• Anonym

    Om att "ställa upp" för husfridens skull...

    Jag har många gånger läst här på FL om kvinnor som "ställer upp" för husfridens skull. De skriver i samma anda att det ju oftast blir trevligt och mysigt trots att man inte ville från första början. Jag blir alltid lika upprörd över detta. Att den ena parten initialt ska övervinna sin egen motvilja (pga trötthet eller annat som drabbar en småbarnsförälder) för att behålla ett slags normaltillstånd i familjen och undvika det gnat och tjat som kommer om man inte "ställer upp".

    En kompis till mig var på en föreläsning nu i veckan och det var med en sk sexolog som arbetade med par som stagnerat i sexlivet av olika anledningar. Denna kvinna hade en liknelse där hon berättade om hur man (kvinnan) kunde välja hur hon skulle hantera en invit från sin make. Det handlade om att mannen föreslog att de skulle gå på en hockeymatch men kvinnan var egentligen för trött och ville bara vara hemma och vila. Föreläsaren menade då att hon kunde välja att faktiskt följa med, kanske skulle hon vara den som skrek högst och om så inte var fallet så kunde hon välja att se det som att hon gjorde det för deras skull. Kanske hade hon lite halvtråkigt men det var ju i varjefall roligt att göra något tillsammans. Detta var alltså en liknelse för hur kvinnan i detta fall skulle kunna bjuda till lite lättare. Visst finns chansen att hon är den som skriker högst t.o.m. flera av gångerna men vad händer de gånger hon faktiskt inte vill? De gånger hon bara väntar på att det ska ta slut. Ska hon då tänka att detta gör jag för vår skull, detta är en bra uppoffring? Vad händer med hennes självbild, vad händer i själen när hon ligger där och väntar på att han ska bli färdig? Vad händer med sexlusten efter att hon en gång utsatt sig för detta? Vad händer på längre sikt med relationen?

    Jag tror inte på att man ska ställa upp. Har man inte lust till varandra eller på sex överhuvudtaget så beror det på nägonting annat än just bristen på sex. En fråga man kan ställa sig - om man tycker det är OK att ställa upp - är om ni önskar att er dotter ställer upp i framtiden.

    Vad tycker ni andra? Berätta gärna hur ni hanterar känslorna med detta att "ställa upp", om det är något som ni gör.

  • Svar på tråden Om att "ställa upp" för husfridens skull...
  • Anonym (z)

    Tycker som du, antingen vill man eller inte. Det funkar inte att låtsas, risken finns att man hamnar i ett mönster där man offrar sig även inom andra områden då och då.

  • Anonym (Love)

    Har man sex när man inte vill så hamnar man i en nedåtgående spiral, och vill ännu mindre nästa gång...

    Har vi upptäckt efter 8 år tillsammans. Nu håller vi på att försöka lappa ihop det, och få sexlivet att fungera igen.

  • Casino chick

    Jag ställer upp ibland, för jag vet att jag ALLTID blir tänd efter en liten stund. Sex är ju skönt ju.

  • anzita

    Ibland behöver man "köras i gång" innan man upptäcker att lusten finns där.

    Men det är inte samma sak som att ställa upp. Bättre att mannen förför sin kvinna, det brukar funka!

  • Anonym

    Jag gör det ibland fast jag inte har riktigt lust. Vet att jag tycker det är skönt sen, så jag får övervinna min ovilja ibland, annars skulle det aldrig bli av, och då får man ju inget samliv alls.
    Tycker inte att det är för husfridens skull, det är för vårt äktenskaps skull som jag gör det ibland fast jag inte har lust.
    Och jag håller med som någon sa, det är mer så att han förför mig, och skulle jag avvisa honom varje gång för att jag är lite trött så skulle vi få ett väldigt tråkigt äktenskap!
    Tänker tvärtom - vad skulle jag ha tyckt om han sa nej varje gång jag försökte - hemskt!

  • Anonym

    Han vill varje dag och jag vill 1-2 gånger per år. Jag har inte hittat nån annan lösning än att "ställa upp". Var till och med till doktorn för att få hjälp en gång, men hon sa att det nog var åldern och en tillfällig svacka.

  • Anonym (IBLAND..)

    Ibland har min man svårt att somna och ligger liksom och suckar. Då vet jag att han egentligen vill älska lite så att han får ro att somna. Ibland så bryr jag mig inte och ignorerar honom men ibland så frågar jag om han vill älska lite. Och då ställer jag halvsovande upp fast jag inte är sugen. Jag bjuder helt enkelt på det. Jag får värme och närhet och han blir lycklig en stund och somnar gott. Det är inget märkligt, tycker jag.

  • Eisa

    Ställa upp för att killen vill har aldrig lett till något bra sex för mig. Det är fruktansvärt obekvämt men ganska lättande efteråt för nu kanske man slipper ett tag, tänker man.

    Det ska inte behöva vara så. Det är förödande för sexlusten.

  • Anonym (Gucci)

    Han betalar en lyxväska per månad om jag ger sex en gång i veckan. 

