• Stephany

    Hur blir det med förlossningen om mamman har panikångest?

    Hejsan alla!

    Jag vet faktiskt inte riktigt i fall jag placerade denna tråd i rätt trådforum nu,
    Men skriver den här ändå , den handlar ju delvis om förlossningsrädsla så.

    Nu är det så här att jag är i v.20 nu och har BF 2 Maj 2009.
    Men jag har även panikångest och fram tills nu har jag bara sett possitivt
    på det här med att föda vaginalt som kvinnan är skapt att göra och tycker
    att det skulle bli en häftig upplevelse.

    Men sen åter till mig.. jag hra panikångest och har så haft sedan 13-14 års åldern.
    Och har medicinerats för detta.. inte nu under graviditeten så klart men innan.
    Men vill veta med er andra mammor och blivande mammor , hur ni har ställt er inför detta och hur eran förlossning sedan blev?
    Vart det vaginalt eller KS? För senaste veckorna har jag bara fått mer o mer
    panik för jag vet hur jag blir under en panikångest attack.
    Men när man läser i alla forum skriver alla att det inte kan bli en panikattack
    mitt under förlossningen. Men känner jag mig själv rätt så är det just i en panik situation jag får min panikångest , antingen när jag blir rädd eller överdrivet ledsen.

    Så hur upplevde ni detta?
    Hur vart eran förlossning?
    Och OM det nu vart tal om KS, hur gick ni till väga?
    Vad sa bm o aurora o alla dessa man pratar med?

    Skulle bli väldigt tacksam i fall många svarade då jag är livrädd just nu.
    Vet att jag har ett bra tag kvar tills dess.. men månderna kommer gå på pisskvart.
    Och sen står jag bara där...

    Tack för mig och hoppas ni svarar..

    Kram kram Stephanie
    - BF 5 Maj 2009 -
  • Svar på tråden Hur blir det med förlossningen om mamman har panikångest?
  • Stephany
    Ja absolut verkligen! :)
    Vad skulle man annars göra i vissa situationer? hehe ;D
    krams krams
    - BF 5 Maj 2009 -
  • Odetta

