Din älskade hund är instängd i ett brinnande hus tillsammans med en för dig okänd 6 mån flicka......

Kan man inte bli glad och känna att man har gjort en hjälteinsats för två föräldrar som får fortsätta leva med sitt barn. Om man säger så här då, de kanske har haft enormt svårt att få barn. Har försökt i flera år och så till slut gick det. De fick sin älskade lilla dotter och var överlyckliga. Och så ska hon få brinna inne bara för att några väljer sitt husdjur främst. Jag förstår inte.Och bara för att jag älskar mina barn mer än alla andra så betyder det väl för sjutton inte att jag skiter i att rädda någon annans barn. Är folk så fruktansvärt oempatiska??? Hur kan man ens resonera så? "Men bebisen är okänd för mig"So what?? Usch, det är tragiskt att det faktiskt finns folk som resonerar så här.Missförstå mig inte, jag är djurälskare och har alltid varit, och har förlorat många djur genom åren. Det är jobbigt, men jag skulle aldrig någonsin vilja tänka tanken på att förlora min son.Det är väl klart att man försöker rädda båda. Och jag tycker för övrigt frågan är så idiotiskt formulerad att det är pinsamt. En hund har ben och kan springa ut själv, eller hoppa ut genom ett fönster om det inte är för högt upp. Eller hoppa över elden där den inte brinner så mycket och ta sig ut genom dörren. Det går alltid, om den inte råkar vara förlamad men det står inget om det i trådstarten så då utgår jag från att det är en helt frisk och kry hund.Men en 6-månaders bebis kan troligtvis inte gå. Hur sjutton kan man låta den ligga kvar i ett brinnande hus???? Nej usch, jag mår illa alltså. Och hoppas innerligt att ingen utav er som valt hunden kommer i närheten av mina barn i en liknande situation. Jag skulle aldrig aldrig förlåtit er!