Jag är orolig för min son som inte fungerar bra i grupp.. ledsen och behöver råd o tips :-(

Verkar som att din son är känslig för stimuli och har svårt att sålla bland alla intryck?
Jag tycker att du skall kontakta barnpsykiatrin för råd och stöd. Är det så att ditt barn behöver särskild hänsyn och har behov utav extra stöd i sin vardag så är BUP jättebra på att hjälpa till med att ta reda på hur sådant stöd bör se ut och vad som kan vara orsaken till de beteenden som oroar dig.
Om din son fungerar dåligt i grupp, har svårt att interagera så är det säkert något han känner av själv och upplever som frustrerande, därav "utbrotten" eller "saboterandet" av de lekar han inte klarar av att delta i kan man tänka.
På BUP kan han också få hjälp med att hitta verktyg så att han bättre kan hantera och förstå sina känslor.

Nu blev det långt men det jag vill ha sagt är: Konktakta BUP för rådgivning, det är viktigt att du tar din oro på allvar så att din son får det stöd han förtjänar!

superanna skrev 2008-12-14 20:54:47 följande:

Jag har ingen personlig erfarenhet utav det du beskriver men jag skulle ändock vilja rekommendera dig att kontakta BUP för rådgivning.
För att kontakta psykiatrin krävs inte och behöver inte innebära att någon (i detta fallet ditt barn) lider utav någon allvarlig sjukdom, det behöver inte betyda något alls faktiskt - annat än att ett barn uppvisar ett beteende som mamman oroar sig lite över och har frågor kring.

superanna skrev 2008-12-14 21:05:00 följande:

Jag kan förstå din känsla och oro över att han skall drabbas utav fördomar eller får en stämpel som jobbig. Men sekretessen inom sjukvården är ett skydd och skulle det visa sig att ditt barn har någon form utav diagnos så innebär inte det att det blir allmänt känt!
Om skolan behöver informeras om ditt barns hälsa (såväl fysisk som psykisk) så är det DU som sköter det och det är du som bestämmer vad de behöver vet och inte. Vad som är "bra" med en diagnos är att det då är avsevärt mycket lättare att få den hjälp och det stöd som din son behöver för att fungera optimalt. Den är en hjälp, se det så! Psykiatrin är för många något skrämmande och för en del är det förknippat med skam, vilket är synd. Det finns god hjälp att få, vare sig det handlar om funktionsnedsättningar, psykiskt ohälsa eller bara med att få sin oro stillad, känna hopp, lugn och tillit.

Jag vill bara säga.. jag påstår inte att ditt barn lider utav psykisk ohälsa men jag påstår att det är viktigt för er bägge att han får den hjälp han har behov utav och förtjänar. Hur hjälpen skall se ut, om han ens behöver någon, det vet jag inte men jag hoppas att du inte skall vara rädd för att söka råd och stöd, för det finns!