Ni som blivit gravid på sitt fjärde eller senare IVF?

Jag och min sambo lyckades på vårt 4:e försök, är nu i vecka 18, och det känns fortfarande helt overkligt efter alla misslyckade försök vi haft innan. Efter försök nr 3 kändes det verkligen hopplöst, men det var en liten en som ville hålla sig fast denna gång =). Skickar en massa styrkekramar till dej, mirakel kan faktiskt hända =). Kram!!

Hej Entjej!Vi lyckades första gången på vårt fjärde försök, blev då gravid med tvillingar som jag förlorade i för tidig födsel. Innan vi gjorde det försöket hade vi sagt oss att om det inte lyckades då skulle vi lägga ner. Men i och med att jag blev gravid fick vi ju bekräftat att det faktiskt KAN gå, trots att man gjort tre ET och ett FET utan resultat. Femte försöket gav ingenting, men på sjätte blev jag gravid igen. Förstår att det känns fruktansvärt tungt och jobbigt men tycker inte att du ska ge upp hoppet. Lycka till!

Jag har haft Puregon vid alla försök utom det allra första och har alltid gjort korta metoden (såg att du hade en annan fråga om det). Tidigare har jag haft en dos på 225 enheter men det räckte inte den här gången utan jag fick höja till 375. Kan säga att det som skiljer mina tre senaste försök (där jag lyckats på två av tre) från de tre första (som alla misslyckades) är att jag nu har fått akupunktur, tagit trombyl och inte tränat. Svårt att veta vad av detta som påverkat, men jag är övertygad om att det är något av det - eller alla tre sakerna - som gjort att det har gått så mycket bättre nu.

entjej- tack för tipset. här blir man glad kram vännen, vi följs åt o lyckas, eller hur?

VI kämpade i fyra år med 4 IVF och totalt 9 ägginsättningar och tre missfall så lyckades det till slut. Har nu en son på 8mån. Det är ingen lätt kamp men så här efteråt är det värt varenda sekund. Jag gick på en hel del akupunktur men jag tror att det var min pulsdiagnostik som vart vår räddning, tror jag iallafall. Kvinnan där sa att min livmoder är alldeles för kall för ägg att trivas i. Så det försök som gjorts på mig de kalla perioderna under året var helt bortkastat. Så sista IVF försöket gjordes på sen våren, jag gick konstant med raggsockor och hade sätes värmarn på i bilen över sommaren. Men det funkade. Jag tror att man känner innerst inne när det är dags att inse att det faktiskt inte fungerar. Finns det ett litet hopp så satsa,det är mer än guld värt om det lyckas

De två av mina sex försök som lyckats gjorde jag på sommaren (maj resp augusti). De misslyckade var i sept/okt, nov/dec, mars resp feb. Har också läst någonstans att det finns en "säsongseffekt" för ivf enligt studier som visar att resultaten ofta blir bättre på sommaren. Som jag minns det var det dock inte temperaturen som var avgörande utan mängden dagsljus.

HejJag har just blivit gravid, har gjort 3 ivf och 2 fet, jag lyckades på Fet. JAg har försökt i 4,5 år. Får väll se om bebbarna/bebis stannar vet inte ännu om det är en eller två. Jag gjorde allt annorlunda sista gången, jag gick till Dr Nie akupunktur, tar levaxin fast mina värden verkar vara ok, låg med varmvatten flaska på magen under ruvartiden, och tar membrasin som inte får tas samtidigt med levaxinet, det ska helst vara 3 till 4 timmar mellan. Anna

Här är en till som kanske kan inge hopp. Har en lång väg till familjelivet och är ännu inte där men kanske på väg. Försökte i över tre år innan vi blev gravid på naturlig väg. Det slutade i att vi fick en son men som dog direkt efter förlossningen i ett kromosomfel som det visade sig att jag är bärare av. Detta gör att jag riskerar fler barn med samma åkomma. Har därför blivit beviljad ivf/pgd som är ett slags ivf där de innan de sätter in embryona analyserar för att se om de bär på samma sjukdom. Gjorde först 3 ivf som inte lyckades 2 avbröts och 1 satte de in 2 embryon. Efter det blev jag spontant och oplanerat gravid (eftersom jag inte vill reskera att få fler sjuka barn) precis efter ett misslyckat ivf. Den graviditeten slutade i mf. Så blev vi beviljad ett sista försök. Där överlevde endast 1 embryo av 9 ägg (8 befruktade) hela vägen. Detta sattes in och nu är jag och lilltjejen i v. 21. Vägen har varit en livstid men om det går vägen denna gång som vi så innerligt hoppas så kommer den har varit värd mödan det är jag övertygad om. För har man varit så nära att bli familj att man hållt sitt barn i famnen precis då det vandrat vidare då finns det ingen återvända. Då fortsätter slå huvet iväggen gång efter annan för att nå de drömmar man bär.Så jag säger ge inte upp så länge som din själen orkar kämpa för vi vet ju att mödan kommer vara värt det om/när vi lyckas!Stor kram!

Gravid nu äntligen på det fjärde försöket!! Helt ofattbart!!!