Min 3-åring har börjat stamma..Helt plötsligt.Varför?

I samband med att min pojke började stamma så upptäckte vi lite senare att han mådde hemskt dåligt på sitt dagis. Då bytte vi och det blev bättre. Senare började han stamma igen och då visade det sig att han var mobbad i skolan.

Men det behöver inte bero på sånt, det kan vara nått annat. Kräv att få tid hos en logoped.

PS: Min sons stamning gick över. Nu är han 14 år och stammar knappt nått, bara nån ensaka gång om han har bråttom men det kan ju alla göra.

Ge honom tid att prata klart sina meningar även fast han stammar. Låtsas som att det inte nått speciellt med att han stammar så att han inte blir alltför medveten själv.

Han var runt 3 år.

Jag kan rekommendera en bok som heter Stamning och är skriven av Per Alm. Det fanns i varje fall förut att köpa via Sveriges stamningsföreningars riksförbund, SSR.

Den fanns... ska det sjävklart stå, inte det fanns.

Jag kopierar här en liten text ur boken med Per Alm's förklaring över om stamningens biologiska grund:

" Stamning är ett talproblem med biologisk grund: hjärnans styrning av talet är instabil, vilket ger en tendens till avbrott i talet. Den grundläggande tendensen till avbrott i talet påverkas i viss mån av miljö och psykologiska faktorer."
Jag tror att stamning kan ses som en parallell till dyslexi. Vid både dyslexi och stamning finns grundorsaken i hjärnan, men vid dyslexi så påverkas läs-och skrivförmågan, medan det är styrningen av talet som påverka vid stamning. Eventuella psykologiska problem som talrädsla är i förstsa hand en följd av stamningen, inte en orsak till den- man börjar inte stamma för att man är nervöst lagd. Men tidspress, talrädsla och osäkerhet i sociala situationer gör stamningen värre.

Och senare skriver han:
" Talet styrs normalt av den vänstra hjänrhalvan. Om hjärnans talfunktion störs av andra delar av hjärnan kan resultatet bli avbrott i talet. I en del fall kan det vara en konflikt mellan talcentra i vänstra hjänrhalvan och det i höger hjärnhalva-att den högra "hjärnhalvan lägger sig i " uppgifter som den högra hjärnhalvan normalt ska sköta. Man kan säga att det blir som två kaptener på ett skepp"

Frannyfine! Jag vet inte att det betyder nått att ni har dyslexi i släkten, det kan ju göra det. Men man vet att set finns en ärftlig genetisk faktor vid stamning; stamning följer ofta vissa släkter.

Jag skulle inte vara rädd för att ta med din son till logopeden, det var jätte bra för min son att få gå dit. Däremot så tror jag inte man ska skynda på när de pratar genom att fylla i ord eller avsluta meningar. Det kan göra dem stressade att veta att folk inte orkar vänta.

Jag läste på lite igår kväll ur boken jag har om stamning och jag kan återge några utdrag som jag tycker var bra.

"När bör man söka hjälp?"
En vanlig inställning har varit att man inte ska låtsas om stamning hos barn-man var rädd för att göra barnet medvetet om problemet och att det skulle leda till att stamningen förvärrades och permanentades. Men detta synsätt stämmer troligtvis inte. Om stamningen har blivit ett problem så är nog barnet redan medveten om det. Och om föräldrar då inte låtsas om den kan barnet dra slutsatsen att stamning är så hemskt och tabu att man inte ens kan tala om den. Istället bör man tala om stamning på ett lugnt och odramatiskt sätt.

Med bra och tidig terpai kan risten för fortsatt stamning minskas, och om den inte försvinner helt så kan den göras lätare. Ju längre stamningen har pågått, desto mer arbete krävs för att förändra beteendet.

När bör man dåsöka hjälp? Många barn ahr perioder då de upprepar ord och fraser, särskilt när de är ivriga, t ex: "jag skulle- jag skulle- jag skulle" eller ska-ska-ska-ska vi..." Om barnet inte visar tecken på spänning eller ansträngning av talet så behöver man inte oroa sig, denna typ av talproblem brukar räknas som normala upprepningar och är ned största sannolikhet en fas i barnets utveckling. Däremot så finns det riktiga varningstecken som kan tyda på att barnet har riktig stamning:

-Mer än 3 upprepningar av delar av ord.
"Si-si-si-si-simmma", särskilt om den upprepande stavelsen är kort avhuggen och fel ljud upprepas "söh-söh-söh-söh-simma".
-Förlängningar och blockeringar
Fffffförlängningar och_ _ _ Blockeringar (med eftertryck på B:et)
-Om barnet kämpar med orden.
Barnet ancänder kraft och spänning istället för att göra mjuka omtagningar. Ibland kan man se darrnignar på läppen eller käken.
-att brnet visar talrädsla och undviker talsituationer.
Barnet verkar besvärat och undviker vissa ord och situationer.

