Min ligger i slidöppningen och buktar ut lite när det är som värst. Mitt blir inte värre vid mens men det är många som upplever det så. Mitt är värst runt ägglossning. Skulle gissa på att det är fuktigheten som gör att det glider ner mer.
Livmodertappen känns som en runt boll som man kan ta runt om. Den främre väggen är räfflad och mjuk. Den bakre är mer slät. Sitter urinröret där det ska?
Det är tre år sedan förlossningen och två år sedan rekonstruktionen av mellangården, 1,5 år sedan inkontinensoperationen. Jag antar att det är den främre slidväggen du ser. Ca 70% av de vaginalförlösta med försvagningar i slidväggarna och antagligen är det det som du kommer få höra. Hoppas det blir bättre med tiden, det sägs ju att det tar minst ett år för kroppen att återhämta sig efter en förlossning.
Cissan- ja, det är ju tyvärr många som behöver kämpa för att få rätt vård. Verkar bero mkt på okunskap hos vården. Jag fick ju tillslut träffa en läkare i annat landsting som direkt såg mina skador. Har blivit mkt bättre men kommer aldrig bli helt bra. Att mitt urinrör buktar kan de inte åtgärda och det är mitt största problem just nu. Bajsa funkar bra och jag läcker inte. Har lite svårt att hålla fisar men stannar jag funkar det. Samlivet är ok. Gör iaf inte ont längre. Tyvärr en del problem med urinvägsinfektioner vilket begränsar oss en del. Men om man jämför mot innan operationerna så är det milsvid skillnad!
Svårt det där. De säger att kroppen tar tid att läka samtidigt som de säger att ju tidigare man åtgärdar en förlossningsskada desto bättre... Lite dubbelt i mina öron.
Jag har ju också lindrigt jämfört med många här i tråden, men gemensamt för många av oss är att vi fått kämpa för att få vård. Det är helt oacceptabelt att kunskapen ska vara så bristfällig inom förlossnings/ eftervården. Mitt förtroende för barnmorskor och gynekologer är skadat. Jag litar bara på en gynekolog i nuläget. Hoppas hoppas du blir bättre. Även om mellangården ser bra ut så kan musklerna vara skadade. Vem sydde dig efter klippet? Tyvärr verkar det ju vara så att underlivet förändras efter en vaginalförlossning och att det i de flesta fall anses normalt även om man har obehagliga symtom. Jösses- det handlar ju liksom inte om utseendet utan funktion och känsla.
Ja, mitt urinrör hänger liksom utanför mynningen ibland- eller den delen som är precis bakom. Man kan tydligen inte sy där så nära urinröret. Troligtvis vävnad som slitits sönder. Jag hade också en stor blödning vid förlossningen. Dock räckte det med massa mediciner och massage av livmodern för att det skulle stoppa. Var inte ett specifikt kärl som blödde utan det sipprade överallt liksom. Tror det spelade in också att de inte riktigt såg ordentligt när de skulle sy. Blev också sydd av en BM och jag har grunnat många ggr på om resultatet hade blivit annorlunda om de tagit ner mig till op istället och sytt där i riktig bedövning, ordentligt ljusförhållanden samt av en läkare. Men jag vet inte, inte säkert...
Många bristningar sys iof inte alls utan de lämnas. Många tror jag som har bristningar som de inte vet om. Men jag har också drabbats av lätt trängningsinkontinens vilket inte op hjälper för. Man blir plötsligt kissnödig och då bara kommer det. Inget stort problem än så länge utan var med påtagligt när jag hade en urinvägsinfektion. Fast det är något som tillkommit efter förlossningen.
Det är säkert bristningar du ser och känner. Många är ju lite flikiga och så efteråt. Allt sys inte.
Ja, mot trängningsinkontinens hjälper tyvärr ingen op utan läkemedel isf. Men det är inte så farligt än.
Cissan- jag stog knappt ut ska jag säga. Grät i princip hela dagarna, önskade stundtals att jag skulle drabbas av någon allvarlig sjukdom eftersom jag inte tyckte livet var värt att leva med de problem jag hade (skrämmande jag vet), hade smärtor och skav hela tiden och det sociala livet (och ffa motionen) var noll. Men mitt blev ju lite bättre när jag slutade amma och mensen återkom. Och sedan ytterligare bättre efter op. Jag pratade mkt med en väninna, grät och uttryckte min ilska och frustration till henne. Hon höll mig sällskap många kvällar då sambon jobbade och vi tittade på film och jag bara grät. Utan henne vet jag inte hur det hade gått. Jag ältar och återupplever fortfarande förlossningen och har diagnosticerat mig själv med PTSD. Hade kanske behövt hjälp att prata professionellt men samtidigt vet jag inte hur det hade hjälpt mig. Jag bara ångrade så mkt som hände, ältade allt som hänt och ville vrida tillbaka klockan. Vill fortfarande vrida tillbaka klockan och ändra min vaginala förlossning till ett kejsarsnitt. Ångrar att jag inte gick på snittsamtalet utan lät mig övertalas till vaginalförlossning, ångrar att jag inte var mer påläst innan om deras riktlinjer, ångrar att jag inte krävde ett TUL innan igångsättningen, ångrar att jag inte krävde ett snitt innan andra igångssättningsförsöket mm mm. Samtidigt vet jag ju att det är lätt att vara efterklok och jag gjorde helt rätt, just då. Ett par missar från förlossningens sida som jag fortfarande grunnar på om jag ska anmäla. Dels för min egen sinnesfrid och upprättelse och dels för att andra inte ska drabbas.
Så- hur står man ut? Ja du... Har du någon du kan prata med, gråta med, och som bara kan vara hos dig de gångerna du inte orkar vara social. Har du en förstående man är det ju kanon. Tyvärr är min av den mer oförstående sorten så det hjälpte föga.
Krämen du tänker på är nog Östrogenkräm. Jag provade utan effekt. Man kan använda den främst om man ammar eftersom slemhinnorna är så torra och sköra då.
Cissan- tror många skulle bli bra igen om förlossningsskadorna syddes ordentligt direkt efteråt. Tråkigt att man ska behöva strida för att a) bli trodd B) få en diagnos c) bli åtgärdad. Jag funderar mkt på om jag hade blivit ordentligt sydd efteråt- hade jag blivit helt återställd då?! Men jag tror faktiskt inte det mest pga att det som slets sönder vid urinröret inte går att laga. Alltså hade de inte kunnat göra något åt det direkt heller.
Det finns mer journalanteckningar att begära ut men det står säkert samma i dem. Det är löpande journalanteckningar om tex hela din vårdtid på förlossning, BB. Hur CTG kurvan är, när du är och kissar, hur du känner dig mm. Det gav inte mig någonting att läsa. Trodde de skulle beskriva mina bristningar mer utförligt, tex exakt var inne i slidan jag brast men icke. Urdålig dokumentation- eller de kanske inte riktigt visste?!?
Gusta- ingen aning faktiskt. Vilka undersökningar har sett att levatormuskeln är defekt? De brukar ju alltid säga att känslan av att vara itu härleds av mellangården så det kan nog stämma.