Franka skrev 2009-01-14 21:28:16 följande:
Iske skrev 2009-01-17 20:48:47 följande:
Iske: så bra att en läkare ska följa upp och göra nya mätningar. Det är jätteviktigt att de håller koll så att bebis inte har tillväxt problem. Stå på dig så att de fortsätter följa upp
detta. Men att känna sparkar i v 14+ borde ju vara möjligt om man fått barn innan och inte moderkakan ligger i vägen.
Jag längtar efter att känna sparkar men min moderkaka sitter fram så det kommer nog dröja några veckor till 
Känner att jag hade behövt känna lite livstecken.
Iske skrev 2009-01-21 17:37:47 följande:
Då kanske du hoppar fram igen. Eller så kommer bebis ut ett par veckor före nya bf.
DND: Trist
Men för att ge dig lite hopp så den sista tiden hade jag lite koll på temp och den dippade alltid precis innan mens men höll i sig när jag blev gravid. Hände båda sista gångerna. Nu allra sist plussade jag en vecka efter BIM, men då hade jag ju inte haft någon mens emellan, så jag vet inte hur flyttad äl var. Då gick det med en gång men annars har det tagit 3-4 mån efter ett mf, men direkt med mina barn.
*VARM KRAM*
Hej alla ni fina tjejer!
Jag mår för tillfället rätt dåligt, mycket gammal sorg som gör sig påmind så jag har inte riktigt orkat hänga med i tråden.
Men en stor kram till er alla.
Och stort grattis till fin liten kille, Saffran!
Iske: jag fick influensa med hög feber när jag var gravid med min tjej. Var inne på akuten pga att jag hostade så att jag inte fick luft långa stunder.
Det var ingen fara alls enligt läkaren (varken med influensen eller hostan), bara att proppa i sig panodil och särskild hostmedicin.
Stort lycka till idag, jag håller tummarna!
Tack tjejer, ni är så snälla!
Jag hoppas också att det ska bli lite bättre sen, men just nu är det bara så tungt och mörkt. Jag har fortfarande inte känt någon som helst glädje över den här graviditeten och känner ingen anknytning alls till det som förhoppningsvis finns där inne. Jag kan inte tänka att det kommer gå vägen, utan är liksom beredd på det värsta. Och det värsta just nu är rutinultraljudet som ska ske om knappt två veckor. Att det ska visa på svåra hjärtfel... Vi har ju förhöjd risk för detta, men vi vet ju inte med hur mycket. Denna oro i kombination med minnen som väcks kring vår pojke som vi förlorade gör det jobbigt nu. Jag har nog inte bearbetat allt, och nu gör det sig påmint.
Jag trodde det skulle bli bättre när jag passerat de första 12 veckorna, men istället det en annan och på ett sätt värre oro som kom.
Antagligen är det kanske såhär som det kommer att vara, upp och ner genom hopp och förtvivlan, tills bebis är ute. Men jag hoppas verkligen att det ska bli lite lättare när/om undersökningarna visar att allt ser ut som det ska. Att jag tagit mig över de värsta hindren. Tills dess är det bara att tugga tid.
Irma: välkommen!
KRAM!
Hej!
Ett helt egoinlägg: Precis som Franka var jag på rutinUL imorse. Jag hade sån ångest att jag trodde att jag skulle kräkas innan vi gick in. Men allt gick bra! Bm såg en jättefin bebis utan avvikelser, så förutsättningarna inför hjärtundersökningen nästa vecka kan inte vara bättre. Jag är så enormt lättad!
Jag har mått så dåligt den sista tiden, men nu hoppas jag att det ska bli lite bättre. Tidigare gick jag hos kurator, men kände efterhand att det inte riktigt fungerade. Istället är vi några tjejer som träffats i änglaforumet här på fl, som träffas och pratar regelbundet och det är jätteskönt.
KRAM TILL ER ALLA!
Tack
Vår pojke hade flera svåra hjärtfel och kunde inte räddas. Pga det har vi en förhöjd risk för upprepning av hjärtfel och därför gör en specialistläkare en särskild koll. De har möjlighet att mer noggrant undersöka inre organ.
Tack Jessika! Ja, det är fint att höra om barn med hjärtfel där det slutar bra. Jag försöker att tänka på det, att det faktiskt oftast går att rädda de allra flesta nuförtiden. Skönt att även få bevis på att det går att få hjärtfriska barn efteråt. För även där vill man ju tro att det var den elaka slumpen som avgjorde och att det därför är liten sannolikhet att det händer igen. Men det är en sak att logiskt tänka rätt saker och en annan att verkligen klara av det. Men nu ser det ju faktiskt riktigt bra ut, så nästa vecka känns inte längre lika skrämmande.
Rasmusnalle: jag håller tummarna för dig! *kram*
Grattis Mamarazzi!!! Härligt!
Jag har också haft lyckade undersökningar. Både RUL och hjärtscreeningen gick bra! De hittade inget avvikande och lättnaden är total! Nu känns det som om jag kan börja knyta an till bebis lite mer, det har varit så svårt innan.
Jag är dålig på att kommentera, men jag försöker läsa allt. Önskar er fina tjejer en bra dag!
KRAM!
babblar på skrev 2009-03-03 13:19:03 följande:
Grattis lillaD! Det hade gått mig förbi också... Ibland syns det nog tidigt pga tarmarna. Jag tyckte att magen liksom växte under dagen. På morgonen syntes inte mycket för att på kvällen puta ordentligt.
Iske: så mysigt med en liten tjej, grattis!
Vill bara flika in en praktisk grej...
LillaD: såg att du också tar innohep. Ett tips är att ta ut en ny förpackning på recept i god tid. Mina tar slut nästa vecka och nu har jag yrt runt till apotek i ett par dagar utan resultat. De finns inte på något apotek i varken Malmö eller Lund och är visst slut hos leverantör. Har jag tur kommer mitt "hemapotek" få imorgon, annars måste de skicka beställningen till Sälen , eftersom jag åker dit imorgon kväll. Damen på apoteket sa att innohep är ovanligt och att hon bara expedierat det en gång förut (!). Så ha ett par veckors marginal, är mitt tips.
Kram alla och särskilt till er som har det extra tufft!