Usch, tror att även jag drabbats av detta förfärliga 
Har verkligen djup ångest. Tyngdkänslan är förfärlig när jag har gått lite för långt. Ser dessutom hur något är i vägen i öppningen. Jag vill inte ha det så resten av livet... två veckor sedan jag födde, längtar till efterkontrollen.
Tack för lugnande besked 
Vet att det bara gått två veckor, är alldeles för otålig. Det är inte alltid bra att läsa för mycket på FL och sen diagnostisera sig själv... Men när det är sagt så undrar jag hur ni såg ut där nere? Jag tittade efter härom dagen och dels är ju öppningen större än normalt vilket inte är så underligt men jag såg även att det liksom finns något i öppningen som definitivt inte varit tidigare. Det är som en köttig kula, sorry för beskrivningen. Har ni också haft de så? Hoppas att även det ska gå tillbaka.
Hej! Hoppar in en sväng. Jag har fått konstaterat framfall av slidväggarna och har problem pga av framfallet. Droppar när jag hostar, problem att tömma tarmen, ont efter sex(tyngdkänsla, svullen och öm), känner mig väldigt öppen, kunde inte ha tampong etc. Nu är jag gravid igen och är livrädd för att ett utdraget krystningsskede ska förvärra allt. Första förlossningen krystade jag i över en timme. Ni pratar om muskler som är av, hur har det konstaterats? Mitt knip är tydligen bra men det hjälper inte så jag undrar om det kan vara något med musklerna. Såg också prat om bindväv, vet att jag har dålig bindväv. Hur påverkar det?
Ang dålig bindväv. Jag har extremt mycket bristningar på benen. Dessa fick jag redan som 11-åring när puberteten satte igång. Märkligt nog fick jag inga bristningar pga graviditet. Däremot har jag dåligt läkekött, får stora ärrbildningar och har generellt rynkig och trött hud. Allt som jag tror är tecken på dålig bindväv. Jag har kontakt med en gynekolog vid Lunds universitetssjukhus, hon vill titta på mig två månader efter förlossningen och pratar om op. Är verkligen deppig pga det här. Tänker och märker mitt underlv hela tiden och är rädd för konsekvenserna av en op.
Hej hella! Jag är i v 30 nu. Har svårt att acceptera att konsekvenserna efter förlossning o graviditet blivit så stora och att sex antagligen aldrig kommer bli som förr, att toabesök blir komplicerade osv. Hoppas att det är en tidsfråga om tillvänjning. Funderar på det här med op, jättesvårt att hålla sig i ro och inte lyfta etc när man har småttingar. Hur har ni löst det? Väntat tills de inte är så beroende?
Pyttis: skönt att det har gått så bra för dig, det ger hopp. Jag drömmer om att kunna springa och hoppa igen. Kan säga att mitt har kommit gradvis första 8-10 mån märkte jag inget konstigt.
känner så med er som har det så jobbigt.
Jag är livrädd för vad förlossning nr två ska ställa till med. Mitt framfall och problemen med det blev värre ju längre tid som gick efter första förlossningen. Och smärtan/tyngdkänslan vid mens blev bara värre och värre. Nu när jag är gravid slipper jag ialla fall den. Däremot har jag stora problem med att tömma tarmen. Får alltid hålla emot i mellangården och väldigt ofta får jag sprickor. Just nu blöder jag väldigt mycket... äter dessutom järntabletter som inte precis är milda för magen.
Jag såg att någon annan skrivit att det försämrades vid långvarig hosta och så var det för mig med...
Usch, vet ju att jag har dåligt läkekött så jag är väldigt orolig:(
Neville: Hör till skånes universitetssjukhus. Hoppas det finns någon riktigt bra där.
Isa73: Kommer knappt ihåg känslan nu men det var ett kraftigt tryck nedåt. Som om hela området kring öppningen svullnade upp, spände och stramade. Usch, det var hemskt.
Se har jag också en väldigt öppen känsla. Vet inte hur ni andra har haft det med tampong men det har inte funkat på mig. Jag tror inte det har med tappen att göra utan det känns som om det bara har runnit förbi tampongen...
Lycka till med op, Hella. Måtte det bli bra för dig! Du också saargr när det blir dags förstås.
mie02: Mina problem låter ganska identiska med dina, plus ont vid mens etc... jag är gravid i vecka 33 nu. Jag sprack mycket lite vid första förlossningen, däremot så krystade jag väldigt länge och det kan ha ställt till det.
Min gynekolog har sagt att en graviditet och en förlossning inte ska påverka. Förstår jag iofs inte att hon säger... det hela kom ju efter första förlossningen... HUr som helst sa hon att problemen under grav kan minskas eftersom livmodern utvidgar sig och ger bättre stöd till övriga organ. Måste säga att jag tror att hon har rätt. Tycker att vissa av symtomen blivit mycket mindre. Annat kvarstår, bla att tömma tarmen... Jag är hur som väääldigt rädd inför förlossningen och vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Är det förresten någon som har erfarenhet av Lund/Malmö????