Jag ångrar min graviditet
Jag känner samma sak ibland, rätt ofta. Upp och ner numera. Igår hatade jag att vara gravid och vill ge bort mitt barn, idag kan jag inte förstå hur jag kunde tänka tanken igår. Men jag antar att det har med hormoner och kroppsförändring att göra. Min bm skrattade när jag hade ring och gråtit i telefonen och berättat om det och sa vilken dålig mamma jag kommer bli som inte ens önskar vilja ha mitt barn. Hon tyckte att det lät rätt normalt att känna så, speciellt när man inte längre kan backa ur utan har gjort förbindelser för resten av sitt liv. Men hon sa att det kommer förhoppningsvis gå över (kan ju inte förutspå förlossningsdepression) och hon sa till mig att prata med andra som har varit gravida eller är gravida, man får mer förståelse för det man känner och känner mer stöd då.
Lycka till TS, du kommer klara dig galant=)
Stickmamman skrev 2009-01-02 10:45:16 följande:
Det är helt naturligt. Jag kommer ihåg när jag väntade trean, då hade jag en 8-åring och en 4-åring som höll på driva mig till vansinne. Jag grinade och undrade hur jag kunde vara så dum att skaffa en till. När jag väntade fyran hade jag en 12-åring,8-åring och en 5-åring som drev mig till vansinne och ännu en gång så grinade jag och undrade hur jag kunde vara så dum att jag utsatte mig för det EN GÅNG TILL. Nu är de "hemska" barnen 21, 17, 13 och 8 och vi överlevde:) Jag tror att man känner så för att man inte vet hur det kommer att bli, men när man väl är inne i det så går det av bara farten. Några år sedan sitter man förundrad över att det faktiskt gick bra! SÅ lycka till allihop mer era knyten i magen :)
Jag kan inte göra annat än att le åt din historia, känner igen den där känslan hos en vän som har barn sedan tidigare och hon försökte skaffa barn i ett år och tillslut var hon gravid och kunde inte sluta gnälla över hur dum hon var som en kom på idén. Men så fort bebisen kom så var allt lyckligt igen. Tills hon väljer att vilja ha ett barn till=)
