Din älskade hund är instängd i ett brinnande hus tillsammans med en för dig okänd 6 mån flicka......

Självklart bebisen. Skulle ALDRIG utsätta några föräldrar för den fruktansvärda förlusten att mista ett barn.

Som tur är kommer nog den situationen inte uppstå och man räddar båda.

Helt ärligt. Ja, dessa trådar kan kännas fjantiga och en liknande situation kommer förmodligen aldrig att uppstå, men HUR kan det vara svårt att välja??? Det borde vara självklart.

Jag blir mörkrädd när jag läser att det finns de som skulle rädda hunden. Jag hoppas att svaret inte är riktigt genomtänkt, för HUR skulle man kunna göra så mot de stackars föräldrarna?

Nu är det sluttramsat. Förlusten av ett barn är vida mer traumatisk än förlusten av ett djur. Så är det bara. Få går i terapi en längre tid efter att husdjuret dör. Få blir sjukskrivna i ett år för att husdjuret dör. Få hamnar på psyket för att husdjuret dör. Det är dock ganska vanligt förekommande bland de föräldrar vars barn gått bort.

Visst kan man sörja sitt älskade djur, det har jag själv gjort, men inte på långa vägar lika mycket som jag sörjer min son. Ni som på fullaste allvar skulle välja att rädda hunden: Skäms på er!

Miracle Cats skrev 2009-01-01 12:58:46 följande:

Jag beklagar att du haft det svårt, men det räcker tyvärr inte. Den enorma smärtan det blir för en förälder att mista sitt barn är oöverträffbar.

Miracle Cats skrev 2009-01-01 13:14:56 följande:

Dina känslor är värda lika mycket som mina, men din hund/katt är inte lika mycket värda som någons barn. Så enkelt är det.

Miracle Cats skrev 2009-01-01 13:31:36 följande:

Men du, jag kan visst förstå att djur är riktigt värdefulla. Mina katter är mitt allt nu när min son gått bort, men jag skulle ändå välja att rädda barnet för jag vet hur det känns att förlora sitt barn. Jag VET hur det känns. Förstår du? Jag VET även hur det känns att förlora sin katt man haft i 18år. Det GÅR inte att jämföra.

Du säger det jag önskar att jag vågade...

M Hellin skrev 2009-03-07 00:29:39 följande:

Jag känner inte dig så jag är inte rätt person att uttala mig om din personlighet men det krävs mer än att gråta framför tv:n eller tidningen för att vara empatisk....

...och det är jättefint. På samma sätt som de flesta av oss hade räddad både barnet och hunden om vi hade haft ett val. Den här tråden är dock konstruerad så att vi måste välja antingen eller.

Nog rangordnar djur liv. Naturen är en väldigt grym men enkel plats, där behovet av mat och att föröka sig styr. Rovdjur jagar och äter andra djurs barn och det finns gott om arter där de nyfödda måste skyddas från den egna artens hannar.
Visst finns det fina och rörande exempel där djur skapat starka band över artgränserna men att säga att djuren är ädla varelser och vi är egoistiska känns väldigt förenklat.
Jag älskar mina katter. De är de barn jag har kvar i livet, men jag hade offrat dem utan tvekan för någon annans barn. Det betyder inte att jag inte skulle sörja dem, men inte som man sörjer ett barn. Vi har gått med på att våra älskade husdjur kommer gå bort innan oss. Det är så naturen ser ut, men att våra barn tas ifrån oss känns allt annat än naturligt.

Men i det här fallet handlar det inte om att döda ett djur av elakhet, frågan var vilket liv man prioriterar. Jag tror inte du är varken idiot eller dum, men jag tror att vidden av att förlora ett barn kanske inte riktigt går att förstå, försen man själv gått igenom det.