Hur känns det att vara död?

Själv tror jag att själen återföds och att jag har levt många liv innan just detta jag lever nu. Det är otroligt lugnande och väcker förtröstan i svåra stunder att veta att möjligheten finns att vi får träffa våra nära och kära igen, antingen i "livet efter döden" eller kanske i mitt nästa liv här på jorden. Jag har aldrig varit av den uppfattningen att jag måste "kunna se det för att tro på det".
Är det någon annan här som läst böcker av Brian Weiss, bla "Många liv, många mästare"? Om inte, gör det, den är helt fantastisk!

Detta är så intressant, det är nog en fråga som kommer disskuteras(?) i all evighet. Det är ju faktiskt ingen som kan svara på vad som händer efter döden och huruvida vi levt tidigare. Det enda som betyder nåt är vad vi själva tror och hur vi ställer oss till det..

TS: Vad är det som säger att vi accepterar att vi inte existerade innan födseln?

Tycker mest att det verkar väldigt tråkigt att mena att allt måste ha en vetenskaplig förklaring..

Jag förringar absolut inte vetenskapen, den gör jättemycket viktigt i vårt samhälle. Jag menar bara att visst, när blodet inte cirkulerar i hjärnan så är kroppen död, men vad är det som säger att inte själen lever vidare? Så vitt jag vet har vetenskapen ännu inte lyckats bevisa motsatsen i alla fall...

Om det nu är så som du så tvärsäkert säger, så har det väl knappast gjort någon skada för mig att tro på det jag gör? Lurad skulle jag ju bara kunna känna mig om jag faktiskt fanns kvar efter döden på nåt sätt och kunde känna "attans, nu har jag lurat mig själv!" och varför skulle jag då känna mig lurad om jag inte fanns kvar i någon dimension? Snurrigt..

Om man nu ger sig in i psykologins värld så fanns det ju en herre som hette Carl Jung som talade om det "medvetna och det omedvetna jaget". Det finns alltså nåt inom den proffessionella vetenskapen som existerar utan att det går att förklara eller mäta med vetenskapliga metoder, detta har människan vetat sedan lång tid tillbaka.
Citat av dr. Brian L.Weiss, psykiater och docent vid University of Miami School of Medicine i Florida:
"Genom hela sin historia har mänskligheten gjort motsånd mot förändringar och nya idéer. När Galilei i sin nykonstruerade kikare upptäckte Jupiters månar vägrade hans tids atronomer att ens titta på dem, och bortförklarade dem med att Galileis linser måste vara felaktigt slipade. De reagerade på det viset för att månarnas existens stod i konflikt med den trosföreställningar om verkligheten som de själva hade accepterat. På liknande sätt förhåller det sig i våra dagar med psykiatriker och andra terapeuter som vägrar att undersöka och värdera de bevis som föreligger när det gäller överlevnad av den fysiska döden och tidigare-liv-minnen. De fortsätter att blunda energiskt."

Jag menar bara att det vi antar för sant, hela tiden förändras. Det som människan "visste" för 100 år sedan stämmer inte alls idag. Tills den dagen kommer då vi med "vetenskapliga" metoder kan säga att ett liv utöver det fysiska vi lever just nu inte existerar så tycker jag det verkar ignorant att påstå att det inte gör det..

Om det finns någon vetenskaplig förklaring på hur människor under hypnos plötsligt börjar tala ett främmande språk, tex latin eller hebreiska, eller beskriver platser så som de såg ut för flera hundra år sedan utan att ha tidigare kunskaper om detta så är jag väldigt nyfiken på att höra den..

Så du menar att hjärnan alldeles på egen hand kan göra tidsresor tillbaka i tiden för att besöka dessa platser så att personen i fråga sedan kan beskriva dem, det var nästan ännu "flummigare" än det jag tror på...