Jag har hittat min biologiska mamma!

Pappa är helt överväldigad och tycker att detta är hur kul som helst. Han är bara rätt igenom glad.
Mamma är jag lite osäker på. Hon har inte sagt något om att hon inte skulle gilla det. Fram till innan jag hittade henne har hon alltid stöttat mig, och gör väl nu också.
Men hon pratar aldrig spontant om det, utan det är alltid jag som drar upp det. Hon frågar aldrig någonting.
Vi har haft lite lätt att bli osams sista tiden, jag tror det beror på detta.

Pratade med henne igår och sa att mamma blir man inte efter 31 år bara sådär POFF, utan mamma är den som har bevisat alla år att hon är mamma.
Jag älskar min mamma och min mamma bor i Sverige!

Du har ju blivit en lipsill

Ja, det är alla känslor på samma gång, går inte att varken fatta eller beskriva

Håller på att knåpa ihop ett album med bilder på mig från jag är liten fram tills nu.
Ska bara skriva lite på dom när det är tagit också.

Hade tänkt ha det färdigt till jul, men så blev det tyvärr inte.

ja, en väldigt snabb...

Tror jag är körd i spanska språket

hennes handstil och mina ögon passar inte så bra ihop

har försökt att se, men det blir ingen översättning som låter bra, eller om det ens blir någon överhuvudtaget
Dåliga översättnings program...

TACK

Har fått låna en bok med nybörjarspanska och 3 cd-skivor till.

Spanska är INTE lätt, det går ju så himla fort och tillslut blir det bara som tjatter i öronen.
Verkar inte ha det i blodet som en trodde hahaha