    Hej TS,


    Jag har också panikångest och har haft så dem senaste typ 18 åren av mitt liv, så jag vet känslan. Jag får min panik när jag blir stressad och klarar således inte av stress alls. Med det sagt så vill jag säga att min panikångest har för mig inte ställt till med några som hellst problem under förlossningen...och jag har fött 3 barn
    När din förlossning sätter igång så kan jag garantera dig att din panikångest  kommer att vara det sissta du kommer att tänka på! Du kommer vara helt uppspelt av tankar som "snart får vi träffa våran bebis" och "shit, det är dax!" Och under själv förlossningen så kommer du vara så mitt i nuet av att föda att paniken inte heller kommer att ha utrymme
    En sak du kan göra dock som kanske lättar tankarna lite nu är att du ju kan tala om för din BM att du har panikångest så att hon kan skriva in det i din journal. På det sättet finns det på papper och personal vid förlossningen är medvetna om det. Du kan även be henne skriva in (eller skriva det själv i ett förlossningsbrev) allt annat som skulle kunna locka fram en panikattack så att det kan undvikas så gott det går under förlossningen (I min journal står det till exempel att jag inte klarar av manlig personal)
    Så TS, jag är övertygad om att det kommer att gå alldeles utmärkt för dig när din förlossning sätter igång. Det du har nu är bara rena paniktankar, sådanna där dumma tankar som lockar fram en attack, och har absolut egentligen inget med din förlossning att göra. Du säger ju själv att du egentligen inte är rädd för att föda vaginalt...tala då aktiv om för dig själv att du inte tänker låta din rädsla för att få panik komma i vägen! (ja, jag vet...ibland lättare sagt än gjort) 
    *kram*
    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Stephany
    Odetta skrev 2008-12-09 02:38:27 följande:
    Hej TS, Jag har också panikångest och har haft så dem senaste typ 18 åren av mitt liv, så jag vet känslan. Jag får min panik när jag blir stressad och klarar således inte av stress alls. Med det sagt så vill jag säga att min panikångest har för mig inte ställt till med några som hellst problem under förlossningen...och jag har fött 3 barn När din förlossning sätter igång så kan jag garantera dig att din panikångest  kommer att vara det sissta du kommer att tänka på! Du kommer vara helt uppspelt av tankar som "snart får vi träffa våran bebis" och "shit, det är dax!" Och under själv förlossningen så kommer du vara så mitt i nuet av att föda att paniken inte heller kommer att ha utrymme En sak du kan göra dock som kanske lättar tankarna lite nu är att du ju kan tala om för din BM att du har panikångest så att hon kan skriva in det i din journal. På det sättet finns det på papper och personal vid förlossningen är medvetna om det. Du kan även be henne skriva in (eller skriva det själv i ett förlossningsbrev) allt annat som skulle kunna locka fram en panikattack så att det kan undvikas så gott det går under förlossningen (I min journal står det till exempel att jag inte klarar av manlig personal) Så TS, jag är övertygad om att det kommer att gå alldeles utmärkt för dig när din förlossning sätter igång. Det du har nu är bara rena paniktankar, sådanna där dumma tankar som lockar fram en attack, och har absolut egentligen inget med din förlossning att göra. Du säger ju själv att du egentligen inte är rädd för att föda vaginalt...tala då aktiv om för dig själv att du inte tänker låta din rädsla för att få panik komma i vägen! (ja, jag vet...ibland lättare sagt än gjort)  *kram*
    Tack för dom värmande orden! :)
    Jo exakt jag har inga som helst problem med tanken på en vaginal förlossning.
    Snarare längtade jag till att få föda min lille son... men sen kom dessa sjuka dumma
    panik tankar och trängde sig in...
    Men jag tror redan min bm har skrivit in det på inskrivningen när vi var där..
    För då tog jag upp det med henne, för hon frågade i fall jag medicinerades för något..
    Och det enda var ju just för PÅ.

    Men som sagt jag ska ta o prata med henne i morgon.

    Tack för svar... o bamsekram
    - BF 5 Maj 2009 -
  • Odetta

    Det var så lite så


    Och jag kom på en sak till förresten. Jag har Lergigan hemma som jag har emot min panikångest nu under graviditeten...och det är ju en medicin som man absolut kan äta som gravid ( många äter den ju mot illamående till exempel) Kanske kan du få det utskrivet också så att du har hemma? Jag har märkt att jag är mycket mycket lugnare bara för att jag vet att skulle jag få panik så har jag ju något hemma jag kan ta. Så kanske det kunde hjälpa dig också?
    Haha, sedan såg jag att jag är urkass på att räkna...har haft min PÅ i 15 år...inte 18 (har tappat räkningen på hur gammal jag är )
    *bamsekram*
    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Stephany
    Odetta skrev 2008-12-09 03:06:29 följande:
    Det var så lite så Och jag kom på en sak till förresten. Jag har Lergigan hemma som jag har emot min panikångest nu under graviditeten...och det är ju en medicin som man absolut kan äta som gravid ( många äter den ju mot illamående till exempel) Kanske kan du få det utskrivet också så att du har hemma? Jag har märkt att jag är mycket mycket lugnare bara för att jag vet att skulle jag få panik så har jag ju något hemma jag kan ta. Så kanske det kunde hjälpa dig också? Haha, sedan såg jag att jag är urkass på att räkna...har haft min PÅ i 15 år...inte 18 (har tappat räkningen på hur gammal jag är ) *bamsekram*
    Jasså men är det lugnande medicin eller vad är den för ? legigan menar jag?

