Klarar dom infektioner bra?

De flesta prematurer får någon infektion den första tiden. En del i blodet, en del något annat. Vår kille fick sin 1a när vi varit hemma i 2 veckor. Hög puls och jätehög feber. Vi blev inlagda med honom 5 dagar igen då på neo och han fick antibiotika dropp. Jag säger inte att det är ngt alla får- men många och det brukar gå väldigt bra. Jag tror att du håller på att "landa" efter allt ni varit med om. Då kommer oron och mycket känns värre än det är. Ställ massor av frågor till personalen-fråga om ALLT du undrar över!!!Det är alltid bättre att veta än att undra!Lycka till med allt nu-kramar till dig & lilla fina Mimmi!//M

Åh så jobbigt- men det känner jag 3 andra prematurer minst, som också haft. Det blir antibiotika då...En del prematurer "dansar" sig igenom neo-tiden och skipper allt jobbigt, men de allra flesta får ngt, typ sepsis, serratia eller ngt annat. Nu får ni ha det så skönt ni kan-och ni är ju på ett proffsigt ställe där de varit med om detta många ggr förut!...skickar styrkekramar till er!

Och det får man lov att vara! Du är ju i en helt ny och oväntad situation-första barnet och så är hon så liten! Och så går allt bra, sen kommer ett bakslag...såhär är tyvärr neo-tiden för de allra flesta. man pendlar mllan olika känslor hela tiden och till slut mår man inte bra. Se bara till att du får prata av dig! Har du träffat psykologen på avdelningen ännu- se till att försöka ta ett samtal med henne eller honom för de finns där för att hjälpa oss reda ut alla känslor och oro. det här är inget man klarar helt själv...Tänk på dig själv och din kille och Mimmi, ni måste få tid att andas ut efter det som varit.Kraaam M

Eftersom hon kom tidigt har hon haft nålar i navelkärlen, både för mediciner men också för blodprovstagning mm. På en del små opererar man in en nål (kateter) i armen som man har till att bla mäta blodtrycket med. Där man satt nål får man en sk. Ingång- det är via dessa ingångar det ibland kommer in bakterier. Sepsis är blodförgiftning och drabbar många prematurer. De tre jag kan komma på nu blev ALLA friska på någon vecka och mår i dag bra. Min lille kille som ju föddes i v 26 i januari-har fått ngn infektion och hostar nu hela tiden. Vi är också oroliga och rädda. Såhär har jag känt med mina andra 3 barn också (speciellt den 1e, som var kärnfrisk och fullgången!) men det är ju speciellt med prematurer. De är känsligare och man måste hela tiden tänka på saker som "vanliga" småbarnsföräldrar kan strunta i. Vi har handsprit hemma-i varje rum. Får vi besök så måste de sprita sig. Ev. vänner och barn som röker får by´ta kläder i hallen innan vi släpper in dem mm. Vi kan inte gå på fik eller stormarknader eller ens ta med honom in i en vanlig affär. men detta lär man sig också, Mimmi är bara en vecka. Jag var ett vrak hela första månaden på neo- sen var det lugnt nån vecka och sen hände ngt och man bev orolig igen.Jag kan inte heller lova något-men hon kommer att bli bättre och starkare, och så småningom kommer den här tiden att blekna när ni har en liten mjuk och go tjej hemma hos er!Titta gärna på bilderna i mitt galleri- där kan du se hur otroligt liten och sjuk han var och hur mullig och fin han är nu! Mirakel händer!!!Kram!

Hej! Två av mina flickor (födda v. 29+3) hade sepsis (blodförgiftning) + andra jobbiga infektioner ofta de första 5 levnadsveckorna. Första gången det hände den minsta (då vägde hon runt 900g) höll jag på att svimma, ville bara därifrån.De får alltid en mycket bred antibiotika som slår ut alla elaka bakterier, och ofta blodtransfusioner pga. lågt blodvärde.Läkarna i neonatalvården är några av de allra bästa på de flesta ställen, (fast en del verkar vara muppar), och de gör verkligen allt för att rädda varje liten unge, annars hade de inte jobbat där.Hang in there - det är jobbigt som f* men ni kommer att gå starkare ur det här tillsammans!