Hur mådde ni i början ni som väntade tvillingar? kände ni ngt speciellt? vad fick er att börja undraisf?

Jag har varit gravid med tvillingar två gånger, dock klarade sig inte det ena paret.

Första gången hade jag knappt några symptom alls, mådde som en prinsessa, fattade inte riktigt att jag var gravid, trodde man skulle må illa, ha cavrings osv. Pga blödningar i v 8 så fick vi komma på ett vul. Det visade ett stort och fint foster. I v 12, var det två barn istället. vi fattade nada. Orsaken till att de bara såg ett stort foster första gången var att våra pojkar inte hade någon skiljehinna mellan sig, dvs de låg i samma hinnsäck, så det såg ut som ett foster, fast det borde varit två.
Tyvärr dog pojkarna i magen i v 16.

Ett par månader senare blev jag gravid igen, jag började redan ett par dagar innan bim må´riktigt illa, kände mig som en uppsvullen ballong, brösten växte som jag vet inte vad. Sen fördubblades symptomen, jag spydde som jag vet inte vad, jag var toktrött och som sagt kände mig tokgravid. I v 8 lyckades jag pga oro för twins igen mm tigga till mig ett vul. ÄVen denna gång visade det sig vara ett stort foster. Men jag ville, pga det som hände förra gången vara säker på att det inte var två igen så jag bad dem titta ordentligt en gång till och tada, det var två....
När våra tjejer var dryga 1 blev jag mkt oplanerat gravid igen, denna gång hade jag inga symptom alls. Jag var tvärsäker på att det var en, det kändes helt annorlunda mot tidigare graviditeter. Mycket riktigt hade jag rätt. Tyvärr blev det mf i v 8.

Så man ska lita på sin känsla säger jag.