    Hehe ja i bland brukar till o med jag säga fel på min ålder hehe! :)

    Krams krams
    - BF 5 Maj 2009 -
  • Stephany
    Odetta skrev 2008-12-09 03:06:29 följande:
    Det var så lite så Och jag kom på en sak till förresten. Jag har Lergigan hemma som jag har emot min panikångest nu under graviditeten...och det är ju en medicin som man absolut kan äta som gravid ( många äter den ju mot illamående till exempel) Kanske kan du få det utskrivet också så att du har hemma? Jag har märkt att jag är mycket mycket lugnare bara för att jag vet att skulle jag få panik så har jag ju något hemma jag kan ta. Så kanske det kunde hjälpa dig också? Haha, sedan såg jag att jag är urkass på att räkna...har haft min PÅ i 15 år...inte 18 (har tappat räkningen på hur gammal jag är ) *bamsekram*
    Odd : har du msn? :)

    krams
    - BF 5 Maj 2009 -
  • Odetta
    Stephany skrev 2008-12-09 03:11:00 följande:
    Odd : har du msn? :) krams
    japp...jag addar dig på min vännerlista här så kan du messa mig din msn adress
    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • mariahammarberg
    farrestess skrev 2008-12-09 02:16:19 följande:
    Svar på #2JAG är BÄST skrev 2008-12-09 01:42:28 följande: Att man på aurora samtal skulle bli övertalad till att föda vaginalt håller jag inte alls med om. Jag gick på samtal då jag va väldigt rädd för vaginal förlossning och jag har enbart positiva upplevelser från det. Vi pratade om min rädsla och jag fick saklig och bra information. Jag fick även träffa en underbar läkare som beviljade mig kejsarsnitt om jag under förlossningen skulle känna att jag inte ville mer eller klarade av det. Löftet om kejsarsnitt gjorde att jag vågade föda vaginalt eftersom jag hade en utväg om det skulle bli för jobbigt.TS jag tycker absolut att du ska begära att få gå på aurora samtal. Där kan du få mycket bra information och hjälp.
    Jag blev oxå lovad snittlöfte, dvs om jag kännde att jag inte skulle klara av den vaginala förlossningen pga min förlossningsrädsla. Bara det när det vär var dags att föda var det INGEN som lyssnade på varesig mig ell min man på förlossningen. Vi blev helt överkörda av DERAS viljor , fick föda UTAN bedövning mot min vilja, inget snitt kunde göras, ingen extra stöttning fick vi som vi var lovade. Behöver jag skriva att jag hamnade i en depretion efteråt?!?!?

    Våga inte lita helt på ngn, överväg för och nackdelar med de olika riskerna. välj sedan hur du vill ha det och håll alla världens tummar.
    Johanna 2007-02-25 Pyret BF 2009-02-08
  • Stephany
    mariahammarberg skrev 2008-12-09 10:36:01 följande:
    Jag blev oxå lovad snittlöfte, dvs om jag kännde att jag inte skulle klara av den vaginala förlossningen pga min förlossningsrädsla. Bara det när det vär var dags att föda var det INGEN som lyssnade på varesig mig ell min man på förlossningen. Vi blev helt överkörda av DERAS viljor , fick föda UTAN bedövning mot min vilja, inget snitt kunde göras, ingen extra stöttning fick vi som vi var lovade. Behöver jag skriva att jag hamnade i en depretion efteråt?!?!? Våga inte lita helt på ngn, överväg för och nackdelar med de olika riskerna. välj sedan hur du vill ha det och håll alla världens tummar.
    Nej men usch vad hemskt! :O Får dom verkligen göra så?
    Förstår verkligen att du hamnade i en deprission! :(

    Nu vart man ju inte direkt lugnare hehe, men nu gäller det att stå på sig och verkligen säga och vara bestämd med andra ord då!?!
    - BF 5 Maj 2009 -
  • JAG är BÄST

    Stephany

    Du frågade mariahammarberg

    "Nej men usch vad hemskt! :O Får dom verkligen göra så?"´

    Jag kan svara på det. Dom gör hur fan dom vill fast dom INTE egentligen får det.
    Hon hade blivit lova snitt och nu ville hon ha det med fick det inte.

