Hur blir det med förlossningen om mamman har panikångest?

ha någon med dig som vet exakt hur du fungerar som finns där som stöd.. jag lider själv av ångest och panikångest och hade J Ä T T E mycket panik inför min förlossning... men när du väl ligger där så har du inte tid att tänka på den.. då är du själv mycket starkare än vad paniken någonsin kommer vara!! det kommer gå jättebra.. be att få prata med någon om din "rädsla" det gjorde jag... även fast det kanske inte hjälper just då, så finns allt du säger i papprerna sen när det är dags att föda.. och skriv ner vilken hjälp du vill ha på förlossningen.. skriv en låååång lista!!! med vad som helst!!! :) det ordnar sig!!! MASSA kramar Marie

Jag har fött två barn vaginalt, men vore jag i din situation så skulle jag nog önska kejsarsnitt. Jag tror helt enkelt att det blir lugnare och tryggare för dig med ett snitt och dessutom kan du då förhoppningsvis njuta av resten av din graviditet. Men begär att få prata med någon först!

Lycka till! Hoppas att du får den hjälp och det stöd du behöver. Och du, det är målet, dvs bebisen, som är viktigast. Hur det gick till glömmer du i samma ögonblick som du får träffa ditt barn för första gången.

Svar på #2JAG är BÄST skrev 2008-12-09 01:42:28 följande: Att man på aurora samtal skulle bli övertalad till att föda vaginalt håller jag inte alls med om. Jag gick på samtal då jag va väldigt rädd för vaginal förlossning och jag har enbart positiva upplevelser från det. Vi pratade om min rädsla och jag fick saklig och bra information. Jag fick även träffa en underbar läkare som beviljade mig kejsarsnitt om jag under förlossningen skulle känna att jag inte ville mer eller klarade av det. Löftet om kejsarsnitt gjorde att jag vågade föda vaginalt eftersom jag hade en utväg om det skulle bli för jobbigt. TS jag tycker absolut att du ska begära att få gå på aurora samtal. Där kan du få mycket bra information och hjälp.

Stephany skrev 2008-12-09 02:14:35 följande: Nja, första var väldigt jobbig och slutade med sugklocka. Efter det sa jag "Aldrig mer", men självklart ville vi ha ett syskon till sonen, så det var bara att ge det en chans till. Den här gången gick det mycket bättre, och snabbare framför allt. Dottern, som nu är 3 månader, föddes efter bara 20 minuter inne på förlossningen. Så jag har haft både en svår och en lätt förlossning, men i inget av fallen har jag känt att jag kontrollerat situationen och jag som aldrig har haft panikångest i hela mitt liv har nog aldrig varit så nära panik som då.

Svar på #15Prata med din bm om att du önskar samtal med aurora så tror jag säkert det ska gå bra. Jag berättade för min barnmorska att jag var rädd för förlossningen och önskade samtal med specialistmödrarvården när jag var i vecka 12 och jag blev kallad på mitt första samtal i vecka 21. Kram och lycka till

Hej TS, Jag har också panikångest och har haft så dem senaste typ 18 åren av mitt liv, så jag vet känslan. Jag får min panik när jag blir stressad och klarar således inte av stress alls. Med det sagt så vill jag säga att min panikångest har för mig inte ställt till med några som hellst problem under förlossningen...och jag har fött 3 barn När din förlossning sätter igång så kan jag garantera dig att din panikångest  kommer att vara det sissta du kommer att tänka på! Du kommer vara helt uppspelt av tankar som "snart får vi träffa våran bebis" och "shit, det är dax!" Och under själv förlossningen så kommer du vara så mitt i nuet av att föda att paniken inte heller kommer att ha utrymme En sak du kan göra dock som kanske lättar tankarna lite nu är att du ju kan tala om för din BM att du har panikångest så att hon kan skriva in det i din journal. På det sättet finns det på papper och personal vid förlossningen är medvetna om det. Du kan även be henne skriva in (eller skriva det själv i ett förlossningsbrev) allt annat som skulle kunna locka fram en panikattack så att det kan undvikas så gott det går under förlossningen (I min journal står det till exempel att jag inte klarar av manlig personal) Så TS, jag är övertygad om att det kommer att gå alldeles utmärkt för dig när din förlossning sätter igång. Det du har nu är bara rena paniktankar, sådanna där dumma tankar som lockar fram en attack, och har absolut egentligen inget med din förlossning att göra. Du säger ju själv att du egentligen inte är rädd för att föda vaginalt...tala då aktiv om för dig själv att du inte tänker låta din rädsla för att få panik komma i vägen! (ja, jag vet...ibland lättare sagt än gjort)  *kram*

Det var så lite så Och jag kom på en sak till förresten. Jag har Lergigan hemma som jag har emot min panikångest nu under graviditeten...och det är ju en medicin som man absolut kan äta som gravid ( många äter den ju mot illamående till exempel) Kanske kan du få det utskrivet också så att du har hemma? Jag har märkt att jag är mycket mycket lugnare bara för att jag vet att skulle jag få panik så har jag ju något hemma jag kan ta. Så kanske det kunde hjälpa dig också? Haha, sedan såg jag att jag är urkass på att räkna...har haft min PÅ i 15 år...inte 18 (har tappat räkningen på hur gammal jag är ) *bamsekram*

Det var så lite så Och jag kom på en sak till förresten. Jag har Lergigan hemma som jag har emot min panikångest nu under graviditeten...och det är ju en medicin som man absolut kan äta som gravid ( många äter den ju mot illamående till exempel) Kanske kan du få det utskrivet också så att du har hemma? Jag har märkt att jag är mycket mycket lugnare bara för att jag vet att skulle jag få panik så har jag ju något hemma jag kan ta. Så kanske det kunde hjälpa dig också? Haha, sedan såg jag att jag är urkass på att räkna...har haft min PÅ i 15 år...inte 18 (har tappat räkningen på hur gammal jag är ) *bamsekram*

Jag blev oxå lovad snittlöfte, dvs om jag kännde att jag inte skulle klara av den vaginala förlossningen pga min förlossningsrädsla. Bara det när det vär var dags att föda var det INGEN som lyssnade på varesig mig ell min man på förlossningen. Vi blev helt överkörda av DERAS viljor , fick föda UTAN bedövning mot min vilja, inget snitt kunde göras, ingen extra stöttning fick vi som vi var lovade. Behöver jag skriva att jag hamnade i en depretion efteråt?!?!? Våga inte lita helt på ngn, överväg för och nackdelar med de olika riskerna. välj sedan hur du vill ha det och håll alla världens tummar.

håller inte med dig. Den auroraBM jag pratade med lovade inte snittlöftet - det gjorde en läkare! AuroraBM har visserligen haft många samtal med mig om förlossningen men har hela tiden talat om vad som KAN gå fel, rent medicinskt saker som gör att man inte alltid kan följa planen, Den BM som förlöste mig läste däremot inte mina papper, gjorde inte som vi önskade och är anmäld därefter.