Viktigt för barnen att få gå på förskola/dagmamma??

I mina ögon är det inte viktigt alls, utan betydligt viktigare att hon får vara hemma med familjen. Så länge man har ett normalt socialt liv och inte själv är helt IQ-befriad, så har små barn det mycket bättre hemma där de kan leka i sin egen takt och slippa stress. Jag anser det mycket viktigare för små barn att de är omgivna av kärlek och tillgivenhet under dagarna än att de är omgivna av pedagoger.

Jag tycker det är viktigt men inte för ett så litet barn. En 1.5åring är ju fortfarande en bebis. 3år tycker jag e en bra ålder att börja förskolan...vår son började när han var 2 år, så små barn vill helst vara med mamma o pappa o har inget större behov av jämnåriga kamrater även om de förståss tycker att det är kul.

Klart du får bestämma hur många timmar hon ska gå!!!

Jag lämnar vår 3.5åring 15h/v tycker det är lagom för honom......är hemma med en 4 månaders, o jag sticker inte under stol med att jag även gör det för min egen avlastnings skull.

Här finns det knappt några barn alls på öppna förskolan i åldern 2-6år. Bara mindre barn.
Så jag tycker det är viktigt för barn på runt 2½-3år och uppåt att få träffa barn i samma ålder.
Men finns det på öppnaförskolan spelar det väl ingen roll om barnet går på dagis eller ej.

Nej vid 3-4 år kan det kanske finnas en poäng att vara borta från mamma några timmar så att säga, och lära sig att ta vara på sig själv. Men inte innan dess. Tycker jag i alla fall!

Tack så mycket för era svar! :)

Ofta får man ju inte bestämma hur många timmar barnet får gå om man väljer ett kommunalt dagis. Det är väl 15h för barn till förädralediga och olika dagis har olika reger om det är 3h/5 dagar eller 5h/3 dagar tex. Vårt dagis var rätt flexibelt och hade 6h varannan dag (dvs två barn delar på en heltidsplats) men det blir ju då tis, tors en vecka och den andra nästa. För mig var det inte så bra eftersom jag ville gå på en bebisgrupp med lillasyster och då behöver man ju en viss dag varje vecka men det var inga problem att lösa. Andra förskolor verkar vara minst sagt svåra att samarbeta med.

Min äldsta började dagis när hon var 1år och 9 mån och älskade dagis från första början. Andra tjejen var hemma till hon var 2,5 och går nu 3 dagar i veckan. Det tycker jag är toppen. Hon har kompisar på dagis och får vara där "hela" dagar. Och när hon är hemma är hon det på heltid så att vi kan hitta på egna saker utan massa tider att passa.

Jag tycker nog att för barn i den åldern börjar det bli viktigt att träffa jämnåriga regelbundet och gärna samma barn så att de känner igen sig. Det behöver ju absolut inte vara på dagis utan kan ju lika gärna vara på öppna förskolan eller att man träffar kompisar hemma. Det beror ju helt på hur man har det omkring sig.

Små barn behöver upptäcka världen i en vuxens sällskap. Det är därför små barn ska sitta vända mot föräldern i vagnen. Annars om de ser något så förstår de inte vad de ser, men om de ser något pekar och mamma eller pappa säger "titta en bil" då får det hela en mening.

Forskning säger att barnet måste vara klart med anknytningen innan de separeras från föräldarna och det brukar vara kring 3 år. Sedan har inte barnets immunförsvar utvecklats innan 3 år och därför kan man vänta. Det sociala samspelet grundläggs i familjen och även om man är hemma kan man låta barnet träffa andra barn, nya människor och nya ställen i en vuxens sällskap är alltid utvecklande.

Ett tips är att ha barnet hemma och sedan låta barnet börja på en deltidsförskola (lekis/kyrkis) några timmar i veckan. Du kan kontakta din församling och se om de kan erbjuda deltidsförskola.

Våra barn har börjat på förskola 15 timmar/vecka när de varit ca 4 år. Då började det vara svårt att hitta jämnåriga som var hemma, och jag kan tycka att det finns en viss vits med att de är ifrån oss lite, "skapar ett eget liv" och tränar på att vara i en större grupp inför skolstart.

Jag tycker att en 1-åring kan få allt den behöver hemma, om man vill som förälder...

öppna förskolan e ju samma sak som förskolan bara det att ni får gå vilka tider ni vill och att du/pappan kan vara där med barnet istället för att lämna till någon annan

Jag tror inte att det behövs alls, och jag tror inte heller att hon behöver öppna förskolan så många gånger i veckan. Så små barn får allt de behöver hemma och slipper dessutom de flesta sjukdomar som florerar på dagis. Så jag tycker bara att det är positivt. Hemma lär sig barnen allt som är viktigt: städa, laga mat, tvätta, leka osv. Den uppmärksamhet du ger dina barn kan inget dagis/dagmamma ge det.

Min äldsta är snart 2½ och visar ännu mkt lite gemensam lek med andra barn utan de interagerar endast mkt korta stunder. Vi umgås mkt med en annan familj som har jämngamla barn och det känns bra men är i ärlighetens namn mest för oss vuxnas skull.

Jag tror inte alls att det är viktigt. Det viktigaste för så små barn är föräldrarna och närheten och kontakten till dem.

När barnet blir äldre så får det ju ett visst behov av att leka med andra barn, men det behovet kanske kan tillgodoses på annat vis om man väljer att inte lämna till förskolan?

Det är inte alls viktigt i den åldern. Så små barn har inget behov alls av att vara utan sin mamma eller pappa. Däremot är det ju roligt att gå till Öppna så att de får leka bredvid och så småningom med andra barn.