Åh vad söta ni är tjejer!
Men nu sitter jag här och gråter igen. Har kommit överens med min närmaste chef om att jag ska få jobba hemma en dag i veckan nu när jag är gravid. Men nu berättade han att min högsta chef har satt sig emot det och tycker jag ska vara på plats. Jag blir så förbannad! Hon vet om att jag är gravid och alla missfall och tycker hon borde ha förståelse. Men inte! Vill bara säga upp mig!
Irma: ja men det är den KVINNLIGA chefen som nekar mig det. Den manliga är helt förstående. Fan att vi kvinnor inte kan hjälpa varandra i arbetslivet! Känner hela tiden att hon motarbetar mig.
Nu har jag varit hos BM för inskrivning. Kände mig så deppig och började gråta 2 gånger. Fattar inte att jag är så här deppig nu. Jag ska ju vara gladare nu då jag faktiskt ÄR gravid och allt verkar bra. BM frågade mig flera gånger om jag gått på antidepressiva tidigare i mitt liv. Funderar över det nu. Menade hon att jag behövde det? Jag vill inte äta det NU när jag är GRAVID ju.
Känner mig sååå labil. Det går så galet upp och ner. Vill inte vara sådan. Jag har tidigare sett på mig själv som en glad och bekymmersfri tjej som alltid sett det positiva i ALLT. Nu vete fan vem jag är. Är inte bara sen missfallen utan faktiskt sen jag fick min dotter. Sen dess har jag haft sånna toppar och dalar. I perioder gråter jag massor. Känns helt hormoniellt som om jag har MEGA mensen. 
Känner ni igen er? Undras om jag har tendens för depression eller är det normalt?
Krusbär: Jag har ju funderat på sjukskrivning till och från men jag drar mig för det. Vet egentligen inte varför jag drar mig för det. Hade ju varit jättebra. Är väl rädd att läkaren inte ska tro mig och dissa mig helt som en "tramsmaja". Har tendens att vara sån när jag ska till läkare tom när jag är jättesjuk. Tror liksom läkaren ska skratta åt mig och säga att jag inbillar mig. Det har ALDRIG hänt så jag vet inte varför jag är sån (låter ju som värsta psykfallet nu ju). Sen tänker jag hela tiden att det ska SNART bli bättre. "bara jag sett hjärtat slå" "bara jag sett att allt är bra på andra vul" och nu tänker jag "det blir bättre efter KUB". Ska ha semester nästa vecka så jag får väl känna efter hur jag mår efter det. Dock ska ju mina svärföräldrar med på semestern så jag känner itne att jag kan slappna av helt. (Min svärmor har depressioner så jag MÅSTE vara snäll och stark med henne - som om man orkar det nu).
Irma: Ja visst känns det värre att hon är kvinna! Hon har tom själv gått igenom ett missfall. Men som sagt bara ett så hon kanske tycker jag bara ska "rycka upp mig".
Oj vad långt det blev... Nu måste jag väl jobba lite också. Suck!
Hej tjejer,
Måste ju titta förbi och ge ett livstecken efter mitt deppinlägg (med stort D) härom dagen.
Krusbär, Finessan, Malinen, Bettan, Lycka, Cia: Tack för era ord! Det känns så mycket bättre när ni skriver att jag är fullt normal och att ni känner igen er. Ja inte är det konstigt att man inte alltid mår bra efter allt det vi gott igenom. Ibland kan jag dock känna att jag har haft en enklare sorg än flera av er eftersom jag hela tiden haft min dotter. Men detta betyder ju ändå inte att jag inte har rätt till den sorg och oro jag har. Trots dotter är jag ju inte övernaturlig. 
Cia: "Jag tar ut glädjen i förskott, så oavsett hur det går så har jag iaf varit glad en gång" Tack för det underbara orrden! Du har så rätt. Jag glädjs ju också varje dag över min underbara dotter även om det kan hända även henne någonting. Visst är det viktigt att grädjas! Och det är inga problem att klara av lilltjejen. Så fort jag ser henne känns livet MYCKET bättre. Det är helt otroligt vad man kan älska ett barn!
