Skulle du kunna tänka dig att sätta dina barn i Waldorfskola?

Nej, jag är inte överens med den filosofin.

V ad jag främst har emot Waldorf-pedagogiken är att den antroposofiska filosofin bakom är lite för sektliknande, vilket också förstärks genom att waldorf-skolor ofta är så slutna.

Deras undervisningsmetod som betsår i att man läser ämnena mer som block, går långsamt fram och har små grupper kan verka mjuk och bra, men jag tror att det kan hämam många barn som behöver större utmaningar och mer stimulans. En väns dotter började i waldorf-skola och kunde redan läsa när hon började. Inte förrän i tvfåan lärde sig de andraq barnen att läsa, och då hade den här tjejen fått sitta med och träna med dem utan att få egna uppgifter, i två år...

Nej, de har en idé om vart/hur barn ska vara i olika stadier, och då hålls man tillbaka om man nått längre...

Det är något som genomsyrar verksamheten, inte något som det bedrivs regelrätt undervisning i.

Själv är jag pagan, "nyhedning" (brukar kategoriseras under New Age) och lever ett liv som till viss del stämmer överens med antroposofernas - när det gäller miljötänkande bl a. Men jag tycker antroposoferna är för flummiga, för teknik- och modernitets-fientliga (bl a till medicin) och för kristna.

Jag har några vänner och bekanta som gått på Waldorfskola/förskola, arbetar där eller har haft barn där. Ingen som har i nuläget. De har olika erfarnheter, men baserat på det jag har hört från dem, både det positiva och det negatvia åsikter och erfarenheter, samt det jag läst om Waldorfpedagogik och antroposofi så vill jag inte ha mina barn där. Det passar inte min livssyn och inte mina barns sätt att vara. Så enkelt är det.

Men nu handlar det om att små barn i bland faktiskt är otroligt nyfikna på bokstäver och att läsa och skriva! Min dotter chockade oss genom att plötsligt bara kunna skriva en dag, utan att vi lärt henne särskilt. Då var hon 4 år och 1 månad gammal. hade hon gått på Waldorfförskola/skola hade hon alltså kunna fått vänta 3 år på att den kunskapen skulle erkännas!

Vad är det för ett resonemang?

Min dotter är fantastiskt duktig på att teckna också, och får betydligt mycket mer uppmärksamhet och uppskattning för det än för att hon kan läsa "3 år för tidigt".
Frågan är ju vad hon komemr att få mest nytta av. Att kunna utrycka sig i bilder är fantastiskt, men att erövra läs- och skrivspråket är väldigt, väldigt viktigt. Om vi negligerade hennes utveckling skulle hon kanske tappa sugen totalt.

Vi och vi, vi föräldrar uppmuntrar henne nog mest för att hon är den hon är, helt enkelt.

Fast jag känner att de verkar vara för insnöade på att köra sitt eget race...
Och, som sagt, jag är inget antroposofi-fan. Jag skulle inte sätta mitt barn i någon friskola med inriktining jag inte känner att jag kan komma överens med.

Nej, men det finns anledning att vara en smula öppen och intresserad av andra synsätt. Annars tenderar de egna idderna att stagnera.

Nja, jag baserar ju min åsikt på de erfarenheter jag har av pedagogiken, som komemr av studier, de kontakter jag själv har haft med waldorf i synnerhet och antroposofin i allmänhet, och vänner & bekanta mede skiftande erfarnheter av egen/egna barns waldorfskolgång.

Att påstå att andra har bättre ideer och att vara öppen gentemot intryck från andra håll, är väl ändå inte samma sak...

Fast det handlar ju inte om vad som rymms i pedagogiken, utan synen på pedagogiken...

Nej, jag säger inte emot mig själv, möjligtvis uttrycker jag mig lite luddigt.

Självklart kommer min åsikt om bristen på öppenhet genetmot andra pedagogiker från den erfarenhet, den kontakt jag haft med pedagogiken i fråga. Alltså, det jag fått med mig från studier, möten och diskussioner med Waldorf-elver och föräldrar, etc. Det är min personliga erfarenhet och åsikt, men jag vet att jag delar den med åtminstone några till.

