Jag är orolig för min son som inte fungerar bra i grupp.. ledsen och behöver råd o tips :-(
Jag är så orlig över min son. Hoppas ni orkar läsa. Det är risk för att det blir lite långt, men jag vill försöka förklara bra så att ni kan ge mig råd o tips hur jag ska göra.
Idag är han 4,5 år. Han har ända sen han var liten varit mer aktiv än andra barn. Mycket tydligt i mammagrupper när man träffar andra bebisar. otroligt social ända från början. han pratade mer eller mindre rent vid 10 månaders ålder. Även motoriskt tidigt, satt vid 4-5 månader.
Han har i alla sammanhang varit helt orädd för andra vuxna och barn. Han pratar med okända både i kassaköer o i andra sammanhang när jag inte tycker att det riktigt inte passar att barn ska prata. Han kan avrbyta o ta över mina konversationer typ med kassörskan när vi handlar. Jag har pratat med honom om att inte prata med frännande vuxna men han glömmer det hela tiden. När han var liten var det ganska sött, men nu är det ganska enerverande och rent ouppfostrat ibland. Han vill alltid vara medelpunkten kan man säga.
Han har alltid varit väldigt dominant i lekar med andra barn. Ska alltid bestämma. Rättar sej väl ibland efter någon annans lekförslag men det är sällan. Han kan bli arg i leken och slå till det andra barnet om han inte t.ex får den leksak han vill ha. När han blir uttråkad i gruppen exempelvis på dagis så kan han göra saker bara för att sabba.. Lugga någon eller rasa någons torn.. Bara för att liksom få igång något. fröken säger att det är som om han inte själv vet vad han gör ibland när han bara går förbi o provocerar någon bara för att få igång något.
Han sitter inte stilla på samlingen på dagis. Dagisfröken hade ett samtal med mej häromdagen där hon berättar att han inte fungerar så bra i gruppen o samspelet med andra barn. Han blir så vild och upptrissad av gruppen att han liksom inte kan kontrollera sej ibland. Han vet ju mkt väl att man inte kastar leksaker, knuffas. När de är många i gruppen kan han inte koncentrera sej på en sak eller en lek utan trissar mest runt o ställer till bråk/bus, säger fröken. Fröken säger att han kanske skulle behöva en extra personal som tar honom undan från gruppen o pysslar med annat ensam. Han skulle tjäna på det, säger hon
Han pysslar mkt bra och är otroligt kreativ i sina lekar när det är färre barn eller han är helt ensam. Hemma är han till exempel superkoncentrerad på sina egna lekar hur länge som helst. Han kan vara jättelugn hemma och bara byggga lego eller klippa o klistra. Om han skulle få en diagnos ADHD -skulle dessa sidor finnas då? Så lugn o koncentrerad hemma menar jag.
Jag tycker alltså inte att jag har problem med hur han är hemma utan det är just när han är i grupp med andra barn. På kalas eller dylikt vid lek med andra barn får jag alltid passa honom känner jag så han inte bråkar med något annat barn.
Jag tycker också att han inte verkar kännanågon empati ännu. När han gjort någon annan ledsen (slagits eller förstört nåt) så tjafsar han alltid emot. Han säger alltid ´" men jag gjorde så för att han bla bla bla..". Han har ALLTID skäl till varför han gjort dumma saker o han visar ingen ånger. han tycker alltid han har rätt. Tjafsar emot till mej o dagisfröknarna.
Kan nämna också att han är väldigt före vad gäller intellektuell mognad o utveckling. Han läser och skriver redan och har ett helt otroligt minne och slutedningsförmåga. Dagis berättar ofta hur de blivit förbluffade över saker han gjort/förstått. Jag frågade fröken om han skulle tjäna på att ex. börja 6-års eller skola ett år senare om han nu är socialt omogen, men då sa hon att han är som en 6-åringintellektuellt sett så han skulle då bli understimulerad istället.
Hur tycker ni att jag ska hantera det här att han inte funkar i grupp? Ska jag uppmuntra dagis att skaffa en resurs till honom? Något jag kan göra i vardagen för att underlätta? Tror ni det kan vara en mognadsfråga så att det växer bort? Tror ni han passar i någon diagnos?
Jag är så ledsen o bekymrad. Känner meh helt förlamad efter frökens samtal häromdagen- Snälla ge mej råd..