    Det är det här som dom gör även på dessa så kallade superbra "aurora" samtal. Dom tar aldrig fram vad som kan hända eller dyligt.
    Nä, skuldbelägg den blivande mamman ännumer om hon inte har mod att föda vaginalt.
    Tryck ner henne i skoskaften med en undermening att hon är en fegskit som inte törs föda vaginalt.
    Mamman föder vaginalt till slut mot sin vilja.

    Detta borde vara straffbart

  • mariahammarberg
    JAG är BÄST skrev 2008-12-09 12:08:21 följande:
    StephanyDu frågade mariahammarberg"Nej men usch vad hemskt! :O Får dom verkligen göra så?"´Jag kan svara på det. Dom gör hur fan dom vill fast dom INTE egentligen får det.Hon hade blivit lova snitt och nu ville hon ha det med fick det inte.Det är det här som dom gör även på dessa så kallade superbra "aurora" samtal. Dom tar aldrig fram vad som kan hända eller dyligt.Nä, skuldbelägg den blivande mamman ännumer om hon inte har mod att föda vaginalt.Tryck ner henne i skoskaften med en undermening att hon är en fegskit som inte törs föda vaginalt.Mamman föder vaginalt till slut mot sin vilja.Detta borde vara straffbart
    håller inte med dig. Den auroraBM jag pratade med lovade inte snittlöftet - det gjorde en läkare!
    AuroraBM har visserligen haft många samtal med mig om förlossningen men har hela tiden talat om vad som KAN gå fel, rent medicinskt saker som gör att man inte alltid kan följa planen,
    Den BM som förlöste mig läste däremot inte mina papper, gjorde inte som vi önskade och är anmäld därefter.
    Johanna 2007-02-25 Pyret BF 2009-02-08
  • Stephany
    mariahammarberg skrev 2008-12-09 17:14:03 följande:
    håller inte med dig. Den auroraBM jag pratade med lovade inte snittlöftet - det gjorde en läkare! AuroraBM har visserligen haft många samtal med mig om förlossningen men har hela tiden talat om vad som KAN gå fel, rent medicinskt saker som gör att man inte alltid kan följa planen, Den BM som förlöste mig läste däremot inte mina papper, gjorde inte som vi önskade och är anmäld därefter.
    Okej.. men tur att du anmält honom i varjefall.
    Man får väll bara hoppas att dom lyssnar på en under förlossningen.
    Man kan ju inte annat än hålla tummarna då.
    Men tycker att det var hemskt att det kan gå till på detta vis
    inom vården o speciellt när det gäller en förlossning som ska vara en utav dom
    finaste upplevelserna man får uppleva! :(
    - BF 2 Maj 2009 -
  • vRv

    Jag har själv också panikångest och även lite andra problem. Jag har fött 3 barn vaginalt o väntar mitt fjärde BF 4 april-09.

    Det har gått jättebra MEN bara om barnmorskorna lyssnar på mig annars är det kört.

    Jag har väldigt stora krav att ingen pratar med mig och att det ska vara TYST i rummet jag är i och även får ingen röra mig. Jag använder inte heller smärtlidring. Men bara dom uppfyller det så funkar det.

    Tänk efter hur du vill ha din förlossning och förbered dom på det så ska du se det säkert går bra

  • Shandi
    Svar på #22
    Jag fick tammefan panik då jag låg där jag. Just det att veta att man inte kan göra någonting åt smärtan som kommer! URSH!
    Tillslut gav jag upp, (förlossningen tog bara 1 h) men höll på att somna där på sängen. Jag använde ingen bedövning alls.
    och att smärtan går över då man ser barnet, tycker jag inte alls stämde, hade ont i flera veckor efteråt, kunde inte kissa eller någonting. Men trösten var ju den lillemannen som jag tryckt ur mig :D
Svar på tråden Hur blir det med förlossningen om mamman har panikångest?