Att ta kontakt med sin svenska biologiska mamma

Jag kan berätta hur jag gjorde. Är svenskadopterad och min biologiska mor bodde jättenära mig när jag var liten (har hon berättat) och när min pappa dog insåg jag att livet snabbt kan förändras och ville då söka upp mina biolgiska rötter. Jag var då 16år. Tog reda på hennes adress via folkbokföringen och det visade sig att hon bodde bara några km bort från oss (hon hade flyttat en bit)..... Åkte förbi hennes lägenhet, kollade i trappen vilken dörr och stod sen utanför och tittade in. Sedan tog det ett tag innan jag skrev ett brev till henne. Berättade lite kort om mig själv samt att jag ville träffa henne om hon ville. Hon hade längtat efter att jag skulle höra av mig hela tiden och blev jätteglad.
Vi träffades någon månad senare och har idag 15år senare fortfarande kontakt och ses ibland.
TS visst finns det en risk att hon inte vill träffa dig men jag tyckte det var värt att chansa, då vet man och behöver inte fundera mer.
Lycka till hur du än gör

Vad häftigt att du fått information om henne! Måste vara skönt att iallafall veta var hon finns.

Känn efter ordentligt hur det känns, förhasta dig inte, kanske känns det skönt en tid att bara veta var hon finns men inte höra av dig ännu. Ni bor så pass nära, kanske är jobbigt om hon nu inte vill ha dig i sitt liv, kanske kan hon komma för nära inpå om hon nu vill träffa dig mycket då ni ändå bor nära. Tänk efter vad du vill ha för relation med henne.

En av mina vänner har ett bortadopterat syskon, som en dag plingade på dörren. Det visade sig att detta varit en välbevarad hemlighet och mamman ville heller inte ha något med sitt bortadopterade barn att göra som inte heller nu fått veta att mamman har dött. Kanske en ovanlig histora, det hoppas jag iallafall. Men förbered dig på att det faktiskt kan bli så.

Lycka till!

Först och främst, tack för alla svar och tips!
Jag har funderat mycket på att skicka ett brev och vad det kan ha för konsekvenser, både positiva och negativa. Det positiva är väl att hon får tid att tänka och att det inte blir lika plötsligt som om jag skulle knacka på utan förvarning. Samtidigt vet jag ju inte om någon annan i hennes familj öppnar hennes brev och på så sätt får reda på det. Eller om hon öppnar det när någon av dem är i närheten. Då lär de ju vilja veta vad det handlar om och på så sätt hamnar min biologiska mamma i en svår situation.
Frågan är ju om hon har berättat för sin familj, men det tror jag inte. Från mina adoptivföräldrar har jag fått reda på att anledningen till att jag adopterades bort var att min biologiska mamma och pappa separerade och min mamma ville inte att jag skulle växa upp utan pappa. Som jag ser det är det ingen skam i ett sådant val som det kanske hade varit om jag varit "ett misstag". Om hon skäms över sitt val förstår jag att hon inte vill att någon ska veta, men samtidigt måste det vara jättesvårt att berätta att man har adopterat bort ett barn för sin "nya" familj. Eller? Jag vet att hon har minst två döttrar och jag förmodar att hon har en man för det stod tre bilar på uppfarten till hennes hus. Så ett brev kan också vara "riskfyllt"...
Att bara knacka på är inte ett alternativ längre då jag har insett vad det kan innebära. Om hon bott själv hade det varit annorlunda men nu när jag vet att hon har familj kan det förstöra för mycket .Jag vill helst inte hamna i samma situation som Penapönas väns familj. Men det känns ju som ett brev kan få den effekten också.
Att ta kontakt med AFO eller familjerätten är också ett jättebra tips. För att få hjälp från AFO måste man tydligen vara medlem och man får ut medlemsblad 3-4 gånger per år. Detta kan tyvärr vara ett problem då jag fortfarande bor hemma och mina adoptivföräldrar inte vet om att jag söker efter min biologiska mamma. Det känns som de inte riktigt skulle förstå och att de tar det som ett svek. Jag har inte jättebra kontakt med min adoptivföräldrar när det gäller kommunikation på det personliga planet. Aldrig riktigt kännt att jag kan prata om vad som helst med varken mamma eller pappa. Jag har frågat om min adoption några gånger och de har svarat men inte verkat särskilt glada över att jag frågar. Så AFO får nog vänta tills jag flyttar hemifrån. Familjerätten verkar ju vara ett bättre alternativ om man nu inte kan be AFO att inte skicka medlemsblad. Hur tar man kontakt med familjerätten? Genom kommunen?

Javisst, ring till kommunens växel och be att få prata med dem som handlägger adoptioner. De finns i varje kommun, däremot är det bara de medelstora och större kommunerna som har en särskild familjerättsgrupp!

Min pappa är svenskadopterad. Hans mamma vill inte veta av varken min pappa (= hennes son) eller oss (= sina 4 barnbarn). Tragiskt, men sant. Hon hade heller inte berättat om pappa för sina andra barn innan vi kontaktade henne. Så kan det vara ibland.

Hej!

Jag tycker du ska ringa henne! Fråga om du stör, om inte prata på! Om du stör säg att hon ska säga till de som lyssnar att det var en försäljare, vilket det finns gott om! Fråga om du kan skicka ett brev! Var modig! Som mamma och med andra efrarenheter tror jag att hon tänker på dig varje dag och jag har svårt att tro att hon inte berättat om dej. MEN visst finns det människor som gör sina val och sen står för dom till 100%, men de är få!!!

Lycka till! Hoppas du orkar skriva i tråden hur det går, det angår ju inte oss men det berör...

Mvh
Arn

Berätta hur det går Jag missade att träffa min mamma. Hon dog två år innan jag började söka.

Lycka till!

Uppdatering:

I onsdags tog jag kontakt med familjerätten och fick svaret att de aldrig varit med om ett liknande fall och skulle kolla upp hur de kunde hjälpa till och höra av sig igen. Idag (fredag) ringde de upp. Vi bestämde att jag ska hämta mina adoptionshandlingar på kommunarkivet och sedan ringa upp igen för att bestämma ett möte. Efter en stunds samtal visade det sig att kvinnan jag pratade med och senare kommer möta hade hand om min adoption för 19 år sedan :P Hon tyckte att hon kände igen mitt efternamn när jag presenterade mig första gången men först idag kom hon ihåg fallet och hon tyckte det ska bli spännande att träffa mig. Och jag tycker det ska bli jättespännande att träffa henne. Kan vara intressant och höra hennes "version" av det hela eller vad man ska kalla det.
Det går framåt iallafall!

Wow! Så spännande

Spännade och positivt att höra