Här är den pedagogik jag har fastnat för. Där poängteras vikten av en "levande" , dynamnisk pedagogik i ett förändeligt samhälle:

OM REGGIO EMILIA
Vad är Reggio Emilia?
Reggio Emilia är en stad i norra Italien. Reggio Emilia har också blivit ett begrepp som står för den pedagogiska filosofi som under femtio år har utvecklats i stadens kommunala förskolor. Den pedagogiska filosofin från den lilla staden har väckt ett stort intresse och engagemang i många delar av världen. Reggio Emilia-inspirationen finns i USA, Sydkorea, Australien, i hela Skandinavien och i flera andra europeiska länder. "Ett barn har hundra språk" skrevs av Loris Malaguzzi som under många år var chef för de kommunala förskolorna i Reggio Emilia. Dikten uttrycker grundläggande tankar i den pedagogiska filosofin. Man anser att nytänkande innebär gränsöverskridande på många olika sätt. Ett exempel är att man kombinerar avancerat teorietiskt arbete med en levande praktik med barnen. Man arbetar med lek och arbete, verklighet och fantasi och med många olika uttryck samtidigt. Ett annat exempel på den gränsöverskridande hållningen är att pedagogerna i Reggio Emilia samarbetar med forskare och andra inom vitt skilda områden, som t ex hjärnforskning och design .
Den pedagogiska filosofin står också för:
- ett pedagogiskt arbetssätt, förankrat i en djupt humanistisk livshållning som bygger på en stark tro på människans möjligheter, en djup respekt för barnet samt en en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta, med en stark inneboende drivkraft att utforska världen. Loris Malaguzzi har sagt: "Jag tror att de ord som bäst sammanfattar vår verksamhet är utforskande och delaktighet."
- bejakandet av subjektivitet, olikhet, solidaritet, samarbete och en tro på att man genom att bekräfta barnens individualitet och rättigheter på sikt kan förändra världen i en allt mer demokratisk riktning.
- en pedagogik som ständigt förnyas och utvecklas, med barnens behov som utgångspunkt och i takt med det moderna samhällets snabba förändring. Därför står inte Reggio Emilia för ett pedagogiskt program som man kan "ta över" eller kopiera. Man kan däremot inspireras av grundtankarna och filosofin för att utveckla dem i sitt eget sammanhang, utifrån sina egna förutsättningar. Den pedagogiska filosofin fungerar också som inspiration i sammanhang utanför förskolan och skolan. I Sverige har t ex representanter från både näringslivet, socialvården och olika vetenskapliga områden visat sitt intresse.
(www.reggioemilia.se)

Det är min erfarenhet, och en hel del andras, att många som är anhängare av Waldorfpedagogiken inte är öppna för andra synsättet på det sättet att de anser att de har den enda rätta pedagogiska vägen.
Inom de flesta pedagogiker anser man ju självklart att "den egna läran" är den bästa, men har också ofta en lyhördhet och öppenhet mot andra tankar. Man anser att andra pedagogiska inriktningar är goda strävare mot samma mål, även om man själv hittat en bättre väg. Man är inte heller främmande att ta intryck av varandra, lära av varandras pedagogiska takar, vilket jag upplever att många inom Waldorfpedagogiken är.

Andrea:
De flesta jag känner som har haft kontakt med Waldorf är också förhållandevis "normala" människor (hur man nu är när man är normal), men det går ju inte att undgå att man under hela sin skolgång i en Waldorf-skola påverkas, direkt eller indirekt, av antroposofernas och Rudolf Steiners idéer. Det är inget jag skulle vilja utsätta mina barn för.

Mikis mamma: Självklart gör man det som man tror är bäst för ens barn, och det är allas rättighet att välja. Men väljer man en skola åt sina barn, måste man tänka på att skolans inrikting, oavsett deras förmåga att "vara snälla och kunna ta hand om en s barn", påverkar barnet, direkt elelr indirekt. Och jag är tveksam, apropå det du skriver längst ner i ditt inlägg, att flera av de inriktining, sekter och religiösa samfund du räknar upp de facto ger et barn värderingar som kan räknas till sunda.