bonusbarn... på gott o ont...

jag är gift med en man som har två döttrar sen tidigare på 13 resp 15 år. Vi har en gemensam dotter på 14 mån.
Vi har hamnat i en helt ofattbar situation..
Tjejernas bio mamma är helt rubbad... hon är för det första manodepressiv, har ytterligare en son på ca 2,5 år med ett one night stand...
Vi har hos oss ordnade regler, ordning o reda o allt vad det innebär går inte att förklara allt i detalj, medans mamman har det helt tvärt emot. Vår kommunikation med mamman har funkat hyfsat sista halvåret, vi har varit överens om regler o.d,man har kunnat ringa o fråga hur har det gått denna veckan o.d, men nu verkar hon ha fått hjärnblödning eller något. Men hur det än är så har nu 15 åringen valt att bo hos mamma på heltid i 6 mån till en början för hon påstår att hon mår dåligt hos oss o får inte göra vad hon vill, inte ha ett privatliv od tonårs tjafs...
Det tråkiga är att vi precis har gjort om deras rum o de har fått välja färg själva o.d och hon satt o sa att det var så fint o hon skulle aldrig flytta härifrån.. hur kan man då säga att man mår dåligt här..??
Vi frågar oss varför?
Mamman däremot baktalar oss hela tiden, snackar skit om mig som är styvmamma då, jag snokar,rotar i deras saker, har för hårda regler o.d men våra regler har pappan o jag satt upp ihop så det är inte mina regler...
Säger till dottern att pappa lyssnar inte på dig, tror inte på dig,vill inte ställa upp för dig o.d men det är inte sant.
Vi har inte en chans att försvara oss för dottern lyssnar bara på mamma, hon är så manipulerad.
Bio mamman säger till min man (pappan) att han inte har med saken att göra om dottern har sex,blir gravid eller gör en abort.
Men pengar vill skatan ha för allt... underhåll,hjälp med praktiska saker o.d...
Jag är så arg... min man är så besviken och jag oxå för vi har verkligen gjort allt för att vi ska ha en fin relation o ett bra fam liv men det betyder nu ingenting.
Någon mer som känner igen sig eller har några tips om hur man ska hantera sådana här saker?

Ärla Minou

Äldre 21 Sep 21:51

#1

Fortsätt håll dörren öppen för dessa två stackars tonårsbarn! Även om de inte fattar det just nu verkar det på din beskrivning som att de kommer att behöva mycket stöd och kärlek framöver. Även om det kanske dröjer åratal.

Fy vilken hemsk sits. Både för barnen som har en sådan mamma och för din man som ska se sina barn gå igenom detta. Och för dig som står mitt i det.

Om du och din man har gjort allt för att ni ska ha en fin relation så har ni säkert också det i grunden. Och det kommer att betala sig förr eller senare i form av förtroenden från deras sida och att de söker hjälp hos er.

hugomaya

Äldre 21 Sep 21:55

#2

Ärla Minou skrev 2008-09-21 21:51:53 följande:

Fortsätt håll dörren öppen för dessa två stackars tonårsbarn! Även om de inte fattar det just nu verkar det på din beskrivning som att de kommer att behöva mycket stöd och kärlek framöver. Även om det kanske dröjer åratal.Fy vilken hemsk sits. Både för barnen som har en sådan mamma och för din man som ska se sina barn gå igenom detta. Och för dig som står mitt i det.Om du och din man har gjort allt för att ni ska ha en fin relation så har ni säkert också det i grunden. Och det kommer att betala sig förr eller senare i form av förtroenden från deras sida och att de söker hjälp hos er.

Tack.
Men just nu känns det skitjobbigt och jag som sagt står bara mittemellan och får ta en massa skit trots att jag hjälpt dessa två barn med allt från fixa hår,laga kläder,sminka,shoppa,hämta o lämna,tvätta,pynta,pyssla od.... så får jag bara skit idag.
Känns så hårt att ta.
Svårt att försöka vara klok o förståndig,förstående o kärleksfull trots det när man är så arg.

caroline 32

Äldre 21 Sep 21:57

#3

Å det är asjobbigt när det blir sådär !
Hur har barnen bott hos er innan ? Varannan vecka eller på helgerna ?
Kan ni inte vända er till familjerätten och försöka få dem insatta i saken och hjälpa er med kommunikationen er och mamman emellan ? Kanske få hjälp att göra ett avtal som alla ska hålla sig till. Ibland krävs det att det finns på pränt för att det ska funka åt båda håll.

Det är jättesynd om barnen som hamnar i den manipulerade mammans grep, det är svårt för dem att ta sig ur det utan mycket hjälp och stöttning. Jag tror ändå att de vet vad som är rätt eller fel men vågar inte stå emot mamman. Det är mycket vanligt att det är så. Ni är långt i från ensamma om det !

Hoppas det löser sig för er !

hugomaya

Äldre 21 Sep 22:02

#4

caroline 32 skrev 2008-09-21 21:57:06 följande:

Å det är asjobbigt när det blir sådär !Hur har barnen bott hos er innan ? Varannan vecka eller på helgerna ?Kan ni inte vända er till familjerätten och försöka få dem insatta i saken och hjälpa er med kommunikationen er och mamman emellan ? Kanske få hjälp att göra ett avtal som alla ska hålla sig till. Ibland krävs det att det finns på pränt för att det ska funka åt båda håll.Det är jättesynd om barnen som hamnar i den manipulerade mammans grep, det är svårt för dem att ta sig ur det utan mycket hjälp och stöttning. Jag tror ändå att de vet vad som är rätt eller fel men vågar inte stå emot mamman. Det är mycket vanligt att det är så. Ni är långt i från ensamma om det !Hoppas det löser sig för er !

de har bott hos oss varannan vecka. 13 åringen bor kvar så nu också.
15 åringen ska vara hos oss varannan helg säger hon.
Min man o mamman har haft kontakt med familjerätt tidigare och det gav inget tyvärr.
Deras inställning var tyvärr att ni måste försöka lösa situtionen själva.
Vi kan ju aldrig bevisa att tjejen blir manipulerad.

Ärla Minou

Äldre 21 Sep 22:08

#5

hugomaya skrev 2008-09-21 21:55:37 följande:

Ärla Minou skrev 2008-09-21 21:51:53 följande:
Tack.Men just nu känns det skitjobbigt och jag som sagt står bara mittemellan och får ta en massa skit trots att jag hjälpt dessa två barn med allt från fixa hår,laga kläder,sminka,shoppa,hämta o lämna,tvätta,pynta,pyssla od.... så får jag bara skit idag.Känns så hårt att ta.Svårt att försöka vara klok o förståndig,förstående o kärleksfull trots det när man är så arg.

De är ju ganska stora... så jag tänker att det är ok att säga att du känner dig sårad. Att du vill dem väl men känner dig orättvist behandlad. Att du berättar för dem (utan "stora anklagelsen" i rösten) kanske öppnar för dem att berätta saker för dig. Om inte på en gång så kanske med tiden iaf. Det visar ju att du tar relationen med dem på allvar. Att du seriöst vill ha e nbra relation med dem. Ok att tonåringar är väldigt svart-vita i sin syn på tillvaron men lite nåbara är de med prat iaf i lugna stunder. Och sen kanske stora tjejens val inte så mycket är en protest mot er som att hon vill undersöka/testa sin mamma och henner kärlek. Hur som kanske hon ändrat sig om tre månader.

Försöker peppa dig, inte underkänna dig i din besvikelse.

bonusbarn... på gott o ont...

INNEHÅLL