Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder
Hej på er alla!
Kände nu att det är dags för mig att skriva lite om mitt framfall, har aldrig skrivit här förut. Harletat massor på nätet om info då man känner sig som ensammast i världen med dessa problem, det är ju inget man tyvärr pratar om.
Jag har 2 barn varav den minsta redan är 8 år nu. Jag har nog under många många år känt en tyngd i underlivet men inte alltid- har väl ignogerat (eller hur det stavas) det min livmoderhals har varit långt nere så länge att jag nog trott att det ska va så...men så för snart 2 år sedan började jag få ont i nedre del av buken och var otaligt många gånger på akut ingen tog på allvar.. (myomer har jag så om det var dem som gjorde ont o tryckte) hur som så var det en gyn som sa att jag har livmoderframfall. Genomgick en op för lite över 1 år sedan där dom kapade livmoderhalsen.
Efter några månader så började problem med att jag inte kunde få ut allt då 2:an skulle skötas fanns liksom ingen kraft att "krysta" ut hände att jag var tvungen att "plocka! ut-ucsh så vidrigt- jag vet men vad f...ska man ta sig till, då känner jag att jag som trycker ned vad jag alltid trott är livmodern som ligger bak i ändtarmen- vet att det låter konstigt (men då jag vet att jag har en bakåtlutad sådan så klurade jag på det) när jag tog upp det med gyn fick man svar som nädu den är inte där...å som man va tokig..haha... men ialla fall så kände gyn att nåt är det där så jag fick göra en defekografi- där man röntgas med kontrast o sitter på toastol- då visar det sig att jag vid krystning trycker ned något mellan vagina o rectumväggen och ett rectocele på 4 cm och även bäckenbottensänkning.
Hur som så har jag nu precis idag opererats för 2 veckor sedan, då tryckt upp enterocelet som jag tror det kallas- åtgärdat rectocelet och även byggt på stabiliserat vid urinröret (hade tydligen fallit ned lite det med.. men inte så mycket sa hon) men har sänkning av bäcken botten...vad göra åt det??
Hon sa att tyvärr är återfallsrisken hög vid dessa operationer 30% får tillbaka det inom 1 år- OCH JAG ÄR I RISKZONEN FÖR DET......då jag har så dålig bindväv....känner mig verkligen orolig o ledsen...
Men det jag berättade att jag haft mina teorier om att det är livmodern som ligger som en tennisboll i ändtarmen o andra gyn har dumförklarat mig då jag tagit upp det.. så frågade jag henne efter op och hon sa att det är så!! på min nästa fråga- men om jag tar bort livmodern då?- svarade hon direkt att det ska du inte göra för då rasar du...vaaaa... förstå vad jag verkar ha dålig bindväv då...känns jätte deppigt. Så nu ska jag nog börja tycka om min livmoder.. har under många år varit så arg på den då jag har fruktansvärd menssmärta...myomer..och förr i tiden då jag genomgick en massa ivf:er som misslyckade- då var jag arg på livmodern som inte kunde hålla kvar äggen...lyckades dock till slut) men nu ska jag nog vara glad åt min livmoder då den gör så att allt inte rasar!!!
Nu om efter operationen
2 veckor har gått.
Första dygnet gjorde det fasligt ont sov inte på hela natten trots massa morfin osv, klingade av dagen efter
Var på sjukhuset 4 dagar och massa smärtstillande.. tyvärr gör det ju magen förstoppad o efter denna op får man ju inte trycka-krysta- första dagarna då det ville komma ut men var hur trögt som helst, var jag ju tvungen att trycka till lite- var mycket orolig att jag förstört allt o hoppas att så inte är fallet- ja ni vet man är ju så orolig...
Efter 5e dagen behöver jag inte trycka längre, men jätte viktigt att hålla det mjukt.. så jag tar psyllumfrön varje dag, dricker bara vatten och varje kväll tar jag frukt o fibrer, så hittils går det bra, kan iofs känna under dagarna att jag nog har lite kvar..men ska o vågar absolut inte trycka..
Jag har inte ont på något sätt längre men det kliar o kan stickas till i stygnen o det jobbigaste är nog att det känns som en klump vid bakre väggen som känns mer då jag är uppe o går för mycket- ni andra som gjort samma op-försvinner denna klump sen??
Blev sjuksriven 6 veckor pga återfallsrisken o tungt jobb får inte lyfta nåt eller ens gå ut med min dragiga hund...skitjobbigt att veta vad blir för mycket?? för man är ju tvungen att göra vissa sysslor för att vardagen ska flyta på
Hoppas att mitt brev inte blev allt för rörigt o vi hörs lycka till alla som ska genomgå det samma!