Född 27+1. Behöver nån att prata med...

hej :)
Jag fick ju min tös i 27+3. Vi fick föda på ett annat sjukhus som var bättre på dessa små, bara det var jobbigt att inte vara hemma.
Sammanlagt låg vi på sjukhus ca 3,5 mån och sedan hemsjukvårdi ca 4 veckor har jag för mig. Min tjej hade ett kärl i hjärtat som stod öppet ( detta ska stängas när de andas luft ) så hon hade så stort syrgas behov, som slutade i en hjärtOP. Hade inte detta varit öppet hade nog vårdtiden vrit mindre.
Vi fick vara mkt delaktiga i vården, vi bytade på henne, sondade henne m.m. Det enda vi inte gjorde var att sätta på hennes CPAP.
Tycker du ska begära läkarsamtal och prata med dom, skriv ner dina frågor. Det hjälper faktiskt. fråga allt du kommer på.
Att hon inte har respirator är ju jättebra, det är bra tecken från lungorna.
Korrigerat är lite knepigt, men om du tänker så här:
När hon fyller ett år, är hon korrigerad 9 mån. du "drar" av den tiden man är född tidig, alltså 3 mån. Hmm klara det nu haha
Glöm inte att du har rätt att ställa krav och begära svar. Det underlättar om du hittar nån sköterska du kan anförtro dej för och fråga om du är osäker.
Sedan får man heller inte glömma att ibland ge sig av från neo och sjukhus miljö, annars orkar man inte, det behöver man inte ha dåligt samvete för. Åk hem o fika med nån ibland och så!
Du får gärna ställa fler frågor, jg svarar gärna!

jag tror dom förbereder er på att oftast åker man inte hem förrän ungefär den tiden dom skulle varit födda. Du kommer märka längst vägen att alla planer som inte håller blir en besvikelse. Jag vet bla man fick o vänta på att hon skulle lämna CPAPen, men det tog längre tid än dom trodde, sen vänta man på att hon skulle få värmesäng istället för kuvös, och det tog oxå lite längre tid än dom trodde. Så jag tror man är försiktig med sånna besked om hemgång, man vet ju aldrig med säkerthet hur vägen dit ser ut!

Men som jag skrev i första, försök sen när ni är mer bekväma och allt har sjunkit in, att ni verkligen försöker komma ifrån ibland. Vi bodde 6 mil hemifrån på första sjukhuset, och ibland åkte vi hem en efterm till våra föräldrar och så. Jag kände det hjälpte mig mkt att vara stark och hålla ut. Dåligt samvete kommer du ha för ditt barn tills det är vuxet så försök int fundera över det :)