjukt hur dom kan tvinga en livrädd kvinna o föda vaginalt i sverige år 2014. Ingen nämnde några komplikationer som man kan få av att föda vaginalt. Nu sitter man här med ett kollapsat underliv och som jag förstår så kommer inte sjukvården att ta något ansvar alls. Vad ska jag säga till min bm nästa vecka? Att jag vill ha remiss till sjukgymnast angående knipet? Och till opererande gynläkare pga framfallen?

Kan man använda prolapsring när livmodertappen är så stor och så långt ner? Hur ska det gå till?

Hur gamla är dina barn nu? Hur går det för dig att ta hand om dom?

Jag kan inte ens hjälpa min treåring upp i gungan när vi är på lekplatsen (han väger 20 kg) gör så ont ihjärta :( . Min lilla tjej på en månad börjar redan kännas tung att bära..hur ska jag kunna hjälpa mina barn och ta hand om dom? Hur ska jag klara av vardagen med två små barn? vill kunna leka med mina barn o känna mig fri i min kropp:( hade även sett fram mot o komma i form efter denna graviditeten och få känna mig stark i kroppen igen:(

Jag har nyss fyllt 26 år..känns som om det är nu mitt liv ska vara som bäst.. ska jag leva resten av mitt liv olycklig? Kanske lever i 70 år till.

verkar som att sacrohe..proxy vad det nu heter? Är den bästa opmetoden nu? Men den håller väl inte heller så länge?

sacrohysteropexy är bästa lösningen vid livmoderframfall.

Här har jag första mensen efter operationen och har så ont att det känns som om jag fått missfall. Har tagit 50mg diklofenak, men den hjälper knappt alls.

Har en fråga till alla. Det barnet som ni fick framfall av att föda, hur mkt vägde det + huvudomfång?