Jaha, jag hänger på här. Vi har haft tre missfall på mindre än två år. Igår var vi på Sophiahemmet och hoppades få se mer än det lilla pickande hjärtat vi fick se för en och en halv vecka sedan, men det hade gett upp helt. Nu väntar jag på blödningen. 
Vi gjorde en missfallsundersökning i våras som visade att allt var bra.
Jag är fortfarande ganska chockad. Det finns ingen gud.
KRAM till er andra,
MrsH
Hej på er,
Nu äntligen har blödningen satt igång. Det gör ganska ont, men jag vet ju tyvärr att det blir värre. Hade velat att detta skulle "avklaras" i helgen, så att jag kan jobba i veckan, eller att det skulle vänta till på torsdag då vi ska till läkaren som lovade skrapning om inget hänt då. Men det går ju inte att styra.
Min man har samlat massa info om tidiga mf. Nu ska vi ställa läkaren mot väggen; han är docent i infertilitet och verkar liksom inte ta oss på allvar. Hans mål är graviditet och vårt är bäbis! Mamma sa till mig imorse att hon inte tyckte att vi skulle utsätta oss mer för det här, att det är för smärtsamt. Och visst gör det ont? Men att ge upp kan vi inte tänka oss just nu.
KRAM på er!
MrsH