Om något av ovanstående varningstecken finns bör man konstakta logoped så snart som möjligt. Föräldrar kan i första hand vända sig till BVC eller läkare för remiss. Tyvärr så har sjukvårdspersonal i allmänhet bristande kunskaper om stamning och alltför ofta får föräldrarna rådet att avvakta och se om inte stamningen försvinner. Stå på er och kräv remiss om ni är oroliga. Man kan även kontakta logoped direkt.

Vad akn du göra som förälder?
För att underlätta för ditt stammande barn så finns det några saker du kan göra. Avsikten är att skapa förutsättningar som gör barnets tal så flytande som möjligt. Om pressen på barnets tal minskar kan talförmågan få mer tid att utvecklas i egen takt.

-Försök att sänka talhastigheten.
Om barnet har en tendens att tala fort är det bra om det kan sänka sin talhastighet och här är färäldrarna viktiga förebilder. Tradiotennlt brukar man rekommendera att inte säga till barnet att tala saktare. Man är rädd för att barnet ska känna sig ännu mer pressat om det inte klarar av att följa rådet. Istället brukar man rekommendera att föräldrarna agerar förebilder och sänker sitt eget taltempo och gör längre pauser, inte bara när det talar med barnet utan i alla situationer.
-Undvik att fylla i vad barnet försöker säga
-Ställ inte krav på barnet att det ska tala på ett visst sätt
-Pressa inte barnet att tala om det inte vill
-Försök att hitta tillfällen då du kan prata med barnet pået lugnt och avspänt sätt
.Försök att anpassa aktiviteter efter barnets tal (lugna aktiviteter där man inte behöver samtala så mkt som svampplockning, fiska, högläsning, för att minska kravet på barnets tal.
-Tala med syskonen
Gärna med det stammande barnet närvarande.Förklara att det inte är något kostigt att stamma.

Som avslutning så vill jag också framhålla vikten av att ge stamninen rimliga proportioner. stamning är ett talproblem, men det är ingetting att skämmas för, lika lite som man ska skämmas om ens barn är närsynt. Stamning är bara en apekt av en människa -en människa är så mkt mer."

Utdrag ur boken Stamning av Per Alm

Nu har jag fått lite skrivkramp efter att ha kopierat så mkt, men jag hoppas att informationen hjälper lite. Till slut så jag bara berätta att det finns många som har stammat genom tiderna. Exempel är: Winston Churchill, Marilyn Monroe, Beppe Wolgers, Charles Darwin, Alexander den Store, och så min egen son då!

Ursäkta om jag har slagit om boktsäverna nångång. JAg har skrivit med ögona i boken och inte på tangentbordet.

Karinda! Ja, den är jätte bra. Jag fick den rekommenderad av stamingsföreningars Riksförbund. De har förövrigt hjälpt mig jätte mkt med att få kontakt med logoped åt min son. I den kommun vi bodde i så hade de inte råd att skicka barn till logopeden så de sponsrade bara behandling för vuxna, trots att man vet att terapin gör mer nytta ju tidigare den sätts in. Men jag fick min vilja igenom till slut (eft mkt tjafsande) och sonen fick sin terapi. Idag stammar han inte alls mkt och bara ibland.

Jag vet hur det är. Vi hade en barnflicka (vi bodde i USA när sonen var liten) som jag tog på bar gärning när han skrek åt sonen att han skulle prata ordentligt. Tror du hon fick kicken eller? Du kanske borde skaffa hem lite böcker som svärmor kan få att läsa eller säga åt henne att ni inte kommer på besök förrän hon respekterar ert beslut.

Sen är det många här som säger att barn ofta stammar i den åldern och det går över, Om det är riktig stamning eller inte kan ju bara du bedömma, men hursomhelst så ska svärmor (och andra) ta er på allvar. Är det riktig stamning, så är det ju bra att få hjälp tidigt. Passar han in på nått av varningstecken jag skrev ner till dig?

Jag har lyssnat lite på min son idag, annars så är jag så van vid hans stamning att jag knappt hör det längre, men han stammar faktiskt knappt längre. Det är om han blir upprörd eller nått, men jag tror inte han hade blivit så bra som han är idag utan logopeden.

Franny Fine! So mjag skrev tidigare så vet jag inte om Per Alm menade att dyslexi och stamning hör ihop, jag tror mer att han gör en liknelse, så tolkar jag det han skriver. Kopierar in texten igen:

" Jag tror att stamning kan ses som en parallell till dyslexi. Vid både dyslexi och stamning finns grundorsaken i hjärnan, men vid dyslexi så påverkas läs-och skrivförmågan, medan det är styrningen av talet som påverka vid stamning. Eventuella psykologiska problem som talrädsla är i förstsa hand en följd av stamningen, inte en orsak till den- man börjar inte stamma för att man är nervöst lagd. Men tidspress, talrädsla och osäkerhet i sociala situationer gör stamningen värre."

Men vad är det för dum svärmor du har!! Hon verkar ju inte riktigt klok.