  • Anonym (B)
    Anonym (Gucci) skrev 2024-11-15 21:04:46 följande:

    Han betalar en lyxväska per månad om jag ger sex en gång i veckan. 


    Var det den äldsta tråd du kunde hitta? En tråd från 2008.
  • Anonym (Sjukt synsätt)

    Nej, aldrig. Då hade jag ju bara bekräftat att min sexlust är mindre betydelsefull än hans. Att killens sexuella behov ska uppfyllas på bekostnad av mitt eget välbefinnande.

    Jag använder inte min sexualitet på det sättet, som en uppoffring. Min lust är lika mycket värd som mannens. Nåt annat går jag inte med på i fråga om sexuella värderingar.

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym skrev 2008-10-05 02:33:06 följande:
    Om att "ställa upp" för husfridens skull...

    Jag har många gånger läst här på FL om kvinnor som "ställer upp" för husfridens skull. De skriver i samma anda att det ju oftast blir trevligt och mysigt trots att man inte ville från första början. Jag blir alltid lika upprörd över detta. Att den ena parten initialt ska övervinna sin egen motvilja (pga trötthet eller annat som drabbar en småbarnsförälder) för att behålla ett slags normaltillstånd i familjen och undvika det gnat och tjat som kommer om man inte "ställer upp".

    En kompis till mig var på en föreläsning nu i veckan och det var med en sk sexolog som arbetade med par som stagnerat i sexlivet av olika anledningar. Denna kvinna hade en liknelse där hon berättade om hur man (kvinnan) kunde välja hur hon skulle hantera en invit från sin make. Det handlade om att mannen föreslog att de skulle gå på en hockeymatch men kvinnan var egentligen för trött och ville bara vara hemma och vila. Föreläsaren menade då att hon kunde välja att faktiskt följa med, kanske skulle hon vara den som skrek högst och om så inte var fallet så kunde hon välja att se det som att hon gjorde det för deras skull. Kanske hade hon lite halvtråkigt men det var ju i varjefall roligt att göra något tillsammans. Detta var alltså en liknelse för hur kvinnan i detta fall skulle kunna bjuda till lite lättare. Visst finns chansen att hon är den som skriker högst t.o.m. flera av gångerna men vad händer de gånger hon faktiskt inte vill? De gånger hon bara väntar på att det ska ta slut. Ska hon då tänka att detta gör jag för vår skull, detta är en bra uppoffring? Vad händer med hennes självbild, vad händer i själen när hon ligger där och väntar på att han ska bli färdig? Vad händer med sexlusten efter att hon en gång utsatt sig för detta? Vad händer på längre sikt med relationen?

    Jag tror inte på att man ska ställa upp. Har man inte lust till varandra eller på sex överhuvudtaget så beror det på nägonting annat än just bristen på sex. En fråga man kan ställa sig - om man tycker det är OK att ställa upp - är om ni önskar att er dotter ställer upp i framtiden.

    Vad tycker ni andra? Berätta gärna hur ni hanterar känslorna med detta att "ställa upp", om det är något som ni gör.


    Intressant liknelse, för jag skulle mycket hellre sexa en stund även om jag inte hade så stor lust, än att plåga mig igenom en hel hockeymatch. Men det är jag det :)

    Sen fattar jag att det bara var ett exempel, men lite kul.

    Det är skillnad på att inte ha så stor lust och att inte ha lust alls. Jag har aldrig haft sex med min man fast jag absolut inte velat. Det blir bara dåligt. Däremot har jag ibland haft det fast jag inte har varit så sugen, men det ändå har känts ok, för jag vet att jag BLIR sugen efter ett tag, och även om jag inte blir jättetänd så är det skönt för honom och jag älskar närheten och intimiteten och det räcker långt för mig.

    För mig handlar det om att vårda relationen, inte att ställa upp på vad som helst. 

    Om man inte vill ha sex alls, måste man börja med att försöka ta reda på orsaken. Hur mår relationen i övrigt? Hur ser ansvarsfördelning mm ut? Är det mycket fokus på just sex, eller får annan närhet och intimitet utrymme? Ger partnern ömhet? Osv.

    Sen har jag inte en man som vill varje dag medan jag vill några gånger om året. Våra behov skiljer sig inte jättemycket åt. Båda vill ha sex, även om lusten går upp och ner. Vi försöker få till det någon gång i veckan åtminstone. Min man skulle nog egentligen vilja lite oftare, men varje dag skulle han aldrig orka. Ibland är det han som inte vill, t ex om han är väldigt trött och/eller stressad. Självklart respekterar jag det, men ingen av oss skulle vilja leva i ett sexlöst förhållande, inte i längden.
  • Anonym (abc123)
    Anonym (B) skrev 2024-11-15 21:14:40 följande:
    Var det den äldsta tråd du kunde hitta? En tråd från 2008.
    Vi kan ju kalla det för en favorit i repris.
Svar på tråden Om att "ställa upp" för husfridens skull...