Hejdå pappa!

Jag känner igen alla era känslor kring att förlora sin pappa. Jag sa farväl till min pappa precis efter det att han dog och då var han fortfarande varm och kändes som vanligt när man rörde vid honom. Jag valde att inte se honom i kistan, jag skickade bara med ett brev som jag ville att han skulle ha med sig. Snart är det gravsättning och det är en märklig känsla att pappas skal kommer rymmas i den lilla urnan. Min pappa var ju så fantastisk och betydde så oerhört mycket för mig och för så många andra. Jag tror liksom många andra av er att han egentligen är någon annan stans, det är bara skalet som finns i urnan....

kramar till er alla som förlorat någon man älskar