Usch fy fan vad hemskt. Det är min mardröm att få ett sånt barn. Har ingen aning om vad man ska ta sig till.
Har barnet ingen förmåga att känna skam/skuld? För är det inte så att empati är inget ett barn föds med, det måste läras in? Men att barnet kan känna skam måste ju vara en förutsättning för det.
Kan man utreda på nåt sätt?
Om barnet nu inte känner skuld eller skam, så skulle jag undersöka möjligheten till att få barnet utrett. Därefter borde ni ju få veta vilken hjälp barnet måste ha.
Tänk vad otäckt om det hela blir långsamt värre utan att ni märker nåt? Man brukar ju vänja sig vid små gradvisa förändringar utan att direkt se att det är fel.
Ingen som har erfarenhet av barn med personlighetsstörningar?
Knuffar också!!
Förstår att det måste vara ett otroligt känsligt ämne att ta upp TS. Hoppas nån med erfarenhet kan berätta lite mer.
Kanske ska du byta namn på tråden till "kan mitt barn vara psycho" eller nåt istället, så den "syns" mer.
Och du behöver ju inte säga att det är ditt bonus, för då får man bara en massa präktiga tillsägelser om att man ska vara så tacksam för att ha fått ett extra barn och att bonusbarnet minsann inte valt situationen själv, har jag märkt.
En vän till mig har aspbergers, han är visserligen vuxen men säger själv att han VET att andra har känslor, men han kan inte relatrea till det. Ett exempel; han förstår inte att leende och skratt hör ihop med att vara glad och tvärtom. Han VET det nu, men han kan inte relatera till det utan det rä mer som att, Jaha, personen ler, han/hon är glad för något. Men han känner inget behov av att själv le så som du och jag.
Hur fick han hjälp med att ta reda på att han hade Aspbergers? För om något sådant konstateras måste det ju finnas hjälp för både barnet och familjen?
Ja det är svårt, han fick diagnosen nyss i 18 årsåldern, bara ca 3 år sen alltså.
Fick ni reda på hur det går till med en utredning? Och om det är möjligt att göra när barnet är så litet?
Jag tror det bästa vore om pappa och mamman (som väl är vårdnashavare) tar kontakt med BUP. Man kan förstöra så mycket om man håller på och "ställer diagnoser" själv. Det kan låsa sig och man kan sätta etiketter på barnen. De tror de inte har nån empati eftersom man sagt det till dem, t.ex. Menar inte att du gjort det!!!
Min mamma sa när jag var liten att jag var egoistisk. Det var jag, för 20 år sen! Nu är jag allt annat än egoistisk, har gått till överdrift åt andra hållet enligt alla, även mamma. Trots det ser jag mig själv nånstans som egoist.
Kanske spårade ur lite nu men kontakta BUP. Det var väl vad jag ville säga:)
Anonym (orolig) skrev 2008-10-27 10:21:01 följande: