enlitenbitkaka skrev 2009-01-01 14:24:48 följande:
Jag känner ömhet och empati inför individer - om de är fyrfota eller går upprätt betyder mindre för mig. Att se människan som en superkraft med ensam bestämmanderätt över rätt och fel känns....fel.
Tja, jag kan förstå det ur ett rent filosofiskt perspektiv; att man anser att allt levande har något slags lika värde. Men hela samhället är ju byggt på just det faktum att vi människor har högre värde på ett samhälleligt plan. INgen säger att vi är "en superkraft" men att vårt värde är högre än andra arters; så ser det ju ut i hela världen. Bara själva _djurägandet_ i sig själv strider ju mot synen att djuren har ett lika stort egenvärde som en människa. För; vi kan ju inte äga en annan människa (utan att det i så fall kallas slaveri), men vi kan äga djur. Vi har tagit oss den rätten. Hela vår lagstiftning bygger på "människosamhället".
Jag tror fortfarande att majoriteten människor tycker människor har ett slags egenvärde just för att de är människor. Och därför skulle de inte rädda sin egen hund först hur mycket de än älskar den.