Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8

Hej igen,
men jösses vad ni skriver här inne :0 Vad roligt!

Tack Cia Bp och Finessan för era svar. Det var precis vad jag hoppades. :) Jätteskönt att få veta hur mycket ASA Albyl minor innehåller. Bara aningens mindre än dagsdosen Trombyl ju. Härliga nyheter för en som inte kan få det utskrivet förrän efter en utredning. (Vilket är ganska taskigt tycker jag om man har haft 4 mf och det är "bevisat" att doser under 75 inte ger några skador) Finessan, tack ska genast kolla in behandlingstråden.

Eftersom så många här inne tar två proggar per dygn kanske jag skulle våga mig på att ta 3 per dygn fram till v8 och sedan 2 fram till v.12 och sedan trappa ut långsamt. Känns väldigt tryggt att Dr B ordinerar det i alla fall. Har precis köpt hem hans bok. :)

Tack för rådet, Cia. Ska nog se till att ta tre prog till v.12 då.
Tack också för alla välkomnande. Ni är så gulliga. :)

poppy, bettan och DND: vad det är skönt ibland att höra att man inte är ensam om ett problem. Kan verkligen inte förstå att min man är så himla passiv. Jag vet ju att han vill ha barn lika mycket som jag. Ska genast tipsa honom om tråden.
Tack ni handlingskraftiga kvinnor... :)

poppy, bettan och DND: vad det är skönt ibland att höra att man inte är ensam om ett problem. Kan verkligen inte förstå att min man är så himla passiv. Jag vet ju att han vill ha barn lika mycket som jag. Ska genast tipsa honom om tråden.
Tack ni handlingskraftiga kvinnor... :)

Oj då, vad hände !?! Nåja förtjänades att sägas två gånger...

Jag fick mens på kvällen den 23:e, och föll ner i en djup svacka. Grät hela kvällen till jag somnade, vaknade av att jag grät osv Jag var så säker den här gången också... Trodde i min enfald att dom här svackorna skulle bli lättare med tiden, att första cyklerna efter senaste mf skulle vara värst men den här gången slår alla andra med hästlängder. Kanske för att man tvingar sig att hålla färgen inför släkt o så.

Försöker intala mig att jag ska vara nöjd med ett barn men då känner jag mig bara värre... Det kommer alltid att fattas nåt i vår familj då, känns det som. Min stackars man blir helt knäckt av att se mig så här. Hur ska man orka vidare hela tiden? Hur orkar ni andra som kämpat länge? Önskar att jag kunde ta en paus men jag fyller 40 i vår. Känns inte som ett alternativ, tänk om guldägget och superspermien kommer just dom månaderna och sedan inte mer...

Har så mycket symtom att jag varje gång är helt tvärsäker men så kommer mensen ändå. Det är ju progesteron som ger upphov till skensymtom om jag har fattat saken rätt. Betyder det att jag kan vara trygg med att ta progg från plus, att det är tillräckligt för mig? Om jag nu någonsin får ett plus igen vill säga.
Ni som äter progesteron och blodförtunnade från plus, underlättar det själva befruktningen, alltså att bli gravid eller är det för att behålla graviditeten?

Grattis laban, det inger hopp...

Tack, mwb, medkänsla värmer.. :) Och ja, att bo med släkt kräver ofta acceptanspraktiserande. ;)

Kollade ju slemhinnan efter senaste mf och läkaren sa då att den såg perfekt tjock ut, hur tjockt det nu är, men med tanke på skensymptom pga progesteron och om det blodförtunnande inte påverkar förmågan att bli gravid behöver jag kanske inte fundera mer på om jag skulle behöva det från äl.

Har just börjat läsa Dr Breers bok och funderade på om man har immunologiska orsaker till sina mf, kanske det också kunde minska förmågan att bli gravid. Jag ska läsa vidare så blir jag förhoppningsvis klokare.

Tack bp, det vände i dag, kände direkt när jag vaknade allt var lite ljusare. Härlig känsla. Förlåt långt gnällinlägg. Ska nu börja mitt nya positiva eftermensenliv och fokusera på annat.
ha, ha försöka duger ;)

På vilket sätt hjälper en T från mens? Jag vet att den är blodförtunnande. Vi har flera immunologiska sjukdomar i släkten så det kanske är bra att ta blodförtunnande redan från mens. Är det nån som provat att ta albyl minor redan från mens istället för T i syfte att lättare bli gravid?

Tack storken flyger.

Mom 2006: Mitt senaste mf såg jag hjärtljud i v8. Allt såg perfekt ut enligt läkaren. (F ö samma läkare som kajolajo efterfrågade, Dr Anette Sjösten på läkargruppen Viktoria, vid medborgarplatsen) men embriot hade slutat växa strax efter vulet och kom ut av sig själv i v.13. Själv tror jag att det kanske var i samband med att jag slutade med progesteronet i den vevan men man vet ju aldrig. Dr A tror inte det...

johsjo: jag gick och pratade med en kurator efter mitt tredje mf, jag mådde jättedåligt. Tyvärr är det ett lotteri ibland, om man passar ihop med den man blir tilldelad. Jag gjorde inte det. Hade definitivt kunnat ha samma samtal (fast som gett mig mer) med någon av mina nära vänner. Det var tre samtal som handlade att jag talade om min oro för att aldrig kunna få barn. (Och det hade jag som sagt redan pratat om med mina vänner)Det jag efterlyste var någon sorts strategi och förhållningssätt för hur jag skulle kunna hålla huvudet över ytan. Frågor som "men vad är det värsta med om ni inte skulle kunna få barn?" hjälpte mig inte alls utan gjorde mig mer ledsen. Vi har ju långt ifrån givit upp hoppet om att få barn.

Jag hoppas att detta var pga otur men det skulle vara intressant och höra om andras erfarenheter. Blev ni hjälpta? styrkta?
Tycker absolut att du ska prova, allt som kan få en att må bättre är värt att prova. Om man inte passar ihop med personen kanske man kan byta?