Krusbär (och visst var det ngn annan som skrev om sin mamma/svärmor som hade deprissioner?!): Vi har berättat nu för svärföräldrarna att vi är gravida och de blev så glada. Min man berättade också att "vi hade haft lite missfall men det har inte varit så farligt" för sin mamma. Han vill verkligen inte göra henne orolig. Å andra sidan så går det inte att prata med henne om obehagliga saker. Hon vill att hela livet ska vara rosenrött. Eller rättare sagt att hennes barns liv ska vara det. SJälv klagar hon jämt på hur dåligt hon mår men vi andra vi ska ha det så bra. Tidigare i vårt förhållande så sa jag ofta hur det verkligen var för jag tänkte att det kunde bli lättare för henne om hon insåg att andras liv också går upp och ner. Men det var helt fel! Hon blir galen på en och vill inte lyssna. Kan inte känna empati alls. Så det räcker nu. Nu vet de att det inte gått som på räls för oss att få barn och nu kommer vi inte prata mer om det.
Men tillbaka till MIG Nu mår jag MYCKET bättre. Redan på em när jag hämtade dottern på dagis kändes livet bättre. Helt otroligt vad det går upp och ner. Igår hade jag en så bra dag att jag tom tänkte framåt. Vi berättade även för dottern (3 år). Eftersom jag är så trött och sover bort hela kvällarna så tyckte min man att det var bäst att hon fick veta varför så hon inte tror jag är sjuk. Dotter började skratta hysteriskt, sa "Var det ÄNTLIGEN vår tur?", sprang fram till magen och började klappa och pussa den. Kan ni gissa om jag började gråta? Hon längtar såååå efter ett syskon då flera på dagis ju har fått det redan.
Ang. samtalskontakt så blev jag av BM erbjuden kurators samtal. Men precis som ni skriver så är jag inte så sugen på det utan skulle isåfall vilja träffa en psykolog. Vet inte om man kan kräva det om jag inte testar kurator först.
Chefen har också plötsligt ändrat sig ang. att jag inte fick jobba hemma efter påtryckningar från min närmaste chef så nu kan jag vara hemma 1 gång i veckan iallafall.
Men men nu tar jag semester nästa vecka och efter det får vi se hur jag känner mig. Känns det fortfarande jobbigt då så får jag ta tag i sjukskrivning och psykolog.
Odd: hoppas livet känns bättre!
xxJesskikaxx: Välkommen hit! Det är trist att behöva vara här i tråden men det är underbart att vara här!
Över till något viktigt! Top model!!
Har det varit sista avsnittet eller? Fick för mig att jag tittade på det igår och att det var näst sista avsnittet men kanske jag tittade i tisdags?!
Innan idag sa jag till min man att det var fredag och nu ifrågasatte jag varför det inte var top model då det är onsdag.
Hum, som sagt jag är lite knäpp numera. GRAVID!
*vinkar till mammawannabe*
Hur är det med dig?
MW och Cia: Ja visst var det fint sagt av henne!? *så stolt*
Cia: Visst är det galet vad det svänger??? 
Men det är fullt normalt det med eller hur?!
Godmorgon! (ser att Malinen redan varit inne kl 6:52(!) jag som tycker jag är uppe tidigt)
Bettan: Hoppas att du får en utredning snart! Jag gick ju och hoppades och längtade efter min i 6 månader och sen när den kom var den ett fiasko och de tog bara 2 prover fåniga prover (TSH och FSH). ARGH! Bra att du har en back-up att du söker privat om du inte blir nöjd. jag ringde runt lite men lyckades inte hitta någon och sen blev jag ju gravid och nu sitter jag är i vecka 9+3. Jag fick ju visserligen Finesssans "trollspösvingade" progesteron... Har nu hittat en privat gynekolog nu iallafall som skriver ut progesteron och trombyl till mig.
Låter som en bra plan att du forsöker få pred. nästa gång. LYCKA TILL SÖTA DU!!
Iske: bra att du slipper dra ut tanden!
Idag sticker vi till Dalarna för en veckas skidåkning (läs pulkaåkning och äta godis framför öppna spisen). Ska bli så skönt! Hoppas jag känner mig MEGAstabil (insåg just att stabil och labil är väldigt lika ord...inte konstigt att jag då hoppar mellan de två lägena på 2 sekunder! ) när vi är tillbaka.
Nu får ni ha det jättebra. De har bara EN dator med internet uppkoppling i receptionen på hela området så det blir inte att jag hänger här en enda gång. Ni får ha det jättebra så "ses" vi om en vecka!! KRAMIS
Cia: Vet du vad jag tänkte helt klart vara öppet gravid för magen är SVULLEN å jag ser ut som om jag är i vecka 20 så det går inte att dölja!
Var bor du då?? Vart ska jag vinka?
Uppsala!! fast vi åker inte förbi där.. 