Min egen filosofi är:
"När du är död känner du dig likadan som du gjorde innan du blev till."
För om vi kan acceptera att vi inte existerade innan vi blev till, varför har vi så svårt att acceptera att det också finns en slutpunkt för vår existens?
Ibland önskar jag att var troende. Det känns som det skulle vara till en stor tröst inför slutet på den väg vi alla ska vandra.
Själv hoppas jag de hittar ett botemedel för döden innan min tid är slut. Jag har ju 50 år på mig om jag har tur, så helt omöjligt är det inte. Hemligheten sitter nog i telemorerna, den del av ens arvsmassa som blir kortare ju äldre man blir. Lyckas man hindra deras förkortning eller t.o.m. reversera den, och leverera det som en genterapi, har vi nog "ungdomens källa" inom räckhåll 
Quiet thoughts skrev 2008-11-23 23:03:50 följande:
Sniglar och Krut skrev 2008-11-24 00:48:00 följande: