Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8
Idun, inga mätningar gjordes, men vi fick ju ett par tillväxt-ul. Däremot gick Tony igenom anatomin bra och kollade att allt såg bra ut.
Inlägg från: Finessan
|
-
-
DND, vad glad jag blir att du tycker så här. För mig känns det viktigt att stödja och hjälpa fast jag har min lilla Vida. Tyvärr hänger jag inte med lika mycket som jag skulle vilja. Tiden räcker inte riktigt till.Finesssan och Cia jag beundrar er två så mycket för att ni är kvar och stödjer oss andra trots ni har era små i famnen. Ni är så otroligt viktiga och er spirit smittar av till nya barn i det här forumet. Tack för att ni finns.
Den här tråden är den som jag känner mig mest hemma i på hela FL. Även om jag har fått mitt efterlängtade barn så har jag så mycket gemensamt med er och kommer alltid att ha det.
Det är svårt att tvätta bort det man har varit med om och jag bär det med mig fortfarande. Förmodligen kommer jag alltid att göra det. Därför kan jag ibland känna att det är svårt att identifiera sig med andra mammor, gräddfilsmammor. Jag kan känna mig lite utanför på grund av mina erfarenheter. Då är det skönt att ha er här inne.
-
Jag kände nästan att oron blev värre längre fram i graviditeten. För var dag som gick så blev det så mycket mer att förlora. Jag var livrädd, skräckslagen, allt. Där emellan hade jag några få bra stunder. Runt v. 34-35 vände det och jag hade mina bästa veckor trots att mitt fysiska välbefinnande var bedrövligt, men jag var itne längre rädd att förlora barnet.ginkgo skrev 2009-02-05 14:13:00 följande:Tack tjejer, ni är så snälla!Jag hoppas också att det ska bli lite bättre sen, men just nu är det bara så tungt och mörkt. Jag har fortfarande inte känt någon som helst glädje över den här graviditeten och känner ingen anknytning alls till det som förhoppningsvis finns där inne. Jag kan inte tänka att det kommer gå vägen, utan är liksom beredd på det värsta. Och det värsta just nu är rutinultraljudet som ska ske om knappt två veckor. Att det ska visa på svåra hjärtfel... Vi har ju förhöjd risk för detta, men vi vet ju inte med hur mycket. Denna oro i kombination med minnen som väcks kring vår pojke som vi förlorade gör det jobbigt nu. Jag har nog inte bearbetat allt, och nu gör det sig påmint.Jag trodde det skulle bli bättre när jag passerat de första 12 veckorna, men istället det en annan och på ett sätt värre oro som kom. Antagligen är det kanske såhär som det kommer att vara, upp och ner genom hopp och förtvivlan, tills bebis är ute. Men jag hoppas verkligen att det ska bli lite lättare när/om undersökningarna visar att allt ser ut som det ska. Att jag tagit mig över de värsta hindren. Tills dess är det bara att tugga tid.Irma: välkommen!KRAM!
Jag rekommenderar samtal om det är jobbigt, För mig var det skönt att få älta med någon annan än stackars sambon som fick ta allt. -
Välkommen Irma!
-
Ny behandlingstråd!
www.familjeliv.se/Forum-7-137/m41272718.html
Varsågoda och uppdatera med era fantastiska nyheter!
Grattis Krus!
Grattis Mama!
Grattis Idun! -
Mama, STOR kram till dig! Jag känner igen mig allt för väl i det du skriver. Trodde hela tiden att det skulle blir bättre efter det, efter det och efter det. Inte fan blev det det. Det blev bara värre och värre. Kände att ju längre in i graviditeten desto mer blev det att förlora. Jag var livrädd! Det var först i v. 34-någongång som jag kunde slappna av.
Nu blev ju jag sjukskriven och blev beordrad samtalskontakt av min läkare. Samtalen vet jag inte hur mycket de hjälpte till med egentligen, men det var skönt att älta med någon annan än stackars samon.
-
Idun bekräftar.Idun 78 skrev 2009-02-13 19:54:24 följande:Krusbär, det är ingen som helst fara att äta både T och Omega 3. Förvisso är Omega 3 lite blodförtunnande, men tror jag, bara 1/8-dels jmf med T. Finesssan, tog ju både höga doser F, 1 T samt Omega 3, och alla läkare hon pratade med sa att det var helt ok. Eller hur Finesssan? Själv har jag börjat äta både Omega 3 och T.Iske, håller med BP - kolla med tandläkaren, det känns säkrast. Men fy för att dra ut en tand. Grattis LondonFredrika!Ego, var hos läkaren igår och fick igenom en deltidssjukskrivning (50%). (Visst har jag inte berättat detta? Är så trött idag att jag känner mig jätteglömsk...) Kändes jätteskönt när det väl var bestämt. Hade funderat fram och tbx en hel vecka på hur jag borde göra, om jag skulle jobba hel- eller deltid, men när väl beslutet om deltid togs kändes det helt rätt. Sedan var jag på yoga på kvällen och när vi hade avslappning i slutet av passet började jag gråta! Tror att det var så mkt stress och oro som kom fram ur sina gömmor och började rinna av mig. Så skönt!
Helt ok alltså!
Grattis Snozie!
Grattis LovaFredrika! -
Postar återigen en bra tråd om Omega. Jag undrade själv en del och fick många kloka svar. Läs gärna igenom tråden.
www.familjeliv.se/Forum-7-128/m25099463-1.html -
Bettan, vad tråkigt.
Men är du ändå inte något på spåret eftersom du ändå plussade? Jag säger som Idun, på med Prog och Pred.
Tidiga mf är iaf något som kan tyda på immunologiska problem. Därför tror jag på kortisonet.
-
Bettan, kan bara hålla med. Vi alla här delar något som vi inte inte delar med andra och det gör oss till systrar, olyckssystrar. En del av oss har dock blivit lyckosystrar även om vi fortfarande delar det dystra med er andra. Tråden har hjälpt mig så otroligt mycket genom min resa och flera gånger har jag suttit och gråtit över okända kvinnors vänliga och tröstande ord.BettanB skrev 2009-02-15 22:08:22 följande:Åh hu. Fler med dålig erfarenhet av Sahlgrenska. Inte för att jag blir förvånad. Jag har ringt ett par gånger, men då svamlar de bara om att det beror på att de måste ha en läkare som kan göra den där proceduren och blablabla. F*n, vad trött man blir. Får kanske fortsätta att ligga på dem då. I mars har det gått 3 månader sen de fick remissen iaf och då MÅSTE de väl erbjuda mig en tid?Malinen: Ja, du har kanske rätt. Får fundera lite på det. Fast just nu känns det som om kropp och själ kan behöva vila lite ändå. Eller så känns det nu; runt ÄL brukar det bli andra visor... Lite allmänt vill jag bara sjunga trådens lov. Det är så underbart att ha er alla när allt går åt pipsvängen. Vad hade jag gjort utan Fl och alla underbara människor man fått kontakt med här?
Jag skulle så gärna vilja att vi alla kunde träffas irl. Det är så klart svårt att få till, men tänk så trevligt det skulle vara! Jag har nu träffat några från tråden och det är absolut inga främlingar man möter för första gången. Det är lite lustigt dock att man vet så mycket om varandra och då tänker jag även på de mest intima detaljerna. Vi vet allt om sex och svamp till sekret i regnbågens alla färger.