Var går gränsen??

Jag har en son som vissa försöker hitta alla fel de bara kan hitta.
För mig går gränsen när mitt barn mår dåligt över det den råkat ut för. Det som är litet för någon kan vara stort för en annan!

Du har helt rätt. Ibland är man rädd att det ska bli värre för ens barn om man reagerar. Men så kanske det var mer när jag var barn. Idag kan ju vem som helst bli retat. Inte alls den osäkra, lite annorlunda typen utan snarare dom som är starka. Det är tragiskt att vissa ska råka ut för detta.

Jag vill minnas att forskningen pratar om att mobbning är "Negativa handlingar upprepade över längre tid". Negativa handlingar är upp till den som blir utsatt att säga. Sen brukar det även finnas inslag av maktobalans, d.v.s. att offret har mindre möjlighet än förövaren att skydda sig (flera förövare, en märkbart starkare förövare). Så tycker lagen och forskningen, du måste bestämma vad du tycker och försöka skydda ditt barn.

Usch vad jobbigt! Kommer så väl ihåg killarna i min klass på högstadiet, det enda dom kunde var att sitta och leta fel, genera en inför alla, säga en massa stöddiga och taskiga kommentarer osv.. Jag mådde skit på högstadiet och i den åldern är man också extra skör. Säg åt klassföreståndaren att göra nåt (utan att killarna vet) för annars kan dom börja klanka ner på henne just på grund av den orsaken.

Det måste bli en ändring och blir det inte det så måste man söka andra lösningar.

Jag tycker du ska gå in och titta lite på friends hemsida. Där finns information om just mobbning, vad det är etc. Om du sedan går in på länken "Skola" uppe till höger, så finns det särskilda sidor för föräldrar. Riktigt bra.

www.friends.se

Lycka till önskar en mammaledig lärare som arbetar i antimobbningsgrupp.