Som rubriken lyder:
Vad är det rimligt att förvänta sig att en 19-åring som tjänar egna pengar ska betala hemma?
Hon bor hemma och disponerar tv, telefon, internet, mat, hygien, mm mm helt fritt. Hon har nu fast jobb, fick sin andra lön denna månad. Hon tog själv upp att hon ska börja betala för sig (bra!) och nu undrar jag vad som är vettigt att sätta som hennes del?
Nu kollade jag upp på konsumentverkets sida vad de rekomenderar och det är 3 440 kr per månad. Det är ca 4000 kr. mindre än vad de beräknar kostnaden att bli för samma tonåring i egen lägenhet.
Tack för era synpunkter!
Ja, nog kostar det alltid!
Jag kan ju märka stor skillnad på kostnaden då hon inte är hemma, tex sover hos pojkvännen eller är bortrest. Stor skillnad! 
pulmones, hpller helt med dig!
Det är bl a därför jag frågar. Jag vill ju att hon ska bli självständig och klara sig själv den dagen då hon flyttar hemifrån.
tack för alla svar!
Ja vi ska prata om det och naturligtvis får hon säga själv också hur hon tänker. DEt var ju hon själv som tog upp det, och jag är så glad över det, det visar på mognad tycker jag!
Men en riktlinje är ju det som konsumentverket säger, och så är det alltså 3 440. Tycker det låter rimligt....
Hon tjänar bra och kommer att ha råd att spara ändå. Och hon vill flytta hemifrån snart!
väldigt olika hur man gör ser jag....
vi har ännu inte pratat och bestämt nåt
hon jobbar hela dagarna och är trött så hon orkar inte ta upp det samtalet. har bara sagt att hon har ett förslag.... 
Om min ekonomi vore sådan att jag inte behövde hennes bidrag s¨å vore det ingen fråga. jag kan inte spara och lägga undan några pengar jag behöver varje krona för att klara basbehoven.
Vi har kommit överens om 2500 och det är jättebra.
Det var ju hon själv som tog upp frågan och hon vill bidra. Vi har pratat om saken och har en god överenskommelse så det känns bara bra.
ebben det är en bra tanke...
hon sparar själv nu, och på nåt sätt känns det ändå bra att hon får ta det ansvaret s jälv...
Svar till kamomil:
Det är inte så lätt för ungdomar att få egen bostad , åtminstone inte här där vi bor. Hon har sökt ett bra tag. Men jag tycker heller inte att det är jättebrådskande, hon är bara 19 år och har sitt första riktiga jobb. Den dag hon får en bostad och flyttar hemifrån kommer jag såklart att glädjas med henne, men jag kan inte bara knuffa ut henne ur boet!